Dagens fråga:

Varför kan vi bara inte acceptera att det finns de som lyckas bättre i livet än vad vi gör? Igår hamnade jag nämligen på en blogg som har för avsikt att mosa alla hästtoppbloggare, alla medel är tillåtna. Vad är meningen med en sådan blogg? Att tydligt kunna visa sin avundsjuka och plötsligt få en anonym möjlighet att kritisera andra på ett sätt som man aldrig skulle kunna göra när man träffar den personen? Jag trodde att man i hästvärlden var noga med att ta hand om varandra och kunde glädjas åt varandras framgång. Att kritisera är inte detsamma som att kränka och att ge konstruktiv kritik när man reagerar på någonting är inte negativt.

När man dels kallar någon bortskämd då personen har fått en massa märkessaker och sedan hackar på någon för att denne råkar ha en billig och skitig grimma till sin häst har man sagt emot sig själv. Varför inte glädjas åt "den bortskämda ungen" som har föräldrar som satsar på dennes intresse? Eller tycka att det verkar fullständigt självklart att man har en billig grimma till hästen i hagen då den, oavsett märke, ändå kommer vara gråbrun på kvällen?

Jag kanske är konstig men jag får en betydligt trevligare känsla när jag läser Ponnypepp, som istället för att hacka och kränka folk faktiskt peppar alla och tar upp allt positivt. Så skulle jag vilja se ridsporten. Glädjs åt framgång och hjälp till efter en motgång.