När kunskapen tar slut tar våldet vid...

Hm, jag blev lite fundersam efter att ha läst det här eller rättare sagt kluven. Du ska inte få använda ditt spö annat än i situationer som kan bli farliga. Var går den gränsen? När hästen håller på att vägra på ett hinder som skulle betyda att ryttaren kan ramla av? Eller när din häst sparkar åt en skänkel som teoretiskt sett skulle göra att du ramlar av? Om hästen reagerar på något farligt i vägkanten och far ut med rumpan i vägen samtidigt som en bilist närmar sig? Egentligen är alla situationerna farliga på sitt sätt och en lätt korrigering med spöet skulle i de fallen faktiskt kunna hjälpa även om det inte är en självklarhet.

Men är de farliga eller självförvållande eller onödiga? Det är frågan och jag anser att gränsen för spöanvändandet borde gå vid ens eget samvete. Man vet när man har slått sin häst för mycket, givetvis känns det fel bara man petar på sin bästa vän. Har man inget samvete ska man inte heller ha häst.

Dessutom känns det som om man struntar i de viktigaste problemen. Jag tror nämligen att ett konstant hamrande med sporrarna (läste om en dressyrryttare som hade sparat pälsen vid sporren när hen klippte hästen för att denne inte skulle få sår där) är värre än vad ett pet med spöet är. Med tanke på att en häst känner en fluga som går på kroppen lär den definitivt känna när man bankar och bankar och bankar med sporren.

Det känns som om de börjar i fel ände. Att korrigera hästen är inte en bestraffning oavsett om det handlar om ett spö eller en sporre, båda kan missbrukar precis lika mycket. När de ändå håller på bör de fundera på hur de ska ta tag i problemet med rollkur och den sorts bestraffning med slitande i tyglar som pågår. I jämförelse är en nog så sparkande och slående ponnyryttare ingenting eftersom domaren sätter en gräns. På elitnivå finns inga gränser.

Ska reglerna göras om bör det vara från grunden. Behöver man små "plattor" med päls på hästen bör man inse att det finns brister i ridningen (jag använder sporrar på Index endast på tävling eftersom det är en regel, annars behövs de inte) likaså om man blir rasande över det här förslaget. Hästarna är ändå våra vänner, det kanske även ryttare på elitnivå i alla dicipliner ska tänka på?







Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback