Kläderna bör passa kunden, inte tvärtom

Idag har jag varit på mellandagsrea i Växjö, alltid trevligt att "fynda" lite grejer. Köpte bl.a. nya byxor, hade väl kanske två par eller något? Höll på att slå till någon när jag letade bland byxorna. Jag är kort, 162 cm över marken och väger ganska exakt 60 kg. Det ger mig ett BMI på 22.9, vilket gör att jag ligger inom "idealet" på 19-25, lite i mitten sådär. Jag behövde köpa byxor med 29 i bred (!). Det gör väl inte precis att jorden går under om man säger så. Så länge man bortser från att jag har 26-27 i mina gamla byxor, som passar. Sedan bör jag tillägga att min extremt smala syster som antagligen ligger på gränsen mellan undervikt och idealvikt behövde köpa 26, normalt har hon 24-25. Det betyder ju isåfall att Gina Tricot (där vi handlade) gör byxor för personer med riktig undervikt och därmed ser det som fullständigt normalt att personer på 170 cm väger säg en 50 kg...! Jag vet inte om det är något att skryta om? Särskilt inte med tanke på att de var i blåsväder för sina extremt smala skyltdockor för ett tag sedan.
 
Och ska jag fortsätta att klaga lite så vore det ju trevligt om inte tröjorna gjordes för anorektiker... Jag vet att jag har breda axlar och hyfsat kraftiga armar men jag ska väl kunna ha medium med tanke på hur liten jag är? Men det fungerar inte alltid, small kan jag glömma då sitter armarna som ett korvskinn från axlarna till armbågarna eller så håller jag på att spränga plagget i ryggen när jag tar armarna framåt eller uppåt. Ibland fungerar inte ens medium och då får jag säga att jag blir lite skrämd. Jag är ju inte ens tjock? Eller är jag det? Antagligen enligt dagens ideal och då funderar jag på om det är mig eller idealet det är fel på? Ska jag vara ärlig, idealet.
 
Modell iklädd tröja gjord för att passa storlek S-M.
Och en ytterst charmerande bild på mig innan en 6 kilos viktuppgång (jaja, bör väl tillägga att den uppgången nog mestadels var i muskler)... (;
 
Så? Vad jag vill komma fram till? Att klädbutikerna bör tänka efter vad de sänder för budskap till barn och ungdomar. Jag vet att jag inte är tjock och jag tänker inte banta för att kunna ha XS i tröjorna eller 24 i jeans. För övrigt skulle det vara helt idiotiskt om jag ska kunna klara av mitt arbete som soldat. Men jag tror att när klädbutikerna spyr ut idéen att man ska vara smal som en sticka så börjar nog flera fundera på om de kanske inte ska banta lite. Särskilt om man inte längre kommer i den storleken man har haft under flera år. Jag har en anledning till att inte vilja banta, istället borde jag träna betydligt mer än vad jag gör och därmed även äta mer... Men jag är nog ganska ensam om att vilja behålla min vikt för att kunna marschera med 20 kg utrustning, kräla runt i skogen i full stridsutrustning eller stå på skjutbanan med 5 kg AK5-C i händerna iklädd full stridsutrustning. 

Jag kan avsluta med att jag anser att så länge man är frisk och sund så har man ingen som helst anledning att banta. Vill man absout nu få bort en ful mage så träna då men glöm inte att om träningen ska få någon effekt så får man inte glömma att äta. När jag tränar så gör jag det för att bli starkare. Att känna att man blivit starkare och kan kasta runt med saker man knappt orkat lyfta innan det är en så enormt mycket häftigare känsla än att kunna komma i ett par jeans gjorda för underviktiga.
 
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback