The Hobbit

Igår tog jag mig en trip upp till Skövde för att hälsa på mina kompisar från GMU:n. Då passade jag på att se The Hobbit eftersom det var några som tänkte gå på den.
 
Kortfattat: Detta var en av de bästa filmer jag har sett!
Thorin Oakenshield, dvärgarnas ledare och prins över ett förlorat land.
 
En lite längre recension: Peter Jackson har lyckats lika väl med The Hobbit som med LOTR-triologin och jag satt, trots mitt pressade tidsschema, helt förtrollad av de underbara vidderna, de roliga dialogerna som lika fort byttes mot allvar, och av ett skådespeleri som fick mig att tro på att Hollywood nog faktiskt har både snygga och bra skådespelare. Något jag funderade på efter att ha sett Breaking Dawn. The Hobbit saknar overkliga kärleksdraman men inte snygga och bra skådespelande huvudrollsinnehavare, däremot är det en total avsaknad på kvinnliga huvudrollsinnehavare vilket man får skylla Tolkien och inte Jackson för.
 
Peter Jackson valde att inte glorifiera dvärgprinsen utan gjorde istället en vinkling där man faktiskt fick se en mänsklig (dvärgisk?) sida. Något som, om jag inte minns fel, skiljer sig mycket från boken. Överlag så skiljer sig det mesta från boken. Men. För en gångs skull kan jag inte säga att boken är bättre, utan måste ärligt erkänna att den här tolkningen där man får mer förståelse för händelserna i LOTR gör filmen till bättre än boken. Även anledningen till dvärgarnas äventyr förklaras på ett sätt som gör att man förstår dem, och deras vilja att lyckas.
 
Fíli och Kíli, tillsammans med Thorin mina favoritdvärgar (behöver jag säga varför de är favoriter?). 
 
Bilbo, den lilla oönskade hobbiten, visar på ett underbart vis hur man inte behöver bara störst, bäst och vackrast utan det räcker med ett gott hjärta och mod. Här är en av likheterna mellan LOTR och Hobbit, att man hoppas på att den lilla människan ska lyckas och saknar därmed på ett sätt hjältar. Nog för att både människor, dvärgar och alver slåss med ett ursinne och en konst som ingen annan behärskar så hamnar ändå allt hopp på att den lilla människan (hobbiten) ska lyckas. Om inte faller allt oavsett hur bra härförare och orchslaktare alver, människor och dvärgar är. Med andra ord, en film med en djupare tanke bakom som är sevärd bara för att den är bra filmad, med bra skådespelare och en avslappnade actionrulle i fantasymiljö. Men framförallt för att den har ett budskap bakom som tydligt visas och inte bara är till för vår egen avkoppling från vardagen.
 
Ja, jag vet om att djur har dött för den här filmens skull. Och vet ni vad? Jag stör mig inte på det. De var oskyldiga, ja, men om man ska tänka på alla djur som dör oskyldiga varje dag så bör alla sluta köra bil och åka tåg och buss med tanke på alla oskyldiga djur som dör i trafiken varje år. Allt för att människan ska kunna må bra, få sin frihet och trivas. Vart ligger skillnaden i att djur dör för en film eller för att vi ska åka iväg till släkt, vänner, träningar osv? 
    
// Johanna




Fin blogg! Bloglovinbyte?:D

2012-12-19 // 13:36:22

Sv: Följer dig också! :D

2012-12-19 // 16:33:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback