Wiho! Jag har äntligen kravlat mig upp på en häst igen! Eller häst, låt mig se en förvuxen tax a.k.a Index. Han skulle inte bli glad om han såg det här... Men min kära lilla ponny fick stå ut med mig idag igen. Det hoppas jag att han uppskattade, jag gjorde det. Jag har bara skrittat så nej jag har inte överansträngt mitt huvud. Och ja läkaren sa ingen ridning på en vecka men va fan, det var skritt på en ponny?! Dessutom mockade jag inte alls stallet, nejdå jag mockade bara mina boxar.

Sen mår jag faktiskt bättre idag, kan bero på att jag har haft en lektion och kom hem vid 12.04? Det är inte så ansträngade att gå 3:dje året på teknikprogrammet om ni ville veta (;

Jag gillar faktiskt katter, jag lovar!


Så länge de inte är i munnen på mig... Jag ser det positivt, hon har nog saknat mig (eller så var hon hungrig...)!

Jag vet att man ska ta till sig av nya tips och idéer men ibland går bara mina värderingar emot de nya tipsen. Som det som framkommit efter ny forskning om Rollkur/LDR/Hyperflexion. Hippson har nämligen publicerat en artikel skriven av Sara Slottner som handlar om just forskning bakom rollkur. Den finns att läsa här.

Eftersom jag inte får rida har jag lånat ut min ponny till Julia som därför red honom igår. Jag var med och hjälpte henne eftersom hon skulle försöka sig på lite dressyr. Julia var nog inte så nöjd efteråt om man säger så... Index gjorde inte precis som hon ville. Det märktes att de inte riktigt förstår sig på varandra än och de hade en del kommunikationsmissar. Mot slutet kunde de iaf trava ihop utan att han slängde upp huvudet och sprang iväg. Det är ett framsteg om man säger så. Stackars Index, förstod inte varför jag stod på marken och tittade på (;

Jag har hjälmproblem. Jag är i stort behov av en ny hjälm men kan inte bestämma mig för vad jag ska köpa för sort. De jag väljer mellan är en Uvex-modell, Mips eller Jacson Wen. Jag vet att Jacsonen inte är lika säker som Uvexen och Uvexen är inte lika säker som Mipsen. Alltså vilken ska jag välja?

Antar att en hel del har sett den här innan men har helt plötsligt fått ett väldigt stort intresse för att öva fallteknik. Nu får jag för tillfället inte öva det enligt bättre vetande människor, uppenbarligen ska huvudet ta det lite lugnt ett tag. Men jag har studerat tekniken och hade tänkt försöka utnyttja den nästa gång en krissituation uppenbarar sig.

I vilket fall kolla in det här klippet. Kolla framförallt mellan 1.16 - 1.21 samt 1.48 - 1.58. Utan att ha fått mitt fall filmat kan jag efter mina skador säga att jag gjorde så där.



(Om ni skulle tvivla - nej det finns inte så mycket att göra när man inte får anstränga sig. Frågan är vad som räknas som ansträgning? Inte att rida Index va?)

Vaknar upp stel som en pinne idag. Det ska bli kul att se hur dagen utvecklar sig. Hittills har jag kommit fram till att det gör ont att böja på nacken, skratta, anstränga låren och trycka axlarna bakåt. Ska nog lyssna på läkaren och hålla mig lugn idag, om inte annat för att jag inte kan röra mig så mycket.

Varför följde jag inte med Julia ner till Göteborg istället? Då hade jag bara ramlat av den där tjuren - på en vadderad madrass inte en äcklig gräsmatta. Dessutom hade jag kunnat rida Index i det fina vädret idag. Usch, är inte sådär glad just nu...!

Well, min dag blev inte som planerat om man säger så... Börjar dagen med att rida Skrutten som var så snäll och gjorde absolut ingenting! Helt underbar var han trots att vi var ute i skogen. Sedan kommer vi tio meter från stallet och det fladdrar till i en plast. Skrutten var lite spänd och började trava. Jag gjorde en förhållning samtidigt bröjade det fladdra ordentligt i plasten och han drar ner huvudet och bockar. Jag som var i obalans efter förhållningen tappar balansen helt och hänger mig runt halsen. Då drar hästskrället ner huvudet och jag tänker "Okej, jag får hoppa av". Precis när jag ska slänga mig av bockar han, jag flyger upp i luften och gör sälen. I luftfärden hinner jag tänka "det är såhär det känns att ramla av en stor häst, det har jag inte gjort innan...".

Börjar därefter kravla runt lite i gräset och känner mig helt borta. Jag vet att jag fick med mig tyglarna och såg Skrutten springa iväg en bit. Mamma skriker "ligg still", jag följer order och tänker att jag ska vila en stund. Svimmar av och vaknar upp efter en stund. Ambulans tillkallas och jag fick mig en trevlig resa upp till Eksjö. Där har jag spenderat dagen, röntgat skallen och nacken för att sedan få veta att jag har fått hjärnskakning. Nu ska jag visst hålla mig lugn ett tag.

Ingen kritik till Skrutten hästar är flyktdjur - de flyr vid fara. Det gjorde han med fast han bockade av rovdjuret på ryggen först...


Hm, jag fick visst dropp också. De tyckte inte att jag var så fräsch i ambulansen. Okej, det var jag inte men hallå jag behövde ju bara lite vila?

Wow! Jag red Index när jag kom och jag tror aldrig han har gått så bra på ett så dåligt underlag...! Känslan när hästen lyssnar bara man tänker tanken är ganska underbar måste jag säga. Då talar man om lyhördhet och små hjälper. Så kändes det - och gick det - idag. Jag tänkte en sak, Index utförde den. Inte alltid men ändå. Jag fick en sorts "teamkänsla", som att vi efter 6 år börjat lära känna varandra så bra att vi förstår det mesta om varandra. Inga slagsmål, inga onödiga kamper bara ett samarbete.

Varför är jag inte ett år yngre för? Så typiskt att allting börjar fungera när jag ändå inte kan visa upp det någonstans. Men jag har känslan kvar och den är viktigare än en tävling.

Sådär nu har jag varit ute och ridit Skrutten innan skolan. Jag har för första gången ridit honom på något som kan liknas vid en åker. Det gick kanonbra och han var hur lugn som helst. Duktiga lilla pållen (: Nu ska jag nog sticka in till skolan och ha ett par lektioner innan jag åker hem och rider Index!

Som parentes: (det blev ett snabbstopp på kärnkraftverket i Oskarshamn igår, det hände på reaktor 2 och vi var på 3:an. Vi fick veta om det iaf och kommentaren när jag kom hem "jag undrade vad ni hade gjort...")

Här befinner jag mig antligen just nu (om jag inte glömde körkortet/ legget hemma...)

Fick ett telefonsamtal igår när jag var i skolan och fick veta att Mina hade kolik. Inte så roligt får jag säga. Jag stack hem, får tacka läraren för sin förståelse, för att ta hand om tant. Dagen innan hade hon kapplöpt med mig och Index, det syntes inte på henne igår. Det blev alltså att ringa veterinär och hålla sig nere i stallet hela kvällen och hålla full koll på henne. Som tur är verkar det krävas en del för att ett segt gammalt russ ska ge upp så idag var hon lika pigg och glad igen.

Syster + Skrutten, första gången Julia rider en storhäst!

Jag råkade klicka in på en länk från en blogg och blev bestört! Kolla det här! Någon idiot har klippt av svansar, manar och pannluggar på tävlingshästar i ett stall. Alla hästarna tävlar dressyr på hög nivå.



Usch, tänk om något sådant hade hänt Index under en natt? Jag hade dödat de som hade gjort det. Att röra Index pannlugg är nämligen detsamma som om att be om att få dö. Tänk hur det måste kännas för ryttarna? Jag tävlar trots allt inte Index längre men hur kul kan det vara för ryttarna? Tänk att komma in på en dressyrbana med snaggad pannlug halvklippt man och kort, kort svans? Det hade varit en mardröm.



Då är frågan vem som är så dum att denne kommer på tanken? Vilken avundsjuk liten ryttare vill förstöra så mycket för någon annan? Att ens komma på denna sjuka idé? Jag hade aldrig kommit på det här. Jag hoppas verkligen att det här tas seriöst från polisens sida och de hittar de små ungarna. Om inte annat får man tänka på att det nästan är djurplågeri när man klipper av en hästs svans.

Lite bilder på Mina från ridningen idag, testade att rida henne på hackamore och funkade riktigt bra på det :) Min kompis fotade mej och red henne med!

Idag har jag ridit två stycken pållar och klarat av att komma hem vid samma tid som jag brukar. Nästan lite stolt måste jag säga! Båda pållarna fick klättra.

Skrutten: Han var riktigt pigg och tyckte det var jätteroligt att få komma ut i skogen! Givetvis var vi tvungna att möta en älg, men på det här viset blir han snart van. Idag orkade han bara bry sig om den i en minut innan han var lika lugn igen, ett stort framsteg måste jag säaga! Annars så sprang han på så glatt tills han blev trött. Då sprang han ändå, typ när det fladdrade i en papperslapp eller hans kompis bestämde sig för att det var något farligt i skogen. Sedan kom vi till ett par stora "spöken" (de ser ut så) och då gick han så lugnt förbi. Jag antar att han inte var rädd utan ville bli av med all sin samlade energi på ett bättre sätt än i backarna (;

Index: Han är bara en latmask när man klättar men idag travade han på så glatt upp för backarna efter Diza. Kanske ville även han bli av med lite energi då han vilade igår. I vilket fall kändes det ganska tryggt att få sitta upp på sin lilla ponny efter att ha ridit stor unghäst (som iofs lyssnar väldigt bra men jag har ju inte ridit honom varje dag i 6 år...).

Eftersom jag inte kommer på något kul att skriva så kan jag väl bjuda på ett par bilder på Skrutten från igår.


Tänk den bilden om hade velat titta?

Det här är då de bästa bilderna (: Så gick det med helkroppsbilderna när man är smart och fotar i motljus...!

Idag har jag fotat Skrutten, tänkte att jag kunde få någon fin försäljningsbild på ett styck nallebjörn. Tyvärr var ju min kamera tvungen att lagga (beror antagligen på att linsen ser ut som om den inte blivit avtorkad på flera år...) så stackarns ben blev typ lite kapade. Vilket kan ha berott på att jag är en latmask och inte orkade pulsa iväg för långt i skogen så bilderna togs i motljus. Jag och min hov-fotograf får nog träna lite till tror jag!

Annars så var Skrutten så fin så! Nyputsad och friserad, det som saknades var rakningen. Men jag vill inte raka honom nu då jag är rädd för att förstöra sommarpälsen... Jag följer rådet att inte raka efter nyår. Nu vet jag inte om det hjälper men Index päls blev helt konstig efter att jag klippt honom i januari. Så det så. Dessutom är björnar söta och mysiga att krama (:

Lite dagsfärska bilder på pållarna. Nu fick jag inte med alla på bild men ändå (;


Mina som för tillfället mer ser ut som en björn än ett russ... Men fryser det gör hon inte!

Index, jag vet om att jag har tänkt på matchningen på honom. Turkost och rött går väl visst ihop?

Skrutten a.k.a Hop-Zon (fast det vet han inte om att han heter)

Ballerina, just när jag tog den bilden förbannade jag vädret och frågade varför det aldrig kan vara solsken?

Igår hopptränade jag på Index, det gick väl lite sådär. Framridningen gick bra sedan skulle vi hoppa ett litet smallt hinder det kom vi över! Vi hoppade studs efter det och dom gick faktiskt riktigt bra att hoppa. Vi skulle hoppa en liten banan i slutet och tog några av dom hindrena, en mur som inte var så farlig, en oxer med vita plank under (den var väldigt farlig enligt Index) men lyckades ta oss över den med. Sedan tog vi då en lite banan i slutet som vi nästan kom runt ;) Även om det blev en del stopp, så tyckte jag det gick okej :)


Vissa gånger kunde det se ut så här.

Men han kan när han vill med!

...att Index på vintern har mustasch? Den börjar växa ut när det kommer snö och han inte längre kan slita bort den i leran. Allt för att inte frysa när matte rakar av pälsen (;


Själv tycker jag den är riktig söt.

1. Hon älskar salt, slickar väldigt mycket på sin saltsten.

2. Hon kan putta upp grinden till boxen med huvudet.

3. Hon har vita hår i pälsen på sommaren.



4. Hon gillar inte katter och lägger öronen bakåt/biter efter dom.

5.  Hon måste ha mycket täcken för att inte frysa.

Efter en ganska intressant ridtur på Skrutten för första gången på ett tag så känns det perfekt för en utvärdering. Idag skulle jag nämligen rida tillsammans med Julia och Iza för att få moraliskt stöd till Skrutten. Den stora frågan är vem som var stöd till vem? Skrutten tog nämligen ledningen ner för backen dock spänd. Bakom honom gick hans moraliska stöd som verkade tro att hon var på väg till sin egen avrättning.

Nåja, det är inte så mycket att bry sig om egentligen. Banan är nämligen Skruttens andra hem och där är han trygg och glad. Att han reagerade lite när hans stöd var spänt brydde jag mig inte så mycket om heller, hästar är trots allt flockdjur. Skrutten kändes riktigt fin när vi väl hade kommit ner och han var avslappnad så jag tänkte att det nog inte skulle vara några problem ens att testa lite galopp. Sen sådär 10 min in i ridpasset stannade han till och vägrade gå.

Sedan stannade även Iza och stirrade mot en svart prick i skogskanten. Första tanken var "Helvete, vad gör den där förbannade älgen där, nu?!". Sedan började jag skrika, prata, smacka, röra på mig och älgen stod kvar. Efter ett tag tittade den nyfiket fram bakom ett träd och studerade oss noggrant. Hon insåg ganska snart att vi inte var några monster så hon gick upp på en stenmur och började äta! Detta pågick under tiden som våra hästar höll på att få flertalet hjärtattacker och dö på fläcken.

Efter det kändes ridpasset ganska förstört. Jag försökte tala om för Skrutten att Hälga inte var ett köttätande monster utan snarare en avlägsen släktning till honom och tillhörde grenen gräsätare. Han blev inte övertygad. Då försökte jag tala om för honom att det var en sådan som normalt hängde död på vår loge och om nu vi med två ben som inte kan springa ifrån en fölunge kan döda dem borde inte han vara rädd. Han blev lite mer övertygad och när jag använt all min övertalningsförmåga slappnade han av så pass mycket att jag kunde trava honom utan risk att han skenade hem.

Hela tiden med Hälga som övervakare. Iza försökte istället tala om för Julia att hon minsann inte var någon sketen hopponny utan försökte visa att hon hade finslipat passagen endast för hennes skull. Vi gav upp och gick hem med två spända hästar som höll på att flyga i taket för minsta lilla. Det inkluderade även för grannen.

Nästa gång jag rider Skrutten blir det ensam, alternativt med ett stöd som är tryggt i sig självt. Exempel på sådana skulle kunna vara Index, Ballerina, Diza eller min hov-fotograf.

Jag hittade en väldigt intressant artikel på Hippson, nämligen den här! Den handlar om för hårt spända nosgrimmor och det obehag som de kan ge. Bland annat tas det upp nedsatt blodflöde och en negativ påverkan av stress. Intressant läsning måste jag säga. I artikeln tas det även upp att hårda nosgrimmor kan vara en följd av dressyrens krav på harmoni där gapande munnar och hängande tungor har dödstraff som följd. För att minska dessa problem spänns därför nosgrimman hårdare.

Det kan mycket väl stämma med tanke på att mycket ridning verkar komma från handen och inte sätet eller skänklar. Även bilden till artikeln är väldigt talande. Som synes används stångtygeln till att bromsa hästen. Kanske ska inte elitryttarna få använda kandar trots allt? Kanske ska de börja med att rida sina hästar på vanliga tränsbett där de inte har en nödbroms i form av en stångtygel utan måste arbeta med hästen och bromsa med sätet? Det vore faktiskt väldigt intressant att se!

Nu hoppas jag att debatten om nosgrimmor inte ska vara den enda debatt om hästens välbefinnande på tävlingsplatser. Istället hoppas jag att det blir en debatt även om hur hästarna behandlas på framridningen i form av rollkur eller bestraffning med slitande i stångtygeln. Framförallt har jag en förhoppning om att det här kan göra att funktionärerna på tävlingsplatserna - och även domarna - tillslut vågar säga till och döma ner dålig ridning. Sådan ridning där hästens välbefinnande hamnar i kläm för att vi människor suktar efter mer ära, berömmelse, pengar och makt.

Vi får inte glömma bort att hästen inte har valt det vi gör med den. Därför tycker jag det är en självklarhet att man ska ta så väl hand om den som möjligt. I den kategorin hamnar man inte om man måste spänna nosgrimman så hårt att hästen får en deformerad nosrygg. Bara för att dölja ett djupare problem som går att lösa med rätt ridning och ytterligare träning istället för ett stressande mot toppen!

Nu när jag själv har testat att rida på kandar har jag en liten fråga. Svaret kan möjligtvis bero på min okunskap vad gäller bettet, att min ponny inte är som alla andra eller att jag helt enkelt inte förstår mig på det fullt ut. Men kan någon tala om för mig hur man får sin häst att gå såhär på ett kandar?


Jag ser att det är bridongtygeln som det dras i men ska jag vara ärlig hade jag aldrig lyckats att slita ner Index sådär. Om jag inte hade velat ge honom bestående skador i munnen. Jag försökte nämligen plocka med honom först och tappade min drivning. Det resulterade i att han gick med huvudet uppe i luften. Om jag då tog mer i honom stretade han emot ännu mer! När jag sedan började rida honom fram till bettet och bara använde bridongen till att styra med och plocka lite lätt - då släppte det. Stången försökte jag att inte använda så mycket men hade som komplement och plockade lite lätt i ibland. Oavsett vad är kandar verkligen ett bett för någon som vet vad denne håller på med. Jag ska inte uttala mig om ifall jag har kunskapen för att kunna rida på bettet - men jag måste säga att den känslan man fick skulle jag gärna vilja uppleva igen!

Tillbaka till ämnet. Jag antar att hästen på bild är van vid att kröka på nacken vid tryck i munnen. Det är inte Index, han är van vid att kröka på nacken när man jobbar honom dit. Därför fungerar det antagligen inte att dra ner honom. Det som är konstigt är att det är lättare att få honom att böja på huvudet vi tryck med ett vanligt bett. Kandaret var okänt för honom därför förstod han säkert inte riktigt vad som menades. Oavsett vad måste det finnas en enorm kraft bakom tygeltagen, något som jag inte vågade mig på. Mest för att jag var rädd för att dra i stångtyglen. Men som synes på bild är stångtygeln här helt lös och därför vågar säkert ryttaren ta mer i bridongen.



Nu när jag slutat att klaga så förstår jag ändå tanken bakom rollkur. Kandar är svårt att rida på och jag hade också velat hitta en genväg. Därför beundrar jag de ryttare som kan rida på bettet och jag förstår om man försöker leta efter en lättare väg istället för att arbeta sig blå för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Vi fortsätter väl bildtemat idag med. Idag har jag haft en snäll syster som fotat mig när jag testade att rida Index på kandar för första gången. Shit! Det var riktigt jobbigt. Det var inte direkt tal om att slita ner honom och för att få honom att kröka på nacken. Nejdå, man fick jobba som en idiot tills hästen släppte. Men när det släppte för oss både, vilken känsla! Jag trodde inte att min ponny kunde gå så bra (': Här kan man tala om att samla sig och sätta sig på baken.

Jag bjuder på några bilder, inte så många men några stycken iaf!


Jag tyckte jag nämnde det där med samling (räta på ryggen vad är det?)...


Jag lovar, jag vet om att kandaret är ett skarpt bett och jag försökte att tänka på det hela tiden. Jag tror att jag hade stångtygeln sträckt hela tiden men försökte att inte ta i den utan att mest plocka med bridongtygeln. Annars var det nästan lättare än jag trodde att hålla i tyglarna - dock inte att rida med själva bettet. Helt plötsligt inser jag att jag beundrar alla GP-ryttare som klarar av det med en hand...

Igår var min syster så snäll och fotade mej och Isa, så det kmr några bilder från det ;)










Älskar dej, min underbara Miz Izola <3

Jag är bara tvungen att visa, det är så sådär 4 ½ års skillnad på svansarna. Och jag tyckte att Index hade världens finaste svans redan när vi köpte honom! Nu behövs det något vasst i stil med en risk eller machete (eller väldigt mycket tålamod tillsammans med en vass sax) för att klippa den...

Index fick ju följa med Iza och Julia som moraliskt stöd idag, det tyckte han var skoj. Särskilt eftersom jag inte hade all uppmärksamhet på honom så han kunde äta på min kameras väska alternativt min mössa, jacka eller Julias väst... Utan att jag sa till honom! Hade fullt upp med att fota och det tyckte ett stycke uppmärksamhetstörstande liten ponny inte om.

Men jag tänkte på min kära diva till ponny och knäppte ett par bilder även på honom!



I mina ögon är han perfekt (:

En liten förhandstitt från dagens fotografering, jag kan lova att Julia laddar upp fler bilder (;

Idag red jag Isa på banan med Nelly. Isa var lite stel men hon gick loss mot slutet, mest var det i vänster varvet. Galoppen kändes hon finare i och gick bra ;)

När man inte har något att skriva så bör man inte heller göra det? Eller hur? Dessutom har jag insett att det finns viktigare saker än datorn (läs: TVn).

Bara för upplysning, jag praktiserar den här veckan med. Nu på en skola och är därför hyfsat trött när jag väl kommit hem. Det är inte fysiskt jobbigt precis men att hålla koll på en hel klass är inte så där lätt för huvudet...

I vilket fall så bör jag upplysa om att Nelly har lyckats igen. Igår fastnade Diza i ett hål (syntes inte under snön...) och Nelly flög av. Antagligen var hon tvungen att träna upp sina avramlingskunskaper eftersom de har hunnit bli lite ringrostiga. Alla inblandade överlevde. Tja, om man bortser från att jag höll på att få skrattkramp (;

Bjuder Zara på:

Det kommer några bilder på hästarna och katterna ! :)


Mina :)

Isa ;)

Lurvas, Saphira och Zara får bjuda på en med!

Skrutten & Rainman

Snart dags för ponnyakuten då! Söndagar är bra TV-kvällar överlag men nu har även Ponnyakuten kommit igång. Ska jag vara ärlig så verkar det inte vara så dåligt trots allt. Jag har lite svårt för uppföljare annars då det brukar vara första filmen som är bäst (vilket även gäller serier och dokusåpor). Den här gången känner jag att Ponnyakuten har tagit ett steg framåt istället för bakåt.



Man slipper programledare som inte kan häst utan Tobbe och Anna löser det själva, mycket smidigare och det läggs mer fokus på barnen och deras problem. Dessutom verkar det som om det är onödiga filmklipp på träd, åkrar, hagar, krattade grusgångar och allt vad det var förra säsongen har minskat i omfång. Förra säsongen var ganska dålig då det var 5 minuters introduktion, 10 minuters filmande på en massa strunt, 5 minuter på programledarens onödiga snack med barnen/ungdomarna på ett program som var 25 minuter långt. Kvar blev 5 minuter för problemen. Okej, kanske inte riktigt men ni som tittade förra året förstår vad jag menar.

Det bästa är ändå att det kan bli en säsong 4 och efter vad som syntes på castingen behövs både säsong 4, 5, 6 osv och en massa andra liknande ridläger. För det finns många som har problem med sina ponnyer och problemen ska lösas inte sopas under mattan. Att det finns stor okunskap inom ridsporten har jag förstått men det som är viktigt med Ponnyakuten är att programmet visar att man inte ska skämmas för sina problem. Istället ska man visa att man har dem och ta hjälp, av bra tränare, något som jag tror att väldigt många skulle behöva göra!

Vad kallt det är ute! Håller på att frysa ihjäl just nu... och det är "bara" -14 grader. Typ högsommar uppe i norr. Nog för att det är fint ute men det behöver inte bli på bekostnad av mina tår, tack?

Jag är värsta biffen bara så att ni vet. Idag så hjälpte jag nämligen Nelly med att flytta på hennes torvbalar. Vilka väger sådär 40-50 kg. Vem behöver ett gym liksom? Ska lätt träna bänkpress med dem istället för att köpa ett gymkort! Ännu mer träning blir det när man drar 3 balar efter sig på en presenning! Snacka om att ha ett hemmagym eller? Borde nog använda det lite mer ^^

Så nu väntar jag bara på träningsvärken eftersom jag antar att jag överansträngde mig... Under tiden kan jag hälsa att jag har haft praktik på en tidning och därför känt att jag inte riktigt har orkat blogga när jag kommit hem. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle bli av med min fantasi men uppenbarligen så kan den försvinna när den har blivit överanvänd en hel dag.


Påpälsade hästar som njuter i solen idag (:

Igår blev det hoppträning för Isa och mej, det gick ganska bra hon gick inte fram helt hela tiden. Vi tränade på att dom skulle få rundare språng och sedan hoppade vi en liten banan i slutet. Vi hoppade ett hinder med två snea bommar och det var lite svårt. Sedan hoppade vi även en liten bana med ett räcke, oxer och en kombination då kom vi lite fel ibland men det var för hon skulle fram lite till. Ni får en film och en bild med ;)

Nu ska jag inte klaga egentligen för jag ville verkligen ha vinter. Men. Jag vet inte om jag i min önskan bad om 15 minus? Vinterpäls önskas! Min stackars ponny är inte heller van vid kylan så nu går han med dubbla täcken och myser. Suck. Ibland är han känslig tycker jag (som inte går utanför dörren om jag saknar vinterjacka, mössa, tjocka vantar och fodrade skor...).