Jag kanske är hård och orättvis men efter att ha tränat för en hård tränare i flera år, där beröm var ett "såja", och därefter gjort militär utbildning i 3 månader så blir man kanske sådan. Därför reagerade jag när jag var inne på KM:et i dressyr i går. Det var "bra", "det ser jättebra ut", "fortsätt så, hen är kanonfin där" i massor. Inget fel med beröm om det kommer i lagom mängder. Och. Vid rätt tillfällen.

 

När hästen går och studerar stjärnorna är det inte bra. Sedan kvittar det om det är första dressyrtävlingen. För oavsett om nu ekipaget bara tävlat hoppning innan så är det ingen ursäkt till att hästen inte kan kröka på nacken. Det gör inte heller att det ser bättre ut. Jag vet att det för många bara var en kul grej att testa på. Och det säger jag ingenting om, sanningen är den att det har jag själv gjort och hade tänkt göra. 

 

Det jag inte förstår är varför vänner och föräldrar håller uppe något sken av att det ser bra ut? Är det inte bättre att säga till sitt barn eller kompis att "vi tar det som en kul grej gör ditt bästa och ta det som en träning inte en tävling". Att inge falska förhoppningar måste vara ännu värre än att ärligt säga till någon att "nej, det är inte fläckfritt men kul att du vill testa för att se vad du har att träna på". Jag vet själv hur jobbigt det är när man har byggt upp höga förväntningar på sig själv och sin ponny och det blir pannkaka av alltihop. Att uppmuntra och förstärka det här borde, för barnens skull, vara förbjudet. Tänk efter hur det sedan blir för barnet när hen läser domarens kritik? Hur förklarar du varför hen ligger sist när du på framridningen blivit upphöjd till skyarna?

 

Får du bara beröm vet du inte vad du ska arbeta på, kan inte utvecklas och framförallt du tar inte till dig av det beröm du får eftersom du får så mycket. Under 3 månader i Skövde minns jag bara en gång när jag fått riktigt mycket beröm. Då hade jag skjutit bäst av hela gruppen. Den gången var det nog befogat att få ett "det ja, Hermanson" tillsammans med ett leende.

 

Beröm alltså det som är bra och ge konstruktiv kritik på resten. Försök helt enkelt att hitta en balans, något jag har svårt med då jag kritiserar mycket mer än jag berömmer. För mycket beröm är lika destruktivt som för mycket kritik, att sväva på rosa moln är lika illa som att tro att man är värdelös. Så glöm inte bort att konstruktiv kritik är lika viktigt som att få beröm.