Med återknytning till mitt föregående inlägg. Jag måste säga att jag löste ut min situation efter stundeten riktigt bra! Jag ville inte (vägrade) att plugga vidare, gjorde GMU, fick ett jobb som jag faktiskt (trots allt) trivs med och ska inte klaga. Men visst inser jag att jag nu har ett större ansvar än när jag gick i skolan och då får jag ändå de flesta av mina uppgifter som en direkt order (; Men jag har lyckats bättre än många i min ålder. Antingen pluggar de, eller är springvikarier, alternativt är arbetslösa och klagar på att det inte finns något jobb. Det värsta är nog insikten, och uppvaknandet, att ojdå jag är visst inte 10-12 år gammal längre. Jag fyller 20 i år. Just nu får jag ändå säga att jag är nöjd. Jag jobbar heltid på ett väldigt omväxlandet och roligt arbete som passar mig bra. Mycket fys (vilket jag gillar så länge jag inte är skadad), slipper bry mig om vilka kläder jag ska ha, får vara ute mycket, har fått chansen att lära mig skjuta ordentligt med ett vapen vilket är obetalbart när jag ska göra de praktiska proven på jägarexamen, slipper allt löjligt tjatande om bantning, utseende och kläder samt det konstanta gnällandet som det är på en kvinnodominerad arbetsplats (jodå, jag har lite erfarenhet) och framförallt nästan varje dag bjuder på en utmaning.