Om vi nu ska vara fria, starka människor som vågar trotsa normerna hur hjälper det då oss att hela tiden få bilder, tips och idéer på snygga, moderiktiga kläder? Om du frågar mig hjälper det inte alls. Att följa någon som en dresserad hund i koppel och bete sig och se ut precis som den människan är väl motsatsen till det budskapet? För mig är det bara dubbelmoral som spys ut. Det kallas att stötta och hjälpa vilsna tonårssjälar och visst hjälper det. Men inte i den riktning jag vill se. Om vi slutade att fokusera på utseende då kommer vi att kunna bli starka människor, för då är det inte längre utsidan som räknas utan allt annat. Dagens outfit, modetips och förslag på kläder i all ära men för mig är det bara ett sätt för företagen att på ett ganska ohederligt vis tjäna pengar på vår konsumptionshysteri. Det värsta är att hetsen kryper neråt i åldrarna och du ska vara vuxen helst redan innan du har lärt dig att läsa. Den stora frågan är: När blev det så viktigt att växa upp och ramla in i vuxenvärlden med huvudet före medan man fortfarande går kvar i grundskolan?

 

När? Jo nu, när bloggarna har spridit sig som en löpeld och kan sprida sina budskap överallt och till alla. Inget fel med bloggar i grund i botten. Felet är att ingen ser det som konstigt att barn som knappt kan kalla sig tonåringar klär sig och sminkar sig så att de ser äldre ut än mig. Jo för jag är ju konstig, en sån där knäpp person som under hela min uppväxt kallades för pojkflicka. Så nej, utseendet har inte spelat någon speciellt stor roll för mig överhuvudtaget. Kanske är det därför jag reagerar? För att jag tycker synd om barnen. Jag kan ärligt säga att när jag var 12 år, då lekte jag. Klassens favoritlek var "Kalle i bollen", något vi gärna körde under sommaren på vintern åkte vi pulka, hade snöbollskrig och lekte "Herre på täppan". Pojkvänner då? Jodå, jag hade ett par kompisar som var killar och så mycket hade jag ju förstått att om jag var tjej så kunde jag ju inte vara kompis med en kille, det var ju en pojkvän. Men vad gjorde vi sedan? Jo, lekte. Om vi var kära? Nej, vi visste väl inte vad kärlek var. Det tror jag inte att någon gör i den åldern egentligen, oavsett hur mogen man är hur mycket man än försöker klä sig så man ser 10 år äldre ut. Man är inte mogen att förstå sådana saker. Punkt. Jag har givetvis ingen vetenskaplig studie som säger något om detta, det är bara mina egna erfarenheter.

 

Något som är säkert är att det kommer finnas tid till att vara vuxen senare i livet man behöver inte stressa fram till det redan när man är 12. Det finns nämligen en anledning till att man blir myndig när man är 18 år. Givetvis är det väldigt individuellt när man mognar och hur tidigt. Men. Jag tror inte att det finns någon som kan säga att denne handlade som en vuxen människa mycket innan denne fyllt 15 år. Tiden innan dess är bättre att fylla med lek och att sorglöst vandra omkring, testa det mesta och leva livet. Det är ändå bara 18 år av ditt liv som du kan göra det. Så nog hinner du allt med kärleksproblem, jobbansökningar, betala räkningar, ta körkort, besikta bilen, flytta hemifrån, deklarera, skaffa villa, volvo, vovve under resten av ditt liv. Jag lovar att när du sitter och funderar som mest på vad du ska göra efter studenten så önskar du att du vore några år yngre. Där och då kunde du leva i en sorglöshet med en trygg skola att gå till varje dag istället för att bli utkastad i ett arbetsliv du inte vet någonting om.