Det där med fans...

Det här året har gett mig kalla kårar utefter ryggen mer än en gång. Först så visar det sig att en bloggare har sina fans så hårt lindade runt sitt lillfinger att de sväljer allt hen skriver. Efter det råkar Justin Bieber komma till Sverige och hela Sveriges tonåringar blir som galna. Sedan har jag råkat läsa ett antal kommentarer på diverse bloggar. Och jag får rysningar.
 
Kan någon tala om för mig hur någon kan bli så hängiven att hen tar sin idol i försvar oavsett vad denne har gjort? Om Bieber har rökt på så är det inget fel, nej för han har inte ens gjort det. Guden Bieber tittar inte på droger. Likaväl som Guden Storbloggaren aldrig gör fel, har alltid rätt, är helt underbar och är hela någons värld. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan vägra att se utanför sin egna lilla box och tänka lite kritiskt? Man kanske inte ska kräva det av 12-åringar och yngre. Eller så är det just då som de bör lära sig att stå på egna ben och bli en tänkande människa. Inte någon som sväljer allt med hull och hår utan faktiskt tänker själv.
 
Egentligen ska inte jag säga något. När jag var i samma ålder som dessa Beliebers och bloggfans då var jag ett stort fan av Jason Crump. Men jag kan, nästan helt, ärligt säga att hade det visat sig att han hade borrat i ljuddämparen eller på annat sätt fuskat. Då hade inte jag skaffat en fan-sida där jag gick ut med att jag skulle skära mig själv för att det visat sig att han hade fuskat sig till sina segrar. Jag hade antagligen hatat att min idol höll på med sådana saker. Kanske hade jag även insett att min idol inte var någon gud utan en helt vanlig människa som inte kunde hålla fingrarna borta från att ta genvägen till framgång.
 
Vad jag vill komma fram till? Att jag ärligt talat anser att det dags för ett antal föräldrar att prata med sina barn, främst döttrar. Kanske försöka ge ett annat perspektiv på saker och ting och få sina barn att förstå att den enda som kan göra ditt eget liv som du vill - det är du själv. Pepptalk och deepshit i all ära, det är bra! Men. Bara för att en bloggare skriver peppande inlägg så blir inte hen en gud av bara farten. Bloggaren ska ha ett stort tack för det jobb hen gör men det betyder inte att man måste älska denne. Det räcker med att ta till sig av orden, tacka bloggaren, resa sig upp och gå mot sitt mål på egna ben.
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback