En förhoppning eller verklighet?

Jag är ingen guru, har heller inte alltid rätt. Jag har bara mina åsikter, åsikter som jag står för. Så i efterdyningarna av inlägget om att inte hänga ut elitryttare för att de minsann inte plågar sina hästar måste jag skriva vad jag tycker. Ha nu i åtanke att det var flera år sedan jag var nere i Falsterbo. Senast jag stod med kameran i högsta hugg för att se hur det såg ut på en framridning till en Grand Prix var 2011. Mycket kan ha förändrats sedan dess - det är jag fullt medveten om. Men det jag kom fram till var enkelt. Elitryttare vet inte alltid bäst. De må ta hand om sina hästar som kungligheter men det betyder inte att de alltid gör det som är rätt för sina hästar.
För mig är det här fel, fel, fel. Man behandlar inte en häst så! Och om nu ryttaren på bilden råkar anse att det här är en uthängning där jag på den här lilla blogg visar upp hen för alla våra läsare så har jag bara en fråga. Varför rider du nu såhär om du vet med dig att det är fel? Om ryttaren måste försvara sitt handlande så vet ju denne med sig att det är fel. Om nu en sån här bild råkar publiceras för en bredare krets och det skriks att det är en ögonblicksbild så kan jag säga att nej det är det inte. Jag har en bildsekvens över en halv långsida där hästen går precis likadant. Och måste nu det här skrikas ut så vet ju ryttaren med team och anhängare att det är fel, att det är något som inte alls är godkänt. Snarare något som alla vet är så fel det kan bli. Det här en bild från 2011.
Precis som de här båda, tagna samma dag i Falsterbo 2011. Ryttaren överst använde tekniken dra i stångtygeln hårt när hästen inte gör precis som du säger två gånger. Ni vet en gång är ingen gång - två gånger är en vana? För de här två betalade sig inte sådan här ridning, medan första ryttaren antigen vann eller kom tvåa. Men det här är en bestraffning som jag inte skulle våga göra. Framförallt inte inne på en öppen framridning till en av Sveriges största hästtävlingar. Det här var alltså 3 år sedan. Nu ska jag ner till Falsterbo igen och kommer givetvis att stå som en hök på framridningen. För det jag ser på banan är en sak. Det är en uppvisning - en show för både publik och domare. Jag håller tummar och tår för att jag ska slippa se sånt här igen. Slippa "hänga ut" toppryttarna på min otroligt stora blogg. Jag hoppas och tror att de diskussioner och debatter om rollkur och våld mot våra älskade hästar har tagit skruv. Att de flesta insett att det inte lönar sig. Att genvägen till toppen kanske inte var så bra trots allt. Att kärleken för våra djur som tillåter oss att göra så mycket utan att de ens säger ett ord äntligen tagit över.
 
Det är min förhoppning och i morgon får jag se om den slår in.
 
 
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback