Dessa ögonblicksbilder. De som får oss att blunda för det som är fel. Bortförklara sådant som vi vet är så fel det bara kan bli. Vi vägrar att öppna ögonen och se det som finns precis mitt framför oss. Vi bländas av otroliga gångarter, slängande framben och showen som det bjuds på inne på banan. I bakgrunden har vi hästarna som inte längre är i främsta rummet utan bara ett hjälpmedel till ett kändisskap.

 

 

Den stora frågan är vad som händer som Djurens rätt skulle få tag i de här bilderna. Ja, jag publicerar dem öppet på nätet. Jag vill ha en debatt. Men vad händer om en organisation som är tveksam till det här med tävlingar med djur faktiskt har fotat och filmat på framridningen precis som jag? De som vill att vi ska sluta tävla med våra hästar för att det inte är naturligt för dem, för att det inte finns någonting som säger att de tycker det är kul. Ser de sånt här får de vatten på sin kvarn. Vilket betyder att det hela inte bara skulle drabba eliten. Det skulle drabba dig och mig. Alla ryttare, på alla nivåer. Är det värt det? Är det värt att förstöra för hela ridsporten och vägra inse att det här fel, att det här är djurplågeri. Istället för att stänga av alla ryttare som håller på med dessa oetiska metoder. Är det inte bättre att sätta ner foten nu innan vi har grävt vår egen grav och sitter där sen om 5 år och minns tillbaka på den tid då tävlade med den där hästen som numer går i hagen och blir fet. Jag vill ha kvar den ridsport som är nu men jag vill också att de metoder som används av våra elitryttare ska bort. Och det fort. Julia har bilder på när hoppryttare hoppar fram med graman. För mig är det en dödssynd. När blev det acceptabelt? Samtidigt som vi började blunda för allt och valde att hänföras av slängande framben?