Underbara häst :)
Jag har nog världens bästa häst skulle jag vilja påstå! Ja, det säger väl typ alla hästägare men alltså min kära, lilla lipizzaner är helt underbar. Har börjat titta på lite jobbigare grejer nu, typ bakdelsvändningar, skänkelvikningar och ryggningar. Allt i skritt givetvis. Idag klättrade vi och nerför backarna brukar jag jobba hästarna för att de får ett mer naturligt påskjut bakifrån. Likaså idag, så vi börjar med lite skänkelvikningar och Dilko flyttar som om han inte har gjort något annat - för endast vikthjälper! Och gör tre klockrena bakdelsvändningar i rad. Jag menar hur många 4-åringar klarar något sånt? Min lättlärda lilla ponnyhäst gör det som den naturligaste sak i världen. Jag lovar att om inte dressyrsporten hade blivit helt knasig och plötsligt bara premierar slängande framben, flashiga gångarter och rollkurade hästar hade han kunnat gå Grand Prix. Han har ju trots allt redan visat att han kan både piaff och passage. Nu får han istället passa på att lära matte allt, eller vi får lära oss allting ihop.
Den obligatoriska bilden. Såhär ser det ut jämt när jag ska försöka packa någonting...
Nu blir det att hårdträna på galoppen så ska vi banne mig kunna debutera LA i vår! :)
Den obligatoriska bilden. Såhär ser det ut jämt när jag ska försöka packa någonting...
// Johanna
Fixat till runt banan :)
Det mest konkreta jag pallar med att göra på min semester, vilken jag anser är till för vila, är att fixa till runt banan.
Såhär såg det ut innan jag började.
Några veckor senare så ser det numer ut såhär! Jag har röjt gräset runt banan och dessutom sågat mer allt sly så att den fina stenmuren faktiskt syns! Nu fick jag ju veta att det fina, ovanliga trädet jag sparat inte alls var något exklusivt så det skulle visst också ner. Jag var visst inte färdig trots allt, men nästan.
Såhär såg det ut innan jag började.
Några veckor senare så ser det numer ut såhär! Jag har röjt gräset runt banan och dessutom sågat mer allt sly så att den fina stenmuren faktiskt syns! Nu fick jag ju veta att det fina, ovanliga trädet jag sparat inte alls var något exklusivt så det skulle visst också ner. Jag var visst inte färdig trots allt, men nästan.
// Johanna
Fler barbacka bilder
Här får ni dom sista bilderna på mej och Russin från igår :)
Barbackabus!
Idag fick Russin ett pass på åkern och jag red barbacka! Det var så härligt och han gick riktigt bra och jag studsade inte runt alltför mycket faktiskt ;) Han kändes himla mjuk och fin, jobbade kanon och tyckte det hela var skojigt precis som jag.Självklart fick han avsluta med en lite fortare galopp och det gillade han ännu mera :)
Min snälla mamma fotade oss lite så det kommer lite bilder (dock inte alla idag!).
Dagen :)
Jahopp, sista semesterdagen nu då. Det firades med att Dilko tappat en sko. Jag lät väl inte det stoppa mig utan tog en mjuk väg med lite galoppträning. Dilko var hyfsat svettig när han kom hem - men kul hade han! Igår så red jag på banan och han gick kanonbra! Behöver träna snart eller iaf ha någon som fotar mig nästa gång så jag vet vad jag ska träna vidare på.
Roade Dooleys medan jag väntade på att mitt projekt, en ny kattlåda, skulle torka. Söt är hon iaf - och väldigt lik Whiskey!
Roade Dooleys medan jag väntade på att mitt projekt, en ny kattlåda, skulle torka. Söt är hon iaf - och väldigt lik Whiskey!
// Johanna
Fler bilder från igår
Här kommer dom sista bilderna från fotograferingen :)
Fotografering idag!
Idag har min snälla syster fotat mej och pållar så jag tänkte visa er en del av resultatet. Isa var dock inte så sammarbetsvillig medans Russin skötte sej perfekt, altså blev det fler bättre bilder på Russin ;) Alla kommer inte idag men dom kommer under helgen :)
Höjd åldersgräns för ponny
Lite sådär i efterhand kände jag att det var dags för mig att lägga mig i diskussionen vad gäller höjd ålder för ponnyryttare. För det första så svär jag över att den här regeln precis som alla andra som faktiskt hade gynnat mig kommer lite lagom när jag inte någon som helst nytta av dem. Jag är ju för gammal.
För det andra så innebär det här något som jag precis som säkert många andra unga ryttare har önskat. Ni vet den där känslan när man precis bytt sin lilla B-ponny till något större. När man 13 år gammal tittar på framridningen och inser att många av de här ryttarna är nästan vuxna. De har haft sina ponnyer i kanske 5 år, du själv har haft din i ett par månader. Är det rättvist? Nej, inte det minsta. Med uppdelade åldersklasser får vi plötsligt ett rättvist tävlande även för våra unga ryttare.
Sen har vi den andra gruppen "amatörryttarna", vilka inte verkar vara vatten värda i den här debatten. De som precis som jag såg till hästen istället för till för tävlingshetsen och kravet att nå toppen. Som egentligen inte har någon tanke att sälja sin älskade ponny av det patetiska skälet att du har blivit för gammal. Jag började bli för stor för Index i slutet - det är jag fullt medveten om. Men vet ni vad? Det var inte något som ändrades den 1/1 2012. Det var något som jag hade börjat bli mycket tidigare än så. För när jag började det där 19:onde året, gick mitt tredje år på gymnasiet och inte hade någon som helst aning om vad jag ville när jag hade tagit studenten då var jag 162 cm kort - precis som jag hade varit i ett par år. Jag hade tävlat min ponny under en längre period utan att någon domare ansett att vi var ett oproportionerligt ekipage. Lägg då till att min ponnytid var för så länge sedan att man inte heller lite smidigt kunde tävla sin ponny som storhäst och ni förstår att våra sista 8 månader bestod av att rida hemma. Men jag kunde inte tänka mig att sälja honom direkt efter sista tävlingen ändå.
Jag betvivlar nämligen starkt att jag var den enda som på min student delade glädjen med en klump i magen över att den stabila grund jag alltid stått på - skolan - plötsligt dragits undan från mina fötter. Känslan att vara på väg ut i något helt okänt utan att veta någonting om det hela. Blanda ovissheten över det nya "vuxenlivet" med att tvingas sälja sin bästa vän och du har helt enkelt skapat ett fullständigt onödigt problem. När allting förändras i livet är det skönt att ha en trygg klippa att luta sig mot. Vilket jag vill påstå att ponnyn som man haft hela sin tonårsperiod verkligen är.
Alla ryttare har nämligen inte råd att elitsatsa. Det finns de som rider för att de älskar hästar och tävlar på den nivån som ekonomin tillåter. De som utbildar ungponnyer för de har inte råd med en färdig ponny. Den gruppen av ryttare som kanske inte syns mest, inte hörs mest men som faktiskt är större än den grupp av ponnyryttare som har föräldrar med bra ekonomiska förutsättningar. En grupp som inte får glömmas bort bara för att de som betyder något är eliten. Och jag skulle vilja påstå att den gruppen jublar nu. Ridsporten börjar tvätta bort stämpeln som överklassport till förmån för folksport - se nu till att det inte förändras igen!
MEN. Om det nu blir det allra minsta tal om att stänga vissa cuper och tävlingar för den äldre åldersgruppen då kommer jag att protestera. Och jag kommer protestera högljutt. För att med en gång förstöra det bästa som hänt ponnysporten är inte rätt någonstans.
Jag och världens finaste ponny. Undrar om vi hade hunnit starta vår första nationella start om jag fått tävla honom ett litet tag till?
Njuter av ledigheten :)
Passar på att njuta av mina sista semesterdagar på allra bästa sätt. Gårdagen spenderades ett tag ute vid sommarstugan med sol, bad och en bra bok.
Sen plockade jag lite skogshallon. Funderar på om jag inte ska se om jag hittar fler idag. Beror på.
Och idag har jag bakat bröd samt städat lägenheten. Resten av tiden har jag avnjutit på min altan med en bok. Ska rida ikväll sen tänkte jag men väntar på att det ska bli svalare.
// Johanna
Anekdoter från högvakten
Ja, låt oss nu tjata högvakten lite till! Med typ lite bilder den här gången! Kan ni tänka er att jag faktiskt anser mig vara så pass vacker på bild att den är representabel för en blogg? Och detta utan att jag har typ ridhjälmen nerdragen över ansiktet. Osannolikt men sant.
Hela, eller nästan iaf, styrkan samlad. Och att jag ser synnerligen uttråkad ut beror på att den här bilden togs ungefär samtidigt som jag funderade på hur jag på bästa sätt kunde smita bak till pelarna och sätta mig ner. Helst innan jag svimmade på plats. Men det gick bra, dock ser jag kräkfärdig ut. Fast jag stod kvar!
Jag är ju typ supersnygg på min post! Hemskt när man börjar tycka att man passar i slips... En anekdot då. Man får ju höra en hel del när man står där på post - mycket handlar givetvis om en själv likaså den här gången.
- Det er en gutt! Det er en gutt! Jeg ser på kinnbeina at det er en gutt! (eller vad det var personen sa, norska är liksom inte det språk jag kan bäst och jag försökte dessutom hålla minen efter alla upprepningar av "det er en gutt")
Hade det inte varit för att jag stod och funderade över om gutt verkligen var pojke (tack google översätt) hade jag skrikit: Jag er en jente. Eller ja, jag hade väl vänligen påpekat det då... Trots allt så tar jag det här med högvakt ytterst seriöst. Så, jo jag har insett att det där med att klippa håret kort visst har gett oanade konsekvenser. Fast att ge turister lite huvudbry bjuder jag gärna.
- Oh, it's not a soldier boy. It's a soldier girl!
- En vakt behöver inte vara en han...
- Oj, det var visst en tjej! (efter att ha pratat om mig som han ett bra tag så ställdes en fråga och tja, jag saknar liksom basröst)
Ja, och så fortsätter det sådär och avslutas med två italienare som pussade i luften mot mig varje gång de gick förbi. Vilket bara var sådär tre gånger. Kul när det händer något på posten!
En obsvervation av post 4
Med ryggen mot öppningen i vaktkuren tittar jag ner på Stockholm. Jag står där på min post och betraktar Stockholm utifrån. Där jag står bakom en grind så är jag bara en betraktare. Jag upplever Stockholm på ett sätt som människorna i det inte gör. Jag ser rörelsen i staden hur alla alltid är på väg till någonting. Med bil, båt, cykel eller går. Alltid på väg, rusandes framåt i livet i jakt på lycka och framgång. Kvar står jag stilla som en stenstod och ser hur människorna där nere jäktar mot nya mål i livet. Turister flockas och prickar av ytterligare ett mål på sin lista över sevärdheter. Klickar ett antal bilder på mig och jag känner mig som ett museiföremål. Ett föremål från en svunnen tid som berättar en historia om Sverige. Något som ska förevigas och visas för släkt och vänner. Sedan hastar de vidare till nästa sak. När kameran tas fram och bilderna visas för släkten byts mitt uttryckslösa ansikte hastigt mot en kröningsvagn från Livrustkammaren.
Sedan lugnar det ner sig. Barnfamiljer försvinner plötsligt och byts ut mot alkoholsugna människor med näsan i riktning mot närmaste krog. De hastar inte genom livet. De har stannat upp ett tag för att ha roligt och njuta. Med varierande grad av minne dagen efter. Klockan börjar närma sig midnatt och porlande från fontänerna i Logården tystnar plötsligt. Antalet människor minskar kraftigt. Kvar är någon eftersläntrare. Någon har gått tidigt ifrån krogen. Så släcks NK-klockan och det är som att dra ur en propp i grunden på Stockholm. Folket försvinner plötsligt. Ett enstaka skränande hörs men tystnar snabbt när det inte blir något gehör. Buss 76 till Ropsten är helt tom och vid möte med 43:an till Tanto är det bara busschaufförerna som hälsar på varandra. Lite lojt sådär med en djup suck över livets jävlighet. En Taxi rusar förbi och en polisbil. I övrigt är det tyst. Plötsligt inser jag att det är en lögn att Stockholm aldrig sover. För det är precis vad staden gör och precis vad jag själv vill göra. Sedan hör jag äntligen det taktfasta dunkande av kängor och ett ”Avlösning, halt!”.
När jag går på mitt första pass och ännu en gång sätter på mig betraktarglasögonen är staden återigen vaken. Det glada sorlet från folk som pratar hörs åter, fontänerna i Logården porlar friskt och vägen vid Skeppsbron är full av bilar rusandes mot nästa mål i livet. Jag fortsätter betrakta deras stress. Tar ett djupt andetag och slänger ytterligare en blick på klockan. Tiden har knappt rört sig framåt. Den gör inte det när du står still och betraktar. Du är utanför tid och rum i en annan dimension och där är tid oväsentligt. Med en skakning på huvudet försöker jag att komma tillbaka till verkligheten men inser att jag är fångad i betraktarens dimension. Så jag slappnar av, försöker att inte tänka på smärtan i ryggen och fötterna och fortsätter göra det jag är där för. Bevaka, betrakta och se precis som alla andra poster före mig gjort. Ett minne från förr, en påminnelse om Sveriges storhetstid, en betraktare dömd till ett utanförperspektiv.
Högvakt...
Det är väl givet att jag är den som lyckats att hamna under #royalguard på instagram där jag är mer eller mindre den enda svenska högvakten. Resten är väl typ Englands.
Så sjukt vackert så det är sanslöst! Nu på väg hem igen (skönt det, har nästan dött av värmeslag på den där posten).
// Johanna
5 år med bästa ponnyn! <3
Idag är det hela 5 år sen vi var och hämtade Isa och hon blev min. Jag kommer aldrig glömma vänta och längtan innan jag fick hem henne eller känsla av att sitta på henne för första gången! Även om vi har gått så mycket jobbiga saker har jag alltid varit glad att jag valde henne (eller om hon valde mej?). Dessa åren har var fyllda av både lycka och tårar, massa roliga minnen och mycket mera :) Ni får några bilder under resans gång och se vad vi har gjort (blanade bilder från olika år!).
Till sist, jag älskar dig så otroligt mycket Miz Izola <3
Bästa ponnyn! <3
Sthlm!
Är ju iväg på högvakt men det är ju inget hinder för att roa sig emellan passen. Som nu då vi har vila. Det resulterade i ett besök av livrustkammaren. Och gissa vad? De hade en utställning med kläder från Game Of Thrones. Nörd som jag är så blev jag ju inte alls helt till mig.
Kolla liksom Ned Starks kläder! Önskade bara att jag inte hade haft uniformen på mig så att jag som dum starstrucked turist hade kunnat ta på dem ;) Hehe, jag förevigade ju det hela iaf! :) Så har vi ju Robb Starks kläder till vänster, Jon Snows i mitten och Tyrion Lannisters längst till höger.
// Johanna
Favoriterna i Falsterbo!
Favoriterna från Falsterbo! Lusitanos är riktigt, riktigt maffiga att titta på. Slår lätt vilken dressyrhäst som helst med hästlängder. Är ju en helt annan och snyggare typ av häst (om du frågar mig som typ snöat in på just den kategorin av hästar). Så om jag någon gång i framtiden kan ha två hästar blir den andra lätt en Lusitano eller P.R.E. Och den ska inte vara vit.
Höjdpunkten i Falsterbo rent hästmässigt vill jag lova. Och den nåddes redan tidigt första dagen. Jaja, den här uppvisningen gjorde mig iaf väldigt sugen att åka till Wien och Spanska Ridskolan. Deras uppvisning bör ju inte direkt vara sämre (;
Känner mej duktig :)
Idag red jag båda pållarna så jag var klar runt 11.00 då jag började jobba 12.00, så jag känner mej lite duktig faktiskt, haha :p Iaf fick Russin börja med att gå lite dressyr på åkern vilket gick bra! Han var lite stel i höger varvet men med lite tjatt så blev han mjuk och fin :) Galoppen kändes fin och han fick så klart springa av sej lite också vilket han uppskattade ;)
Sen var det Isa tur och hon fick också dressyr på åkern vilket gick ganska bra. Lite stel men släppte efter mot slutet och galoppen kändes fin från början, framförallt höger sidan. Även hon fick leka lite, något som hon tyckte om :)
Imon kommer inlägget om framridningen i Falsterbo, nästa vecka får ni flera bilder därifrån!
En annan synvikel
Ett försök att se saker och ting från en annan synvinkel. Se det hela som en spekulation. Jag kan inte tala med hästar men jag är väldigt duktig på att fundera över saker som den teoretiker jag är.
Något man aldrig får glömma när man pratar om hästar är vad de är, egentligen. De är djur – absolut. Men de är flockdjur och de är flyktdjur. Vilket betyder att de aldrig, aldrig kan visa att de har ont eller att de är skadade. Vi har väl alla hört historierna om den gamla eller sjuka eller skadade hästen som blivit utstötta från flocken och i vilt tillstånd alltså gått sin död tillmötes. Ha nu det i beaktande och tänk vad som händer när du drar hästen i munnen, sparkar den i sidan med en vass sporre eller sliter ner dess huvud med en graman. Den kommer inte som en katt ge dig fingret och med svansen rätt upp i luften gå därifrån. Det första som kommer hända är att den flyr. Åt det hållet som det nu är fysiskt möjligt, uppåt, framåt, åt sidan. Vart som helst. Kan den inte fly så anpassar hästen sig. Troligtvis med en inre stress som följd. Accepterar situationen ändå. Så nästa gång ryttaren sätter en vass sporre i sidan reagerar hästen med ett ”aj”. Tittar kanske på ryttaren, sin flockmedlem, och fortsätter att gå. Och går, och går. Fram till den punkten att den inte orkar mer. För att det är en häst och inget annat djur. Nej, en häst måste inte ha viljan för att göra saker och ting. Inte alltid, inte alla gånger. Alldeles för många gånger gör en häst saker och ting för att ryttaren säger så.
Under förutsättning att du inte sitter på en ponny av kategori extremt tjurig så hoppar hästen det där hindret, den går det där dressyrprogrammet och den klagar inte över att bli ihopdragen i halsen och rollkurad. För hästen vet att den i så fall säger att den är klen, inte orkar, inte kan göra det som ryttaren, flockmedlemmen – flockledaren, säger. Så den fortsätter, gör det där lilla extra ändå. Och sen säger vi människor, titta vad duktig hästen är, vad fint den går. Det hade den aldrig gjort om den aldrig hade velat. Jo det hade den. För en häst är ett flockdjur så den fortsätter trots att det gör ont. För den vill inte komma sist. Vara den som de andra måste vänta på. Den svaga individen, den svaga länken som i slutändan blir borttappad och kvar där ohjälpligt sist. I väntan på att bli lejonföda. Så tro inte för en minut att alla världens hästar gör allt för att de vill det. Många gör det också för att de måste. För att överleva. Det är trots allt det som är väsentligast i slutändan – överlevnaden.
Ny favoritplats!
Jag väljer att tolka det här som att katternas nya sovplats uppskattas. Hoppas att de också kan lära sig att blomkrukorna ska stå där de står så jag slipper plocka upp dem från golvet varje dag. Superlim?
// Johanna
// Johanna
Inköp från Falsterbo!
Blev som sagt en hel del saker med hem från Falsterbo men det var ju saker jag behövde (eller hur det nu var), som jag tyckte jag behövde iaf. Här kommer dom :)
Dagens ridning (:
Japp, jag blev ju astaggad till att träna nu efter jag varit i Falsterbo så idag fick Dilko utstå mina nya dressyrtävlingsambitioner. Så, elak var jag väl inte direkt heller. Bara konsekvent. Så vi tragglade tråkiga grejer och jag tillät inte något onödigt tjafs. Vilket betydde att så fort han började hänga i handen gick jag på honom. Funkade super och han blev väldigt lätt och fin i handen sedan. Väldigt enkel att reglera i traven också, lyssnade kanon. Så jag försökte att sluta nöta med skänkeln hela tiden och höll den stilla med ett jämnt stöd tills han behövde drivningen. Funkade givetvis mycket bättre. Galoppen som egentligen är hans bästa gångart är väl den vi behöver jobba med. Han är inte stor men det är mycket häst att rida ihop så när han inte orkar samla upp sig i galoppen igen så drar han. Och då är han stor och jag liten. Ska fundera på om jag inte kan rida honom som jag gör i traven. Fram ett par steg, tillbaka igen. Borde ge önskad effekt. Det och en steloperation av mina fotleder så jag slipper flaxa mig fram med fötterna så kommer det här bli bra. Mycket bra till och med tror jag!
Mycket att göra!
Dagarna bara svischar förbi nu och dom har varit fyllda med saker att göra! Igår blev bla. båda ridna, Isa i skogen med mamma och Johanna något som hon tyckte var väldigt kul och det var en pigg dam jag satt på :) Russin gick på banan vilket gick sådär. Idag gick Isa på banan och Russin longerades.
Kommer skriva ett inlägg med bilder om Falsterbo under veckan, kan säga att jag inte helt är glad över den ridning jag såg utanför "banan"! En hel del saker fick jag däremot med mej hem.
// Julia
Framridning Falsterbo 2014
Dessa ögonblicksbilder. De som får oss att blunda för det som är fel. Bortförklara sådant som vi vet är så fel det bara kan bli. Vi vägrar att öppna ögonen och se det som finns precis mitt framför oss. Vi bländas av otroliga gångarter, slängande framben och showen som det bjuds på inne på banan. I bakgrunden har vi hästarna som inte längre är i främsta rummet utan bara ett hjälpmedel till ett kändisskap.
"Mamma, titta de har också skänkeln jättelångt bak när de göra skänkelvikningar. Man SKA ha det, det är bara du som säger att jag inte ska det." Hört på läktaren i Falsterbo. Ett barn på kanske 10-11 år som sitter och tittar när idolerna rider. Klart att det kommenteras och självklart vet jag också hur frustrerande det är när hästen totalvägrar att flytta på sig. Men vad ska mamman svara på det? På en fullsatt läktare i Falsterbo? Att eliten gör fel? För det vet vi ju att i Sverige så kritiserar man inte den gudomliga rideliten. Ja, egentligen är det där är ett icke fel. Visst rider man på så hög nivå så borde hästen flytta på sig för vaden i ett bra skänkelläge. Men alla kan ha en dålig dag. Svårare är det nog för mamman att förklara för sitt barn att eliten inte alltid gör rätt när de går förbi framridningen.
Vad säger du när du ser det här? Ja, men du vet det är ju ändå eliten som rider och de vet ju vad de håller på med. Så strunta nu i att du alltid har hört att hästen ska ha ett mjukt stöd på bettet och suga på det med en stängd mun.
Hur förklarar du för ditt barn att det här, det är något som är riktigt elakt att göra mot ett djur? Hur säger du att barnets idol rider så illa att det i värsta fall skulle kunna klassas som djurplågerI? Hur förklarar du att det här absolut inte ska testas hemma med ponnyn?
Vad säger du om barnet säger att hästen går bakom hand. Något som ponnyn hemma under absolut inga omständigheter får göra. Nej, men eliten du vet. De vet ju vad de gör. Så att eliten håller på med det betyder bara att det är något för skickliga ryttare. Inget som du eller jag håller på med hemma, för vi är ju trots allt bara glada amatörer, inga proffs som kan sånt här.
Den stora frågan är vad som händer som Djurens rätt skulle få tag i de här bilderna. Ja, jag publicerar dem öppet på nätet. Jag vill ha en debatt. Men vad händer om en organisation som är tveksam till det här med tävlingar med djur faktiskt har fotat och filmat på framridningen precis som jag? De som vill att vi ska sluta tävla med våra hästar för att det inte är naturligt för dem, för att det inte finns någonting som säger att de tycker det är kul. Ser de sånt här får de vatten på sin kvarn. Vilket betyder att det hela inte bara skulle drabba eliten. Det skulle drabba dig och mig. Alla ryttare, på alla nivåer. Är det värt det? Är det värt att förstöra för hela ridsporten och vägra inse att det här fel, att det här är djurplågeri. Istället för att stänga av alla ryttare som håller på med dessa oetiska metoder. Är det inte bättre att sätta ner foten nu innan vi har grävt vår egen grav och sitter där sen om 5 år och minns tillbaka på den tid då tävlade med den där hästen som numer går i hagen och blir fet. Jag vill ha kvar den ridsport som är nu men jag vill också att de metoder som används av våra elitryttare ska bort. Och det fort. Julia har bilder på när hoppryttare hoppar fram med graman. För mig är det en dödssynd. När blev det acceptabelt? Samtidigt som vi började blunda för allt och valde att hänföras av slängande framben?
Shopping i Falsterbo!
Jag kom ju inte precis hem tomhänt från Falsterbo. Det enda som ekar tomt är väl isf mitt bankkonto (; Men, men det går ju inte att gå på mässan utan att komma hem med en massa saker!
Nu klarar jag mig förhoppningsvis utan att köpa allt för mycket hästgrejer till typ Göteborg, om vi åker dit. Ska ta och fila på ett inlägg om dressyryttarnas ridning nu tänkte jag. Så får vi väl se när det blir klart (;
Falsterbo, idag!
Idag har även jag varit i Falsterbo vilket har varit trevligt. Idag blev det att titta på hoppning (många fina hästar!), bl.a nations cupen och den var jätterolig och se, spännande också :-) Imon blir det att gå på mässan!
// Julia
Falsterbo!
Precis kommit hem till vandrarhemmet efter en lång dag i Falsterbo. En dag fylld av shopping, hästar och både bra och dålig ridning. Jag hann dessutom få en ny förälskelse:
Lätt att jag ska se till att bli ägare till en Lusitano eller PRE i framtiden! De här var verkligen dagens höjdpunkt! I morgon ska jag se om toppekipagen rider dressyr likadant på banan som på framridningen där jag stått idag.
Lätt att jag ska se till att bli ägare till en Lusitano eller PRE i framtiden! De här var verkligen dagens höjdpunkt! I morgon ska jag se om toppekipagen rider dressyr likadant på banan som på framridningen där jag stått idag.
// Johanna
En förhoppning eller verklighet?
Jag är ingen guru, har heller inte alltid rätt. Jag har bara mina åsikter, åsikter som jag står för. Så i efterdyningarna av inlägget om att inte hänga ut elitryttare för att de minsann inte plågar sina hästar måste jag skriva vad jag tycker. Ha nu i åtanke att det var flera år sedan jag var nere i Falsterbo. Senast jag stod med kameran i högsta hugg för att se hur det såg ut på en framridning till en Grand Prix var 2011. Mycket kan ha förändrats sedan dess - det är jag fullt medveten om. Men det jag kom fram till var enkelt. Elitryttare vet inte alltid bäst. De må ta hand om sina hästar som kungligheter men det betyder inte att de alltid gör det som är rätt för sina hästar.
För mig är det här fel, fel, fel. Man behandlar inte en häst så! Och om nu ryttaren på bilden råkar anse att det här är en uthängning där jag på den här lilla blogg visar upp hen för alla våra läsare så har jag bara en fråga. Varför rider du nu såhär om du vet med dig att det är fel? Om ryttaren måste försvara sitt handlande så vet ju denne med sig att det är fel. Om nu en sån här bild råkar publiceras för en bredare krets och det skriks att det är en ögonblicksbild så kan jag säga att nej det är det inte. Jag har en bildsekvens över en halv långsida där hästen går precis likadant. Och måste nu det här skrikas ut så vet ju ryttaren med team och anhängare att det är fel, att det är något som inte alls är godkänt. Snarare något som alla vet är så fel det kan bli. Det här en bild från 2011.
Precis som de här båda, tagna samma dag i Falsterbo 2011. Ryttaren överst använde tekniken dra i stångtygeln hårt när hästen inte gör precis som du säger två gånger. Ni vet en gång är ingen gång - två gånger är en vana? För de här två betalade sig inte sådan här ridning, medan första ryttaren antigen vann eller kom tvåa. Men det här är en bestraffning som jag inte skulle våga göra. Framförallt inte inne på en öppen framridning till en av Sveriges största hästtävlingar. Det här var alltså 3 år sedan. Nu ska jag ner till Falsterbo igen och kommer givetvis att stå som en hök på framridningen. För det jag ser på banan är en sak. Det är en uppvisning - en show för både publik och domare. Jag håller tummar och tår för att jag ska slippa se sånt här igen. Slippa "hänga ut" toppryttarna på min otroligt stora blogg. Jag hoppas och tror att de diskussioner och debatter om rollkur och våld mot våra älskade hästar har tagit skruv. Att de flesta insett att det inte lönar sig. Att genvägen till toppen kanske inte var så bra trots allt. Att kärleken för våra djur som tillåter oss att göra så mycket utan att de ens säger ett ord äntligen tagit över.
Det är min förhoppning och i morgon får jag se om den slår in.
Dilko på åkern!
Jag och Dilko var ju också uppe på åkern och lekte en stund! Med tre skor och i stekhet sol. Julia kom upp en stund på slutet och fotade lite. Fast nu har ju hon en benägenhet att alltid ta felstegsbilder... Men, övning ger väl färdighet och jag hävdar bestämt att jag har fotat henne mer än vad hon har fotat mig (;
Dilko gick rätt bra iaf. Inte som han gick idag men jag börjar tänka mer på hur jag rider igen. Kommit fram till att lalla runt som en skogsmulleryttare inte kommer ge några direkta resultat. Men det krävs ju att min tränare indirekt skriker det till mig för att jag ska tänka till... Så ja, Dilko börjar gå bättre och jag börjar rida bättre. Fortfarande blicken och händerna som jag måste förbättra men sitsen börjar bli bättre. Och Dilko tjafsar inte lika mycket med bettet och går inte upp över tygeln utan arbetar på utan att hänga i handen mer eller mindre över tiden. Under förutsättning att jag rider då. Jag börjar bli nöjd och det känns som att vi går allt mer framåt helt plötsligt. Så fort latmasken har fått en spark i röven börjar det hända grejer!
Nä, min skimmel badas inte innan varje ridpass. Och jag har insett att det är fullständigt omöjligt att hålla en vit häst ren om man vill att denne ska få leva ett normalt hästliv. Vilket är så mycket mer värt än att ha en vit häst vid en fotografering (;
Bilder, åkern!
Här får de sista bilderna på mej och Isa från när vi var på åkern :)
Haha, min lilla ponny <3
Roat två ponnyer på åkern :)
Som rubriken lyder så har båda fått ett pass på åkern, med dressyr och självklart lite bus ;) Den som fick börja var Isa och förutom att det var lite varmt så gick det bra och Isa fick visa sina fullblodsgener. Började med att jobba henne och hon hade mer energi än på banan och gick bättre! Mjuk o fin, gjorde det mesta väldigt bra. Galoppen var väldigt rolig även när man jobbade men att sedan få dra i väg i full fart var ändå roligast! Jag kan säga att det var bara att släppa henne så drog hon iväg och vad hon tog i! Kändes som vi flyg fram ungefär, vaddå att hon är hälften fullblod? :)
Sen i kväll var det Russins tur och han tyckte också det var väldigt roligt! Började med att jobba honom och vad bra han gick, mer energi och jobbade på som bara den. Lite stel i höger sidan men när jag fick igenom det blev han kanonfin ;) Så fort vi började galoppera hoppades han på att jag skulle släppa honom men lite fick han allt jobba innan dess men sen när han fick springa så gjorde han det så gärna. Han drog så gärna på och tyckte det var väldigt roligt. Så ja, jag har roat både mej och hästarna idag :p
Som sagt har jag torsdag/fredag varit iväg med Johanna vilket var väldigt roligt! Fick ju se snygga ponnyer också ;)
Iaf tog Johanna lite bilder på mej och Isa idag, så här kommer några och resten kommer komma under veckan :)
Tror ni min ponny hade roligt? :)
We-träning
Lite bilder från We-träningen. Var visst inte helt lätt för min syster att fota då det var mycket hästar och saker ivägen överallt. Men hon lyckades att få till ett par bilder trots det.
Eftersom det var lite försenat passade jag på att rida igenom honom lite ute först. Traven börjar han bli riktigt fin i stundtals och jag börjar äntligen hitta tillbaka till min ridning igen. Traven är riktigt tvåtaktig igen, lyckades få den lite oren i Lammhult... Men nu syns det tydligt att de diagonala benparen rör sig jämt! Om nu inte jag har helt fel så borde de innebära att Dilko plötsligt jobbar som han ska, trots tappad sko. Vilket jag nog får tacka min tränare något enormt för! Men jag måste, måste jobba med galoppen! Att en så liten häst kan vara så jobbig att rida ihop?
Slalom, typ tio gånger svårare än det ser ut att rida! Rida jämna bågar runt hinderstöd är liksom inget jag vanligtvis övar på...
Min tuffing traskade så snällt över "bron". Tittade lite och tog ett tveksamt steg upp på den innan han glatt gick över. Värre var det med springan ifrån ridhusdörren - den var livsfarlig. Nästan lika farligt som att se sig själv i spegeln! Men vi fick ju ut dubbelt av det här, dels lite annorlunda träning som går ut på att hästen ska lita på sin ryttare men Dilko fick även gå i ridhus. Något han inte är speciellt bekväm med.
Gårdagen :)
Igår såg jag till att låsa upp absolut hela dagen. Fullspäckade dagar är faktiskt riktigt trevliga ibland. Började med lite we-träning med dilko. Vilket var kul och något som vi ska göra om! Bilder osv kommer när jag orkar starta min dator ;) Sedan så blev det att ösa hö hela kvällen. Fint väder = hökörning. Så nu är hälften inne *pustar ut*. Håller tummarna för att det fina vädret håller i sig så vi får in resten med!
Idag så tänkte jag ta fram säkerhetsbälte, krockkudde och fallskärm och se hur kul Dilko tycker det är att leka på en nyslagen åker. Han har ju tappat en sko men betvivlar starkt att han kommer ha ont i foten på en åker. Speciellt med tanke på att han kan rusa omkring som en idiot i hagen...
// Johanna
Index! :)
Hälsat på världens finaste ponny idag!
Han mår kanonbra och kan antagligen inte ha det mycket bättre. Han såg så himla fin ut på tävlingen oxå! Och ekipaget var jätteduktiga, sen är ju dressyr en bedömningssport ;) Debuten i la klarade de iaf utan några problem! :)
// Johanna
På semester!
Systrarna Hermanson är på semester. Givetvis roar vi oss kungligt!
Jag har hört att det är farligt att bli av med barnasinnet! Så det så.
I morgon ska vi kolla på när Index och hans nya ryttare tävlar :)
// Johanna
Bildbomb från tävlingen!
Och här kommer lite bilder från tävlingen i lördags!
Som sagt var, vi är båda i behov av lite mer träning. Dessutom ska jag nog lägga om min planering på framridningen så att han har mer energi kvar tills han kommer in på banan. Men vi har gott om tid på oss för att öva inför nästa start. Den lär nämligen inte bli förrän i september. Det finns nämligen inte en tävling inom rimligt avstånd innan dess.
Summer
Bara älskar den här bilden jag tog idag, fint väder och smultron! :)
Lilla fölet!
Haha, är hon inte för söt? :)
Saker jag inte förstår mig på i hästvärlden
- Varför det aldrig går att hitta en fråga där två hästmänniskor faktiskt är överens?
- Varför skogsmulleryttare är någon sorts form av skällsord?
- Varför det rynkas på näsan åt islandshästryttare, vilka anses vara vuxna människor som inte vuxit upp utan fastnat på ponny?
- Varför allting alltid ska delas upp i minst två läger i alla möjliga frågor av ren princip? Är travare ridhästar eller inte? Ska hästarna vara ute dygnet runt eller inte? Ska hästar ha skor eller inte?
- Varför en hästmänniskas sätt att sköta sin häst alltid är det enda rätt?
- Varför 70 % av alla hästbloggar är en satsning mot toppen, oavsett om det rids på LC-nivå på en 20-årig ponny eller det sista kvalet till SM precis blivit klart, och de andra 30 % är motsatsen med barfotahästar som går ute dygnet runt?
- Varför det aldrig, aldrig går att kliva utanför sitt utpinkade revir och faktiskt ta del av andras kunskap bara för att den kunskapen finns inom en helt annan kategori än den som man själv räknar sig till?
- Och till sist: Varför tar TDB ut 10 kr för varje gång jag ska anmäla till en tävling???
Häftiga bilder!
Tycker dessa bilder bilder blev lite coola, så här får ni dom!
