Jag vet inte vem av oss som hade roligast idag, Dilko totalt älskar att hoppa även om han kanske inte är någon stjärna alltid. Jag är precis likadan. Försökte idag att ge Dilko mitt fulla stöd. Om det fungerade? Jodå, när vi samverkar och lyckas få ihop det där med avstånd, tempo och allt vad det nu är så hoppar han nästan bra! Resterande del av tiden så är ju inte han som vanliga hästar som försöker att ta sig över en bom på 50 cm även om han råkar komma lite fel för att piloten inte har en aning om vad hon håller på med. Nej, han river med sig hela bommen och fortsätter sedan lika glatt att galoppera mot nästa hinder med spetsade öron.

 

Min kära syster följde med och lyfte upp de bommar vi rev samt fotograferade lite. Hon gav även mig lite tips under tiden som jag red, Julia är ju trots allt hoppryttaren i den här familjen så det mottogs gladeligen (: