Skogsridning!

Det har blivit en hel del skogsridning för mig och Dilko den här veckan något som jag tror att vi båda egentligen har uppskattat ganska mycket. Vi har ju haft lite problem med att rida i skogen då det mest har slutat med hopp, studs och flyga i luften den senaste tiden. Dessutom kom vi knappt ifrån stallplanen när vi skulle rida själva. Så, envis som jag är kan jag inte erkänna att jag egentligen skulle behöva en tuffare ryttare som självmordspilot utan har använt alla säkerhetsanordningar jag har kunnat komma på, bitit ihop och ridit ut i skogen. Nu verkar det äntligen som att det hela har gett resultat. Igår så var det bara lite studs och hopp som jag faktiskt löste ut och idag var han dösnäll när vi var ute. Han försökte vända en gång men det lyckades jag snabbt lösa och sedan så gick han rundan runt utan att bråka en gång.
 
Idag så tog vi nämligen en lugn runda, vi travade upp för favoritgaloppbacken och skrittade i kurvan där varenda häst laddar som sjutton för att kunna länga iväg i galopp i backen efter. Den backen travade vi i. Det var förvånansvärt nog inte några problem någon gång. Han accepterade väldigt bra att vi tog det lugnt idag. Nu hade jag ju som försiktighetsåtgärd tränsat med hans skarpaste bett - ett tredelat i metall - och drog åt snokremmen så hårt att den faktiskt satt fast. Dilko är nog ganska mjuk i munnen kan man säga. Tar man tag i tyglarna stannar han direkt. Jag rider honom nämligen nästan bara med sätet så jag kan sakta av honom endast genom att krama med låren och låta tyglarna vara halvlånga - även i skogen. Det är väl därför som jag inte har gett upp honom utan känt att nödbromsen iaf fungerar (;
 
Han lyssnar lika bra på det även när han blir pigg, egentligen, så när vi hoppade förra helgen red jag på en gummistång och lyckades hålla ett jämnt och fint tempo trots att han egentligen ville rusa mot hindrena. Personligen så måste jag säga att många hästar skulle kunna ridas på det här sättet och då skulle man slippa båda att betsla upp med diverse konstiga bett och ha missnöjda hästar som slänger med huvudena och gapar för att ryttaren håller för hårt i munnen.
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback