Vissa saker var bättre förr

Ännu en gång kan vi ställa oss frågan vad vi tvingar våra älskade djur till?
Det känns inte som om det längre spelar någon som helst roll hur många gånger det avslöjas att toppryttarna faktiskt håller på med någon sorts form av djurplågeri. Ännu en gång har Epona.tv gjort ett bra jobb och nu var det dags för Andreas Helgstrand att hamna i blåsväder. Det tjatas om ögonblicksbilder och redigeringar men vem skulle överhuvudtaget vinna på det?
 
Ponera att bilden är redigerad. Vem skulle det drabba hårdast? Inte ryttaren i fråga som kan gråta ut i pressen, kalla sig för oskyldigt anklagad och få fullständig upprättelse. Det skulle gå ut över den organisation som först publicerade bilderna. De har ingen makt redan som det är eftersom ryttarna är uppbackade av både stora sponsorer och förbund som FEI. Gör det ett enda felsteg blir det genast nertrampade av den stora maskin som gör att för att rädda ansiktet ännu en gång.
 
Med andra ord. Jag betvivlar inte att bilden är riktig. Däremot är det svårt att avgöra om det är en ögonblicksbild. Vad man ändå inte ska glömma bort är att det här är ett ögonblick som jag anser är fullständigt oacceptabelt, oavsett. Att det dessutom visade sig att hästen vid en veterinärundersökning faktiskt var öm i käkarna kan ge en viss antydan om att ögonblicket varade lite längre än under den tid bilden togs.
 
För att avsluta det här kan vi ta ytterligare en liten koll på dressyrsportens utveckling.
Fundera över vilken av hästarna som klarar TRs kriteri för en ökad trav:
Ökad trav skall kännetecknas av att hästen med liksidig steglängd, där de
diagonala benparens skenor är parallella, ökar sin steglängd så mycket som
möjligt så att den med ett tydligt övertramp vinner mer mark. Detta åstadkoms
genom kraftigt påskjut från bakbenen. Hästen skall förbli på tygeln men skall,
utan att “luta sig” mot bettet visa en något längre och friare form. Genom god
bogfrihet skall framhoven sättas i marken på den punkt, mot vilken den är på
väg i stegets längsta moment. Ökad trav skall vara balanserad, rytmisk och fri
från spänning.
 
Eller piaffen?:
Piaff är en mycket samlad, taktfast och eleverad trav på stället. Hästen skall vara
mjuk och eftergiven i ryggen. Genom bakdelens ökade sänkning till följd av ökad
vinkling i bakbenens ledgångar, ges framdelen stor frihet, lätthet och rörlighet varav
även följer större bogfrihet.
Varje diagonalt benpar lyfts och återvänder till marken växelvis med jämn rytm. Det
fjädrande belastningsmomentet förlängs något. I princip skall tån på det upplyfta
frambenet vara i höjd med mitten av det nedsatta frambenets skenben och tån på
det upplyfta bakbenet alldeles ovanför kotleden på det nedsatta bakbenet. Halsen
skall vara rest och välvd som en naturlig följd av den undersatta bakdelen.
Nacken skall vara högsta punkt och nosen skall vara nära lodplanet. Hästen skall med
ett mjukt och lätt stöd förbli på tygeln. Hästen skall ständigt bjuda framåt och omedelbart när ryttaren så begär, upphöra med piaffen och övergå till önskad gångart.
 
För att klargöra en sak. Om ni nu drar samma slutsats som jag har gjort vill jag poängtera att jag inte vill hänga ut någon ryttare på det minsta sätt. Jag vill visa på dressyrsportens katastrofala utveckling vilken inte jag, eller någon, kan skylla på ryttarna utan på organisationen bakom med domare och förbund som tillåter den här utveckling och uppmuntrar den här "dressyren".
 
 
 




Fast jag håller inte med dig, dressyrryttarna vet precis vad de stoppar i munnen på sona hästar och jag vet att allt är ögonblicksbilder, om du gapar/gäspar och någon tar en bild beror de inte på att det gör ont Right? Visst det kan det göra ont men inte på den nivån de ligger på, jag tror inte på dona slutsatser tyvärr :(

2014-05-03 // 13:57:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback