Dressyrsportens stora problem...

Jag har varit på en dressyrtävling igen. Egentligen borde jag sluta att befinna mig på de där tävlingsplatserna och börja med frimärkssamling. Det skulle skona både min plånbok och mitt hjärta. Men så råkar jag brinna för den där sporten. Och hatar att se den falla sönder allt mer. Nu var jag på en lokal dressyrtävling med final i division 3, med andra ord något av det lägsta man faktiskt kan tävla. Samtidigt är det där alla börjar någon gång och det är där man bygger grunden för alla och ser nya stjärnor födas. Med andra ord är det precis just där man ska satsa som mest. Ha de bästa domarna, de trevligaste funktionärerna, ett stöd som lyfter fram våra blivande proffs. Som vanligt arrangerade VRF en bra tävling där allting flöt på utan några problem.
 
Det jag såg som ett problem var domaren och hur, enligt mig, felaktig bedömning många ryttare faktiskt fick. Som jag ser det är det viktigaste i ett LC-program att man rider snyggt, prydligt, med mjuka hjälper och i en korrekt sits. Det är det som ska ge poäng. Klart att det ser flashigare ut med en häst med bra gång. Det är givet och kommer även helt naturligt generera mer poäng. Trodde jag. Vad jag såg som bedömdes idag var hur pass bra hästen krökte på nacken. Med andra ord något som inte ens är relevant i ett LC-program. Dessutom skiljdes det inte på att kröka på nacken och att gå i form.
 
Det var alldeles för många ryttare som slet och drog i munnen på sina hästar. Vad jag såg på dressyrbanan var vad som kallas för att såga. Rent naturligt så ger det här sättet att rida låga breda händer med en framåtlutad ryttare som studerar hästens hals. På det får du då dåliga övergångar och slarviga vägar. Jag kan inte på något vis klandra ryttarna. Vi talar om barn. De gör alltså precis som de blivit lärda. Däremot så undrar jag vad de vuxna som stöttar och hjälper barnet tänker. Nog borde de flesta se logiken i att drar man i tyglar som är fastsatta i en smal metallbit gör det ont i hästens mun. De allra flesta av oss är ändå eniga om att djurplågeri är fel men att dra i en känslig hästmun är helt okej? Klart att många föräldrar saknar hästkunskap och då är det inte lätt att ta sig fram i den djungel som ridsporten är. Det är inte lätt att hitta en bra tränare, hovslagare, veterinär, klubb och allt som nu behövs runt omkring barnet och hästen. Det är lätt att irra fel i labyrinten och hitta ett stolpskott som inte har det minsta koll - men får det att låta som att denne har det.
 
Då behövs det kompetenta domare som tidigt kan sätta ner fötterna och säga att "nej, det är inte okej att såga ner din häst i form". Framförallt behövs det eniga domare som dömer likadant och inte accepterar hård och ful ridning utan tydligt premierar mjuk och fin ridning med en bra sits. Det skulle alla tjäna på. Det går inte att ha domare som bedömer på helt olika sätt. Det finns ett reglemente att följa och om alla domare väljer att följa de paragraferna skulle vi också få se en helt annan ridning på dressyrbanorna. Och slippa se besvikna barn som inte förstår hur de kan vinna ena helgen och komma sist den andra. Samtidigt som föräldrarna frågande ser på tränaren som svarar "Det är en bedömningssport, du är duktig ändå". Det är en bedömningssport som styrs hårt av vad vår bibel - TR - säger men det verkar ha glömts bort.
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback