Idag hamnade jag bakom en hästtransport när jag körde hem från jobbet. Vanligtvis är jag en synnerligen förstående chaufför. Ja stundtals iaf... Oftast när det gäller hästtransporter och lastbilar. Det är trots allt sådana där jobbiga fordon som tar plats, är ivägen och som jag själv kör regelbundet. Så det ska rätt mycket till för att jag ska bli sur (okej, en sanning med modifikation det beror givetvis på dagsformen för min korta stubin). Idag var jag på rätt gott humör. Fredag, på väg hem och en rolig helg att se fram emot.

 

Sen hamnar jag bakom den där förbannade hästtransporten. De tog det lugnt och försiktigt genom rondellen och jag tänkte att det verkade som en sund förare. Tills de kom ut på riksväg 32. 70 km/h är möjligtvis förståeligt på en smal och krokig väg. Herregud det var vad jag drog upp min ADR-klassade lastbil med släp på de smala och krokiga vägarna i Skåne i för hastighet. Nu är givetvis inte dieseln i mina tankar min bästa vän men jag kör den lika försiktigt som en häst. Råka välta med den och jag ser både min anställning och mitt anseende gå upp i rök. Så nä jag sympatiserar knappast med de som bestämt hävdar att styrfart är lagom hastighet när man kör häst. Planera körningen, håll avstånden och du kan lätt köra 85 km/h. Då drar iaf min bil betydligt bättre - dessutom. Utöver det slipper man en hel del av dessa överstressade människor som glömt bort den enkla matematik som säger att det du ökar i hastighet inte ger någon vinst annat än större hål i plånboken.

 

För det andra: SLUTA SLICKA MITTLINJEN! Och vingla inte som om du vore full trots att hästen står som ett tänt ljus i transporten. Vi snackar alltså om en riksväg. Där mitt betydligt bredare ekipage med marginal får plats - och har vingelmån. I den mån min stadiga, underbara och helt fantastiska lastbil nu går som han är full på vägen. Det brukar oftast, och endast, hända när jag av någon anledning styr med armbågarna eller ett knä. Vilket bara inträffar om jag är i akut behov av att prata i radion. Det var också en sanning med modifikation men nog med utsvävningar nu... I vanliga fall är jag en ytterst seriös chaufför som konstant håller minst en hand på ratten. Så jag kan inte riktigt förstå hur man en vindstilla dag, på rak, bred och fin riksväg är i 1. behov av att slicka mittlinjen och 2. vingla över hela vägbanan? Det ger upphov till irritation och idiotomkörningar. Jag som vill om ser inte om det är fritt utan att vara över i andra körfältet. Samtidigt som jag måste hålla mig långt till vänster och hålla stenkoll på hästtransporten när jag kör om - ifall den skulle vingla på mig. Vilket resulterar i en osäker omkörning och en irriterad förare.

 

Nä, ibland förespråkar jag en utbildning för alla som ska köra hästtransport på allmän väg. Nog för att det är ens bästa vän som står där bak och man vill tänka på sin häst i alla lägen. Men det behöver ju inte gå till överdrift. Så länge man kör stabilt, tänker efter före, gör mjuka inbromsningar, planerar sin körning och tar det lugnt i snäva svängar står hästarna väldigt bra där bak. Vi behöver inte flytta ut vårt daltande med hästarna från stallet och ut på vägarna. Det skapar bara irritation och hästtransporter får dåligt anseende. Något som går ut över oss alla.