Världscupfinalen i hoppning och dressyr har väl inte kunnat undgå någon. Helt ärligt så kunde jag inte titta på dem. Jag orkar inte utan blir enbart sur. Vilket jag redan var på så mycket annat att jag inte orkade med mer. Har du precis fått en feldiagnoserad häst så sitter du inte lugnt och njuter av "hopp-och-studs-passage" med bensprattel och hårda händer. Så jag gjorde att val för min omgivnings skull men fick höra i stallet att det såg ut precis som vanligt.

 

Därför kan jag ännu en gång inte förstå varför ryttarna hyllas till skyarna? Varför de sätts upp på en piedestal för allmänhetens beundran långt borta från kritik. Klemas med, kritik tystas ner, göms undan med ett hyschande finger. Eller totalt ignoreras. Bortförklaras med diverse grejer. "Ja, men det är ju ändå tävlingshästar de har mer nerv än sådana hästar som ni amatörryttare lallar runt med i skogen".

 

Absolut! Men en sak är säker. En mjuk ryttare som rider med en mjuk snäll hand och lugna försiktiga skänklar kommer också att få en lugn och harmonisk häst. Precis som du kan få den lugnaste häst att bli stressad om du rider på ett vis som kommer att stressa upp den. Exempelvis med en hård hand och skänklar som sporrar hästen i varje steg. Logikens alla lagar säger att hästen måste reagera på ett eller annat sätt om ryttaren först drar hästen i munnen för att samtidigt sparka den med skänklarna. Vilket är ungefär så som hästarna i de flesta fall faktiskt "samlas".

 

Jag skulle vilja påstå att det här hästarna är för snälla för sitt eget bästa. Skulle jag på mitt kallblod, aka Lipizzaner, ens tänka tanken att slänga in ett kandar, dra i stångtygeln så att han måste ha munnen öppen och sedan konstant banka honom med ett par långa, sylvassa sporrar i hans känsliga hud skulle jag vara glad om han enbart "blev lite på tårna". Skulle han dessutom ha genomgått en klassisk tävlingshästbehandling med mer eller mindre avsaknad av utevistelse så skulle jag vara lycklig om vi kom hem tillsammans från ridhuset. Med stor sannolikhet skulle han explodera och det innebär inte att takta lite, eller piaffera lite snyggt på stället utan han drar hela den högre skolan.

 

Så att påstå att tävlingsavlade hästar har så mycket nerv att de blir spända och att man därför måste hålla i stångtygeln är bara ett sätt att sopa problemet under mattan. Dölja det för granskning och vägra se det stora problemet - att grundridningen har försvunnit och den kunskap som en gång fanns har försvunnit och bytts mot en snabbväxande industri där hästen enbart är ett redskap på vägen mot den framgång som alla söker idag.