Blandade bilder
Beuatiful horses! <3
Dressyrbilder
Fler bilder från hoppträningen
Alltså kolla hennes bakben!
Dressyr idag
Idag så blev det ett dressyrpass på Isa där mamma och Johanna gav tips/hjälpte mej. Fokus låg på delar ur La:P1, såsom öppna, sluta, enkla byten och galoppserpentiner. Det mesta gick bra och hon gjorde det hon skulle när jag red. Öppnor kändes riktigt bra, hon samlar sej och flyttar fint likaså skänkelvikningarna. Då jag inte har gjort sluta innan blev de lite sådär eller ja, åt ena hållet blev dom bra men åt andra hade jag problem och Isa tyckte det var jobbigare. Galoppdelar fick vi till tillslut också, enkla byterna när matte satt tillbaka och kunde samla, likadant med serpentinerna. Så överlag ett bra pass där Isa kom upp och samlade sej när jag red. Även bra att någon tittade och sa när jag gjorde fel samt gav tips :)
Har faktiskt några bilder från dagen och några kommer nu, resten kommer under veckan samt massa andra bilder :)
Vacker min..
En bra dag :)
Idag är en sån där dag när jag känner mig hur bra som helst. Thunder Boy gick kanon när jag red på banan. Vi tog dessutom våra första stapplande travsteg ute i skogen utan några konstigheter. Första gången han gick i skogen med ryttare. Utan att jag höll på att avlida av nervositet. Sen red jag en 3-åring till. Första gången utan att den longerades innan och jag lyckades lugna ner spänd häst så att han gick riktigt bra mot slutet.
Min fina lilla kille som denna helg skött sig alldeles utmärkt - precis som de andra två. Ser det hela som ett tecken på att saker och ting börjar gå som jag vill igen ;)
Det är en sån dag som man känner sig som en kung. Alternativt att ens självmordsbenägna sida bör lugna ner sig. Knyppling är därför en aktivitet för mig i en månad eller så. För att slippa en massa oförutsedda missöden ;) Oavsett vad så är jag sjukt stolt och framförallt över unghästarna! Hur skoj som helst att få möjligheten att rida dessa underbara individer :)
God natt! Nu ska jag sova så jag orkar upp vid 5 för att ta ut hästarna. Och ta hand om min lilla herre :)
// Johanna
Hoppträning
Idag så var det dax för hopptäning för mej och Quini och jag kan säga att jag hade en pigg ponny :) Jag skulle börja med att hoppa fram på ett räcke och man kan säga att det gick sådär. Hon drog iväg med mej som en liten vante och tyckte "NU hoppar vi matte" så det blev lite lydnad för att visa att det inte var okej. Dock hjälpte det inte fullt ut, utan jag fick faktiskt byta bett på henne (rider på tre-delat fullcheek) men nu fick jag låna ett hissbett. Jag är själv ingen vän av skarpare bett men hon blir både stark och okontrollerbar när vi hoppar utomhus och det gick faktiskt betydligt bättre med detta bett.
Till hoppningen, vi fick träna att hoppa linjer runt banan (4 räcke ena sidan, 2 oxar andra) med olika avstånd emellan vilket var en jättebra övning! Här var vi tvungna att tänka och verkligen rida för att få in en rytm och komma rätt samt kunna reglera galoppsprången. Det blev lite att tänka på men jag hade mer koll på henne nu och sista gången fick vi till riktigt bra språng där jag red och såg distanserna. Så jag får säga att det var en bra träning på en glad ponny :)
Min mästerfotograf (syster) var med idag så här får ni en del bilder, resten kommer.
En liten reflektion
Världscupfinalen i hoppning och dressyr har väl inte kunnat undgå någon. Helt ärligt så kunde jag inte titta på dem. Jag orkar inte utan blir enbart sur. Vilket jag redan var på så mycket annat att jag inte orkade med mer. Har du precis fått en feldiagnoserad häst så sitter du inte lugnt och njuter av "hopp-och-studs-passage" med bensprattel och hårda händer. Så jag gjorde att val för min omgivnings skull men fick höra i stallet att det såg ut precis som vanligt.
Därför kan jag ännu en gång inte förstå varför ryttarna hyllas till skyarna? Varför de sätts upp på en piedestal för allmänhetens beundran långt borta från kritik. Klemas med, kritik tystas ner, göms undan med ett hyschande finger. Eller totalt ignoreras. Bortförklaras med diverse grejer. "Ja, men det är ju ändå tävlingshästar de har mer nerv än sådana hästar som ni amatörryttare lallar runt med i skogen".
Absolut! Men en sak är säker. En mjuk ryttare som rider med en mjuk snäll hand och lugna försiktiga skänklar kommer också att få en lugn och harmonisk häst. Precis som du kan få den lugnaste häst att bli stressad om du rider på ett vis som kommer att stressa upp den. Exempelvis med en hård hand och skänklar som sporrar hästen i varje steg. Logikens alla lagar säger att hästen måste reagera på ett eller annat sätt om ryttaren först drar hästen i munnen för att samtidigt sparka den med skänklarna. Vilket är ungefär så som hästarna i de flesta fall faktiskt "samlas".
Jag skulle vilja påstå att det här hästarna är för snälla för sitt eget bästa. Skulle jag på mitt kallblod, aka Lipizzaner, ens tänka tanken att slänga in ett kandar, dra i stångtygeln så att han måste ha munnen öppen och sedan konstant banka honom med ett par långa, sylvassa sporrar i hans känsliga hud skulle jag vara glad om han enbart "blev lite på tårna". Skulle han dessutom ha genomgått en klassisk tävlingshästbehandling med mer eller mindre avsaknad av utevistelse så skulle jag vara lycklig om vi kom hem tillsammans från ridhuset. Med stor sannolikhet skulle han explodera och det innebär inte att takta lite, eller piaffera lite snyggt på stället utan han drar hela den högre skolan.
Så att påstå att tävlingsavlade hästar har så mycket nerv att de blir spända och att man därför måste hålla i stångtygeln är bara ett sätt att sopa problemet under mattan. Dölja det för granskning och vägra se det stora problemet - att grundridningen har försvunnit och den kunskap som en gång fanns har försvunnit och bytts mot en snabbväxande industri där hästen enbart är ett redskap på vägen mot den framgång som alla söker idag.
För visst är det intressant att en högexplosiv krigshäst kan samlas såhär i en piaff.
Medans dagens dressyrhästar ser ut såhär. Helt ärligt nu då. Jag är inte ens säker på att det här ska föreställa piaff. Men jag hade en bildserie på 3-7 bilder när hästen stod mer eller mindre still och trampade så antog att det var det...
Nu ska jag fortsätta läsa på och allt mer inse hur fruktansvärt lite jag kan!
Bilder från dagen
Idétorka
Jag har verkligen inga idéer på vad jag ska skriva om så ni får det vanliga som har hänt under dagen medans jag funderar på vad jag mer kan skriva om. Idag har iaf Isa blivit riden i skogen med mamma och det tyckte hon var kul :)
Quini fick en liten promenad i den härliga kvällssolen som båda uppskattade ;)
Bildbomb Thunder Boy
Mitt nya lilla projekt reds även igår. Den här gången hade jag med kameran upp till stallet och dessutom en fotograf. Väldigt kul att sitta och analysera bilderna efteråt. Så länge man inte fokuserar på mig. Jag sitter ju liksom som en totalt oförbätterlig hösäck (;
Däremot så insåg jag att han måste ha ett rätt ordentligt undertramp för det ser inte ut som att han hinner undan med frambenen. Eller så växer han. Vilket i en 3-årings fall är mycket möjligt. Alternativt så kan han inte riktigt balansera upp sig som han ska när jag sitter på. Och då kanske ryttaren ska ta och sträcka på sig för att minska belastningen på frambenen...
Vi har ju börjat galoppera också! Vilken galopp han har! Gick på honom lite mer igår och då fick han minsann fart under fötterna på långsidorna som då tog slut på 3 galoppsprång. Det är en såndär häst som det inte är en löjlig klyscha att skriva "med plus för galoppen" när man beskriver honom iaf (;
I valet och kvalet...
Så står man där med något som känns som ett oöverstigeligt problem. Dilko fick åka iväg till veterinären igen. Han är fortfarande lika halt. Och vips så står man där med två val. Vilka känns precis lika dåliga båda två. I vågskålen så ligger Dilkos framtid. Ridhäst eller inte, om skadan ska läka eller inte. Hur gör man ett sånt beslut enkelt?
Stänger man in hästen i en minihage, tillsammans med en kompis och tvingar honom till att gå där, hålla sig still och sakta tyna bort. Samtidigt som han blir helt omöjlig att hantera, står på två ben och går i passage in från hagen och dagarna i ända står och väver vid grinden?
Eller släpper man på bete, låter honom få vara häst och njuta av livet tillsammans med en kompis. Där han kommer att må som en kung och njuta av livet men med största sannolikhet kommer att röra sig mer.
Väljer man det som påstås ska läka skadan fortast, eller alls, men som kommer göra att Dilko dör inombords. Eller vågar man chansa och tro på att en glad häst är synonymt med en häst som kan läka?
Jag vet så väl vad min häst vill ha i livet. Vad han njuter av och hur han trivs bäst. Jag kan troligen berätta mer om honom än om mig själv. Men det gör inte valet lättare. Vill jag att min häst ska få vara en glad häst eller vill jag att han med största sannolikhet ska bli frisk. Är det värt att tvinga honom att offra en sommar i frihet och låta honom långsamt tyna bort i sin sjukhage för att han ska bli frisk? Eller ska jag strunta i min vetenskapliga del av hjärnan och låta hjärtat och min empatiska förmåga att styra?
Världens bästa och finaste häst förra året. Åh, tänk om du kunde tala!
Åh, ibland önskar jag att jag inte hade häst. Hur vet man att man gör rätt val åt någon? Framförallt åt någon som betyder så otroligt mycket för en själv?
Helg full av tävlingar
Som ni läser har jag tävlat under helgen och igår var det hoppning med Quini i Vetlanda. Vi hoppade en Lb och det kändes väldigt bra! Rundan flyter på fint och det kändes som jag kunde inverka bättre denna gången och att vi oftast fick till bra språng. Tyvärr river vi ett hinder i omhoppningen så det blev 0+4 fel men känslan var bra och jag är mycket nöjd över duktig ponny :)
Idag var det däremot dressyrtävling för mej och Isa i Växjö (andra omg. div 1) så det blev bara lagtävlansprogrammet. På framridningen känns hon riktigt fin, så himla mjuk och lyssnar bra. Det kändes som jag fick upp henne i form och hon satte sej på bakbenen, utöver det kunde jag reglera tempot väldigt lätt. Sen kommer vi in på banan och här har dom ställt livsfarliga blomkrukor längs banan. Isa blev spänd och tiitade på dessa monster innan vi startade och genom hela travdelen var hon endast spänd men gjorde iaf det hon skulle. Galoppdelen var värre, här tittade hon mer drog in från spåret, byte i förvända och lyssnade sådär. Så hon gick inte alls som på framridningen men det enda som var lite positivt var att jag kunde rida henne genom programmet utan hon ballade ur totalt. Vi slutade på 56,67% och laget blev 3:a, vi hade bara tre ryttare denna omgången så mitt resultat räknades denna gången.. Och det var ju inget bra direkt.
Filmbild och film från hoppningen i lördags med Quini :)
Helgen!
Jag har haft en sån där helt underbar hästfylld helg den här helgen. Trots att min egna lilla stjärna går och drar i en hage med ett skadat ben. Igår lyckades jag till och med rida två hästar på en dag. Något som troligtvis inte inträffat sedan jag hade både Index och Skrutten (;
Två 3-åringar blev det till och med. Åh, jag älskar verkligen de där små valpiga sakerna. Helt underbart med oförstörda hästar som man får forma själv. Inte har de hunnit lära sig en massa förutfattade meningar heller utan är mestadels positiva. Thunder Boy galopperade jag för första gången igår och det gick faktiskt utmärkt. Han har en riktigt stor och bra galopp. Lite skillnad mot den mindre av de två som jag red (; Så skiljer det kanske 10 cm i mankhöjd oxå och därmed lite i benlängd. Annars så är han så himla trevlig att rida. Han var något loj igår men går fortfarande i en trevlig form, söker sig fram på stöd och är lyhörd för mina hjälper. Jag är mycket nöjd med andra ord!
I morgon så ska Dilko iväg till veterinär igen, så jag sitter här nervös och biter på naglarna samtidigt som jag håller tummarna för att jag äntligen får veta vad det är med honom!
Mer bilder på Thunder Boy
Och lite mer bilder på Thunder boy.
Här ska hädas lite. Helt ärligt är det inte lite sorgligt när man tittar på bilder på vår 3-åring och inser att han klarar följande kriterier bättre än många dressyrhästar i de högsta klasserna?
En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position, som regel med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan.
Jag kan inte direkt ta på mig äran för det hela men kan ju som vanligt inte låta bli utan ge en känga till dressyrsporten så fort tillfälle ges. Utdraget ovan är från TR, så det är inte direkt vilket dravel som helst som jag råkat ramla över. Och där fick jag det sagt. Ja, jag vet att det handlar om ögonblicksbilder. Men man kan fortfarande inte hitta en ögonblicksbild på en häst i Grand Prix-klasserna med nacken som högsta punkt och nosen framför lodplan ser man enbart i skritt på lång tygel. Här följs TR till punkt och pricka...?
Nu ska jag sluta raljera och fortsätta glädjas över att jag har en häst att rida och till och med utbilda. Bättre än så kan man inte ha det när ens egen är konvalescent! Speciellt inte om man som jag råkar ha en förkärlek till de där unghästarna (:
Failbilder
Här får ni några halvfula bilder, mina hästar ska ha mat (tyvärrr dålig fokus på kameran) samt när Quini drog lite bra i hoppningen :p
Hoppning på schemat!
Idag så tog jag och byggde upp några hinder och så hoppade jag och Quini vilket hon tyckte var väldigt roligt :) Så jag satt på en ponny med mycket energi som inte alltid ville lyssna på mej men gick bättre sen när det blev högre (blir gärna ofokuserad vid mindre hinder). Jag hade bla. en kombination ur sväng (diagonalt) och den tog vi bra, någon gång i lite högt tempo men annars fina språng, likaså med den andra linjen. Avslutade lite högre och då hoppade hon superfint! ;)
Isa fick idag en runda i skogen och det tyckte hon om. Även att hon gick själv och en runda vi inte ridit själva gick hon runt som en klocka, nöjd matte! Sen fick hon självklart galoppera och det var jättekul.
Några bilder från dagens hoppning kommer med här oxå :)
Fin ponny :)
Thunder Boy med ryttare (:
I fredags så var det Thunder Boys femte gång med ryttare och första gången jag satt upp på honom. Vi har inte ridit in honom själva men nu är han så pass utbildad att jag vågar hoppa upp på ryggen på honom. Dock så blev det enbart skritt och trav. Det var första gången han reds utomhus och jag är trots allt dressyrryttare. Med andra ord inte jättesugen på att ta en massa onödiga risker utan vill känna mig säker på hästen innan. Jag har tillslut lyckats utveckla någon sorts form av svag självbevarelsedrift...
På väg upp, synnerligen graciöst...
Checkar av bromsen. Det viktigaste på en 3-åring, eller vilken häst som helst egentligen, är en fungerande broms. Annars så sitter en dressyrryttare med hjärtat i halsgropen...
Lite skritt i början samtidigt som jag försöker hitta knapparna.
Lite trav. Försökte tänka på min egen sits (fortfarande kutryggig) och att sitta med en stilla skänkel så att det inte skulle bli något konstant nötande utan att jag har en stilla skänkel som driver när jag vill ha en ökning av tempot eller liknande.
Så att han när jag ber om det genast ökar tempot. Förutsättningarna för att få en lyhörd häst. Här är första gången vi försöker oss på en tempoökning.
Och så avslutar vi det hela med skritt på lång tygel efter ett bra pass.
Jag red honom även idag, då gick han mycket bättre och jag hade hittat betydligt fler knappar på honom. Majoriteten av tiden gick alltså inte till att känna av varandra utan istället till att jobba vidare och framåt. Idag blev det alltså mer övergångar, halter och öka-minska tempot. Något som han snappade väldigt fort och gjorde utmärkt mot slutet. Allt detta i en trevlig form där han söker sig fram på stöd utan att bli tung i handen. Även idag så struntade vi i galoppen men nu börjar jag känna mig säker på honom så får se om vi testar det nästa gång. I vilket fall så måste jag skryta om vår lilla häst för det här är en sjukt trevlig häst att jobba med. Lyhörd och lättlärd, försöker vara till lags men har ändå lite humör och en del go. Tror att han kommer glänsa på tävlingsbanorna i framtiden!
Vårbilder :)
Nu så har jag och min kamera varit ute det vackra vädret igen, här får ni några bilder.
Dressyrträning
I onsdags blev det dressyrträning för mej och Quini vilket både gick bra och var bra för oss båda. Fick mycket bra tips och tränade mycket på att få igenom ställning samt övergångar. När jag kom åt henne och inte satt på fel sittben gick hon också bra! Övergångarna blev lite väl abrupta ibland men vi fick till några :)
Ni får en liten film från träningen där ni får se hur det ser ut.
Senaste dagarna
Dagarna går och snart är påsklovet slut men jag har hunnit med en del de senaste dagarna.
Igår fick Quini komma ut och leka med Ballerina och mamma iskogen vilket hon tyckte var jättekul! Mycket galopp blev det så lite trött var hon allt när vi kom hem ;) Idag så tog vi ett dressyrpass på banan och bra gick hon. Jag kom åt henne så damen inte kunde smita och puta ut bogen eller inte ställa sej ordentligt. Det gjorde att hon inte fuskade utan fick med sej bakbenen, bra pass! :)
Isa har blivit riden igen sen onsdags, igår fick hon dock en promenad där hon helst skulle takta hela tiden efter vi vänt. Idag fick hon en tur i skogen, pigg ponny dock lite spänd då hon gick själv ;)
Lyckan...
... när man äntligen får sitta upp på en häst igen! Thunder boy 3 år gammal och nyinriden.
// Johanna