Har helt glömt bort men har faktiskt lite bilder från Falsterbo som jag tänkte visa :)

 

Nu var det ett tag sen jag och Quini tränade men igår så var vi i väg på dressyrträning, något som var välbehövligt! Det blev mycket jobb med att få igenom henne och få igenom ställningen i vänster varvet. Quini ville gärna smitta och bli rak, jag håller inte efter ordentligt och tror hon ställer tillräckligt=bakbenen och ryggen hänger inte med. Så vi hade mycket fokus på att få loss henne och det fick jag med lite jobb, med någon som sa hur jag skulle göra och som såg mina missar. Vilken fin ponny jag fick då :) Traven blev underbar och likaså galoppen, det känns när hon jobbar rätt. Så en bra träning med bra tips!

Gårdagen bestod också av ett dressyrpass med Isa, som gick bra. När matte sa till henne att jobba så gjorde hon det och då kunde hon göra både skänkelvikningar och öppnor hyfsat ;)

 

Idag har bägge ponnyerna fått komma ut i skogen och springa, både hade kul och matte med. Med Quini märkte jag faktiskt skillnad när jag la en padd under min hoppsadel så den inte hamnade i bakvikt, jag hade lättare att få en bättre sits och det köndes som hon trivdes bättre :) En liten ändring kan ge resultat!

 

 

Nu när vi har lite nya läsare tänkt jag att en presentation kunde vara behövlig! Jag som sitter bakom tangeneterna heter alltså Julia Hermansson och fyllde 18 år för 2 månader sen. Jag börjar mitt tredje år och sista år på gymnasiet där jag går restaurang och livsmedel. Förutom skolan består mitt liv av häst och lite mer häst men jag tycker även om att fota och har perioder där jag kan fota allt mellan himmel och jord. Det gör att bloggen får ta del av en hel del bilder. Jag har turen att bo på gård, vilket jag har gjort i hela mitt liv och därmed har vi eget stall nästan precis utanför dörren. 

Min mamma, som själv har hållt på med hästar hela livet  drog med mig in i ridsporten som liten och lärde mig rida samtidigt som jag lärde mig gå :p Under min uppväxt har jag haft många olika ponnyer, både som jag har lånat och ägt. Just nu äger har jag två ponnyer som är mina egna, Miz Izola (Isa) som jag har haft i 6 år nu samt Derryquin Tweedledee (Quini) som jag har haft sen oktober 2014. Mer info om ponnyerna kommer. Med mina ponnyer tävlar och tränar jag i både hoppning och dressyr men satsar framförallt på hoppningen med Quini. Utöver mina ponnyer har vi ett antal hästar till, några som mamma själv har fött, bl.a en treåring Thunder Boy som småningom är tänkte till mig. 

Här på bloggen kommer ni få följa mig i vardagen med hästarna och såklart en massa bilder!

Idag som ni läser på rubriken har vi provat sadlar på en del av våra hästar. Quini var en av dom då jag nu har ridit med Isas hoppsadel som är utprovad till Isa. Jag har själv tyckt att den sadeln har legat lite halvbra på Quini men det visade sig att den låg bra :) Så nu ska jag bara ha en padd baktill för att få upp den något men annars var det inget problem. Utöver det så hade vi dressyrsadlar som passade Quini, kanon!

Quini har även hunnit med att bli riden en runda i skogen och hon tyckte det var så himla kul att få springa :) 

Isa fick en lite promenad med inslag av trav/joggning då matte fick syn på väldigt mörka moln och fick lite bråttom hem :p

Igår åkte våra sista kattungar till sina nya ägare och hem men innan dom åkte var jag tvungen att fota allihopa, för nu är dom verkligen som sötast. Kattungarna är 75% ragdoll och vissa av dom har fått teckning som en ragdoll och vissa inte men här är iaf bilderna, njut! :)

 

// Johanna

Har en del saker att sälja och skulle något vara interessant, mejla [email protected].

En sak som jag har reflekterarat över inom ridsporten och främst när man läser hästbloggar är att dagens hästar ska gå hårda pass på banan men endast skrittas i skogen eller inte gå alls i skogen. Då undrar jag hur alla hästmänniskor tänker? 

För det första skulle jag som ryttare tycka det var trist att 6 dagar i veckan sitta och rida varv efter varv på en ridbana. Själv skulle jag bli snurrig i huvudet och till viss del omotiverad och jag tror det är likadant med hästen. Mina hästar och alla andra jag har haft har alltid tyckt att få galoppera i skogen är bland det roligaste som finns och enligt mig är det faktiskt något bland det härligaste jag vet, att få känna hur hästen sträcker ut och känna hur fartvinden piskar i ansiktet. Är det något dagens ryttare är rädda för eller är deras hästar värre monster än de jag har haft?

 

För det andra hur får alla hästar som endast springer på banan kondition och muskler? Vad jag vet stärker sig hästarna genom att gå i backar och få "springa" längre sträckor. Man kan egentligen ta oss männsikor som ett exemplariskt exempel, vi skulle inte sätta någon vidare kondition eller muskla oss överallt om vi bara sprang runt, runt på en bana. Många menar då att deras fina hästar kan skada sig om de fick komma ut i skogen och springa men vem säger att hästarna inte kan skada sej när de går på en ridbana? Och framförallt hur tror de att deras hästar mår av springa på samma underlag hela tiden?

Nästa sak är att deras hästar blir så pigga och knäppa när de kommer ut i skogen. Det är väl inte så konstigt

om hästarna blir knäppa när de aldrig får komma ut i skogen och göra av med sin energi! Då hade mina hästar också flugit i luften vilket de alltid kan göra ändå men jag blir glad av att hästarna visar sin glädje.

 

Förr kunde hästarna gå över stock och sten, titta bara på hur militärerna red. Är dagens hästar så mycket ömtåligare och eller är det att dagens ryttare helt enkelt inte vågar ut med sina "monster" hästar i skogen? I så fall är det konstigt att vissa av oss ryttare klarar av sina hästar i skogen medans andra knappt vågar sig utanför en inhägnad ridbana. Kan vi ryttare som låter våra hästar gå i skogen kalla oss tuffare? Mitt svar är: Ja för vi vågar, vågar att låt våra hästar komma utanför staketet.

 

 

Det här inlägget skrev jag för ett år sen och det är aktuellt även idag, framförallt nu efter Falsterbo. Så här kommer det igen och jag tycker inte att ridningen hade gått åt det bättre hållet i år.

 

Vad ska man börja? Jag gick alltså och tittade på framridningen i Falsterbo en del under lördagen (även lite under fredagen!) och det var inte allt jag möttes av där som gjorde mej imponerad, snarare tvärom. Jag tycker inte att ryttare på elitnivå ska rida som här under, de ska väl ändå ha kunskap att rida ordentligt och inte ta till genvägar såsom graman eller att slita ner hästen med kandar, eller? 

 

Om vi då börjar med framridningen till hoppningen fick jag alltså se flera ryttare använda graman på hästar och tom. hoppa på det och då inte heller småhinder utan såna som ligger på 1,50. Jag tycker inte om gramanen redan innan och blev inte positivare när jag fick se ryttare på den här nivån sitta och slita i hästen med den, för att få hästen att "jobba". Att sedan se ryttaren hoppa med gjorde knappast det hela bättre. En sak till som fick mej att funderar vara att jag såg flera ryttare på prisutdelning som hade satt på gramanen för att antagligen klarar av sin häst vilket jag tycker att ryttare på den nivå ska göra UTAN graman. Nedanför får ni se några "fina"bilder från framhoppningen.

 

Vilken chock man fick när man loggade in på bloggen, staistiken har gått uppåt som en raket! Fast det är jättekul med alla som har kikat in och jag hoppas några av er stannar kvar :) (Ska göra mitt bästa med uppdatering nu).

Dagen har bestått av att hälsa på tre hästar som vi har lånat/ägt och den sista äger vi, det bästa är att alla står runt Jönköping. Vi började med min gamla låneponny Russin som åkte för snart 1 år sedan och lite skär det i hjärtat för han är världens mysigast och goaste ponny. Fast han har det superbra på sitt nya ställe och de trivs med honom vilket alltid är lika skönt att veta :)

Ska försöka skriva ihop några inlägg som kommer upp här, kanske en liten presentation om alla mina ponnyer jag har haft/har (det har blivit en del med åren!)? Imon kommer det iaf komma ett inlägg om Falsterbo som jag skrev för året men håller fortfarande fast vid min åsikt även detta året.

 

 

 

 

 

När regnet smattrar på rutan utanför så fick jag faktiskt lite motivation till att skriva. Det går ju i vågor men nu så hittade jag ett ämne som jag kände för att tycka till om.

 

Jag följer givetvis en hel del hästbloggar och läser även regelbundet kommentarsfälten. Vissa bloggare håller jag med och andra sympatiserar jag inte lika mycket med. Generellt kan man väl säga att man filosofi med hästarna med går åt det klassiska hållet och jag beundrar dem som håller på med akademisk ridkonst betydligt mer än en vanlig Grand Prix-ryttare i dressyr.

 

Nåväl när man då kollar på "vanliga" hästbloggar med tävlingsinriktning så är det en massa tjat om utrustning hit och dit osv i all oändlighet. Det divideras om hästarna ska få gå ute och med kompisar eller inte, om de ska ha täcke på sig och vilken utrustning de ska ha ihop med vilka krav man ska ställa på utrustning. Det ska vara anatomiskt, tiptop med ett känt märke och svindyrt. Kommentarsfälten fylls medhåll - klart att utrustningen ska vara på det viset och totalt kostar mer än vad min häst gjorde i inköp. Det kostar att vara på topp - och framförallt kostar det att få hästen att få det så bra som den förtjänar. Och det är väl det argumentet som hugger till i hjärtat på mig. Ibland är det nämligen någon som påpekar att det blir ju väldigt dyrt men det slås ned rätt fort. Men det är just det dyrt.

 

Jag vill påstå att jag gör det så bra för min häst som jag bara kan men jag kan inte låta bli utan känna mig som en dålig matte när anatomisk utrustning, välutprovade dyra sadlar och "vetcheckar" kommer på tal. Min soldatlön är inte överdrivet hög och om inte jag ska leva på nudlar året runt så behöver jag välja lite vad som är viktigt eller inte. Givetvis vill jag inte åsidosätta min hästs välbefinnande men det känns som jag gör det när jag läser en del bloggar. Jag har inte råd att köpa en ny sadel, min häst får nöja sig med en begagnad. Jag har inte heller råd att köpa träns och sadelgjordar som kostar lika mycket som min sadel. Eller för den delen att köra min häst till veterinären "i förebyggande syfte", det räckte gott och väl med veterinärräkningarna när Dilko faktiskt var halt.

 

Det gör att jag känner mig som en dålig hästägare. Trots att min häst får leva livet i en gigantisk hage, med kompisar, gå ute dygnet runt, ridas väldigt mycket i skogen och överlag har ett bra hästliv. Trots det så känner jag mig dum när jag tänker på att Dilko har ett totalt oanatomiskt träns, en gammal vävgjord med stretch och en sadel som passades ut för två år sedan.

 

Sammanfattningsvis tycker jag det är tråkigt att hästvärlden har blivit så fixerad vid märken och dyra grejer. Poängen med en sport för alla försvinner när prislapparna på allting höjs. Inte gör det saken bättre att hästbloggar bejakar detta och ser till att köptvånget ökar ytterligare. Jag tror nämligen inte, innerst inne att min häst är den som har det dåligt. Jag tror på något vis att hästarna som står inne större delen av dagarna, aldrig får träffa några kompisar och gå ute i små fyrkanter mår sämre än Dilko. Och då kanske det anatomiska utrustningen blir ett sätt att bortförklara de andra bristerna i hästhållningen? Tävlingshästen har ju trots allt utrustning som passar perfekt (vilket är bra). Men jag kan ändå inte komma ifrån att jag tycker det är synd att ridsporten utvecklas åt ett håll där den blir till enbart för dem som har råd.

 

Oj! Fick världens chock när jag loggade in på bloggen idag. Statistiken har skjutit i höjden och vi har aldrig fått så mycket kommentarer.

 

Vi har ju faktiskt varit iväg på en liten semester också. Perfekt planerad så att den avslutades med Falsterbo. Starten var dock båtresa över till Tyskland för att sen bila ner till Schweiz, vända och köra tillbaka. Detta med en hel del stopp på vägen och mycket njutande av vacker natur. För vackert var det där nere det får jag verkligen säga!

Jag tänkte faktiskt göra ett lite mer normalt inlägg som inte bara inhåller en massa bilder utan vad som faktiskt händer på dagarna. Man kan säga att hästarna rids rätt så mycket som vanligt, igår tex. gick Isa ett dressyrpass på åkern och Quini en tur i skogen med mamma. Kan säga att Isa tyckte det var kul att få springa på åkern och förövrigt kändes hon hyfsat mjuk och fin :) 

Annars rullar dagarna på som vanligt och nu under några veckor har jag inte jobbat men det börjar nästa vecka igen. Fast jag har att göra ändå, det finns alltid saker som behöver fixas! Ska se om jag hinner skriva lite inlägg, har några på lur men vi får se vad som kommer :p

 

 

Idag tog mina snälla fotograf (syster) lite bilder på mej och Quini, fint väder, vacker bakgrund och så en grymt fin ponny gav fina bilder (såklart en duktig fotograf också :p). Fler bilder kommer :)

 

 

Ett antal dagar efter Falsterbo så känner jag bara en sak. Besvikelse. Jag vet att det är fullständigt idiotiskt egentligen, för det är precis det här som jag förväntade mig skulle hända. Absolut ingenting. Men det är också det som gör mig så trött.

 

Jag har stått på framridningen till dressyren i flera år nu och det enda jag kan säga är att det blir värre för varje år som går. Vilket är självklart. Eftersom vi väljer att acceptera och normalisera hård och ful ridning så går det att tänja gränserna lite till och lite till. Jag undrar hur långt det kommer att gå innan det kommer någon sorts form av reaktion annat än totalt likgiltighet.

 

 

Jag kan ändå inte låta bli utan att förvånas. Inte kan väl alla andra runt dressyrbanan tycka att det ser vackert ut? Men eftersom reaktionen totalt uteblir så förblindas uppenbarligen resten av flashiga gångarter. Jag biter mig själv i tungan ett antal gånger när jag sitter där på läktaren och lyssnar på folks totala brist på kunskap. Eller ignorans. När det hörs andmäktiga suckar bakom mig följt av "Vilken fantastisk trav" "Åh, hen är mästare på piaff" undrar jag om det är jag och mamma som är de totala idioterna. Som inte alls håller med utan skakar på huvudena och säger att nej, frågan är om det blir någon mer biljett till dressyren. Trots allt erbjuder nya banan betydligt mer intressanta saker att se. Och framridningen får man ju ändå titta på (än så länge). Där går det ändå att se vad som är värt att titta på eller inte.

 

På framridningen kan man se när ryttare drar ihop hästarna för fulla muggar, håller stenhårt i handen och dunkar på med sporrarna för att sedan vinna klassen. Eller se ryttare som mjukt och försiktigt lotsar runt sin häst och kommer sist. När min pojkvän som har ett totalt ointresse för hästar och dressyr framförallt men ett väldigt sunt synsätt på djurhållning konstaterar "sådär ska det alltså inte se ut" börjar man fundera. Det går givetvis att tolka på två sätt, ett att han inte tyckte om det han såg eller att jag är fruktansvärt duktig på att ge snabbkurser i den dressyr jag vill se.

 

 

Så länge den breda massan tillsammans med FEI (och andra organisationer) samt hela domarkåren beslutar sig för att det är den här dressyren som gäller så ryser jag när jag tänker på utvecklingen. Inte för aveln eller ryttarna utan för hästarna. För jag kan inte se vart någonstans det är etiskt rätt att rida detta vackra djur under så tvångsmässiga förhållanden.

 

Avslutningsvis citerar jag Dag Nätterqvist (för er som inte läst något han skrivit klicka HÄÄÄR):

 

Även jag befann mej i Falsterbo förra helgen med en kompisen, vilket var mycket trevligt! :) Under fredagen tittade vi lite på dressyren och där var det väl endast några fåtal ekipage som såg harmoniska och var trevliga att titta på. Till vis del hade nog vädret en påverkan, blåste ju halvstorm men det betyder inte att hästen ska krypa ihop mm. 

Lördagen var istället full av hoppning med ett avbrott för att titta på Sparreholms uppvisning på Faslerbobanan, helt underbart vackert att få se! Hoppningen var trevligt att titta på det med och derbyt är alltid lika kul att se. Sen hann vi givetivs gå en hel del på mässan och där blev det en lite nya saker, ↓bilder under↓

Fredagens väder bestod enbart av blåst. Vilket innebar att dressyrhästarna var, ska man säga på tårna? Med andra ord gick inte allting som det var tänkt och det råkade utövas lite konster som inte alls ingår i ett dressyrprogram.

Nedanstående citat är helt och hållet kopierade från TR. Det vill säga det reglemente som domaren följer vid sina bedömningar.

"Traven ska vara tvåtaktig, ren, regelbunden och elastisk" (Förtydligande: tvåtaktig innebär att den är liksidig, de diagonala benparen ska alltså vara på samma ställe i rörelsen).

 

 

Även iår besökte jag Falsterbo, även iår stod jag vid framridningen för dressyren och även iår blev jag chockad över vad jag såg. Jag vet att mina desperata försök at visa det här är som en droppe i havet. Jag kommer aldrig någonsin få de styrande att förstå det jag försöker säga. Jag kommer inte heller att få den stora massan att hålla med mig. Smaken är ju som baken. Vissa vill se artificiell trav som rent logiskt sett borde vara dålig för hästen. En spänd hals, men en flashigt uppspänd sådan. Hårda händer och sporrar som trycks in i sidorna blundas det för - eller bortförklaras. Men här kommer trots detta årets upplaga av bilder från Falsterbo. Från framridningen - jag orkade inte fota inne på själva dressyrbanan (även om jag ångrar mig hårt när det gäller minst ett ekipage). Och jag vet faktiskt inte om jag kommer att betala för någon mer läktarbiljett. Så kul är det inte att titta på slängande framben, hårda händer och spända halsar. Nog för att det ser häftigt ut men jag vet inte om det är vad som är dressyr för mig.

Var ett tag sen men här kommer dom!

// Johanna

Idag har jag och Quini varit på hopptävling i Kalmar och vi träffade verkligen mitt i prick när det gällde vädret, 30 grader och sol! Så ja, bara något varmt för båda två men som tur var startade jag tidigt iaf. Den här gången hoppade vi Lc, Lb för att göra det enkelt och försöka bättra vårt sjävförtroende och det började bra för i Lc:n gick hon som en klocka. Hoppade jättefint och tyckte det var kul, sen kom vi lite långt i från vissa hinder men idag skulle vi över! Det ledde till en dubbelnolla och vinst :D

Sen var Lb:n och ännu varmare ute. Det blev ingen bra runda, vi började med en rivning och sen ett stopp var på 4,5,6 vilket betydde utesluten. Jag kan inte säga varför det gick som det gick men jag är inte nöjd och jag tror att det var något med min ridning som inte funkade.. För när hon hoppade var det fina språng! Jag får helt enkelt analysera ritten och se vad som kan vara felet.

Så det blev en halvbra dag i väldigt varmt väder men på en fin och bra tävlingsplats ;) Skickar med film och filmbilder/bilder från dagen.

// Johanna