Jag tror minsann att vi daltar med våra hästar...

Och vi som knappt låter våra älskade små hästar titta på snö för att de kan överanstränga sig. Broddar dem så mycket det går, klär in dem i bomull och vågar med hjärtat i halsgropen skritta hästen när det kan tänkas finnas snö på marken. Jag säger inte att det är rätt att rida såhär heller:
 
Men helt ärligt. Vad har hänt med vår avel? Räck upp handen ni som har en häst som skulle klara det här? Just det... Så den stora frågan? Är hästarna totalt sönderavlade eller är det vi som är mesiga? Jag röstar för en kombination! För helt ärligt nu. Är det någon som tror att man kastade ut hästarna på den här rundan för att man ville bli av med dem? Jag tror, utan belägg, att det ligger alldeles för mycket träning för att få hästarna till det här för att det skulle vara värt att riskera livet på dem.
 
Och plötsligt känner jag att rida en 3-åring i skogen är lite, men bara lite, löjligt att vara nervös över. Bara som jämförelse liksom...
 
Som försvar. Jag har inte den här träningen i botten...
 

Nåja, nog för att det är en uppvisning. Men mycket av det här är ju rena cirkuskonster för oss idag. Medan det under tiden som kavalleriregementena var beridna faktiskt var något som uppenbarligen tränades...
 
Nähä, nu är det nog allt dags för sängen!
 
 
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback