Hovslagaren. Man kan sammanfatta det hela typ såhär. Det hade snöat och var halt på vägen hovslagaren kommer därför sent. Helt okej, han ska inte behöva köra ihjäl sig för min hästs skull. Men jag ser min tidsplanering gå i kras redan från start. Tänker det är väl lugnt så lång tid kan det ju inte ta att sko en häst. Det gör det inte heller. Om häst är snäll och står still. Vilket han inte gjorde idag. Alls. Eller jo på framfötterna. Bak så drogs och slets och hoppades det. Jag suckade tungt och tänkte snälla lilla häst bete dig. Icke. Häst var sur, ville ut i hagen och tyckte att nya skor var en synnerligen dålig idé. Så tiden gick och jag kände paniken smyga sig på. Det här går inte som planerat. Tillslut stod häst med skor på alla fyra fötterna men då passerade klockan precis den tidpunkt då jag skulle vara i Eksjö. Som ligger 45 min bort, när det inte är halt. Dessa djur...Lilla dumhästen. Jag får helt enkelt glädjas över att jag kan rida min herre igen. Han fick dessutom på sig snösulor så nu är vi rustade för vinter! Det är bra, annars var min kära lilla häst inte lika populär när jag insåg hur sen han fick mig att bli till jobbet...