Nu har jag äntligen börjat sätta igång Dilko ordentligt. Så vi har börjat jogga lite lätt nere på banan. Enbart raka spår och mycket sidvärtsrörelser (ja, ni fattar ju själva att banan tar slut ibland så man måste svänga i hörnen). Vi skrittar kanske 80 % av tiden också. I skritten så tränar vi massor av sidvärtsrörelser. Eller så mycket vi kan, skänkelvikningar har han blivit en mästare på, öppna har aldrig varit något problem och igår så hade herrn lärt sig bakdelsvändningar klockrent över natten. När vi skrittat igång ordentligt så joggar vi litegrann. Raka spår som sagt, jag har fortfarande inte gjort en volt sen Dilko blev skadad. Ja, det är kanske lite överdrivet men då blir det inte att man fastnar på den där satans volten.

 

Och oj, vilken skillnad det är på honom! Jag vet inte om det beror på att jag inte tragglar på volt längre, att det är nyhetens behag eller att han mognat men han är helt underbar att rida nu. Jag har fokuserat på att få honom att hela tiden lyssna på mig. Att kunna korta upp traven likaväl som länga den och göra det precis exakt när jag vill. Göra en fin halt precis vid bokstäverna och då rak. Inte gå och ställa sig på raka spår utan vara rak och sedan ställa igenom i hörnen. Däremellan bara för att träna lite samla ihop och rida fram i en såndär "flashig trav". Fast då genom att samla upp honom med benen och känna att jag får kraften bakifrån. Inte hålla någonting i handen utan låta honom sträcka fram näsan men försöka få upp huvudet. Och sedan utan att förhålla i handen korta upp honom igen och låta honom jobba i en lägre form igen. Givetvis fortfarande utan att han går bakom lod. Sen avslutar vi det hela med att länga tyglarna helt och låta honom sträcka ut halsen så långt han bara kan.