Hela tiden kommer det nya problem och här har vi ett, dagens hästar ska vara perfekta och helst inte ha haft ett ynka skrapsår innan de säljs. Många som idag ska köpa storhäst vill ha den röntgad för vetskap om den har lösa benbitar och har den det ska hästen opreras men vad är egentligen bäst? 

För det första kanske hästen aldrig kommer ha något besvär av sin lösa benbit och varför då göra en riskfylld operation? För det andra, ska man utsätta både häst och människa för röntgenstrålning endast för att se om hästen är prickfri? För det tredje överlever kanske inte hästen operationen och vem har då vunnit? Jag menar det finns hästar som går svår klass i hoppning eller dressyr med lösa benbitar utan att ha något problem men dagens köpare måste gadera sig mot allt. Sen tycker jag det är konstigt att det bara är storhästarna som behöver röntgas och inte ponnyerna. Det finns säkert lika mycket ponnyer som stor hästar med lösa benbitar och man kan köpa en ponny för samma pris. Är det så att dagens stor häst köpare är rädda? Vill veta precis allt och lite till innan det är dax att köpa hästen? Bara för att hästen är röntgad ua betyder det inte att den håller längre, en häst med en lös benbit kan hålla längre och aldrig visa hälta.

Förr röntgades inte hästarna i den omfattningen som i dag men höll ändå längre än vad många av dagens hästar gör och då är fråga om det är de lösa benbitarna eller ridningen som ger hältan?

Jag tror knappast att hästarna förr hade mindre lösa benbitar än dagens men då tog man inte reda på fakta förrän hästen blev halt. Fråga är om vi mår bättre av att veta?

Om man drar en jämförelse med vårt samhälle, skulle vi bli röntgade och besiktade innan vi fick jobb? Tänk er själva, ingen lös benbit eller reaktion på böjprov då blir det en prick och inget jobb. Har du utöver det en kronisk sjukdom kan du räkna med att bli utdömd och förtidspensionär. Hur många av oss skulle klara sig här? Jag kan lugnt säga att jag inte är en av dom, min scolios skulle visa sig på röntgen, pollenallergi och glutenintolerans är defenitivt en prick i protokollet och utöver det har jag säkert en lös benbit någonstans. Mitt öde lär bli utdömning och absolut inget jobb! Fast jag lovar att jag fungerar och kan jobba ändå men hade jag varit en häst hur tror ni då min framtid hade sett ut?

Ibland är det helt enkelt bättre att inte veta om allt, det tror jag både vi och hästarna mår bättre av för vem är egentligen perfekt?