I helgen har jag varit iväg och tävlat dressyr. Jag gör det lite ibland för att jag tycker det är kul att komma ut och tävla och det är så få WE-tävlingar varje år. Även om både jag och Dilko tycker att WE är ungefär 10 ggr roligare så får man väl ta det som erbjuds liksom. Vi tävlar på en låg nivå (LC-LB) och enbart för att jag som tävlingsmänniska ska vara nöjd. Dilko börjar tycka att det är okej kul, han får ju ändå träffa andra hästar och sådär.

 

Att jag avsätter tid för mitt intresse är väl inte så konstigt men jag involverar även min familj i det hela då jag helst inte åker iväg själv. Jag betalar massor med pengar för de där tävlingarna inte bara de dyra startavgifterna som höjs varje år utan det är diesel, slitage på bil m.m. För att jag tycker det är kul.

 

I första klassen var Dilko för öppen formen, efter att  ha sett filmen förstod jag också kritiken. Han lurade mig på framridningen och kändes mjuk. Men jag tänkte att det var lugnt, jag hade ju ändå en klass till att rida och kunde ju visa skillnad då, att jag tagit till mig av kritiken och försökt träna på det - direkt.

 

Så jag red vad som kändes som mitt livs LB. Jag var hur nöjd som helst med Dilko trots att han inte ville blöta ner tassarna i en vattenpöl i första galoppen. Resultatet blev den sämsta procent jag ridit en LB på i år. Intressant faktiskt då jag jämförde tidigare ritter i år med den jag red i helgen och insåg hur fantastiskt mycket Dilko hade utvecklats. Han har aldrig varit stadigare i formen och jag lotsade runt honom med mjuka och välridna vägar något jag i vanliga fall är urusel på.

 

Domaren däremot, jag tror (utan att veta vad hon tänkte) att hen satt med en bild av min förra ritt och sa samma sak men satte lite lägre poäng för att det var en högre klass. Dvs Dilko var fortfarande för öppen i formen i stora delar av programmet. Och trots enbart positiva kommentarer typ "lydigt", "rund volt" så kom betyget aldrig över 6,5. Om det nu inte fanns något som var dåligt med min rörelse ska då inte den belönas med 7-8?

 

Jag brukar inte klaga efter att jag varit ute och tävlat dressyr. Jag vet att det är en bedömningssport och det blir därefter. Men. Jag betalar massor med pengar för att göra det här och under den tid jag då är inne på banan så vill jag, nej kräver jag, att domaren engagerar sig i mig och min ritt med min häst. Jag vill inte ha en bedömning efter hur hästen gick klassen innan. Det finns miljoner anledningar till att hästen går dåligt i första klassen och sedan till andra kan visa upp en helt annan sida. Jag vill inte att domaren av slentrian ska sätta 6:or rakt igenom, variera med en 6,5 en gång, 5,5 en annan och studera ridhustaket under tiden. Jag önskar också mer konsktruktiv kritik. Det ger mig inte så mycket att veta att min häst var "ganska mjuk" eller "ganska stadig" men ändå inte kommer över betyg 6,5. Vad är det som saknas för att det ska bli en 7:a? Det hade varit mycket trevligt att veta för att till nästa gång kunna träna på just det och kunna visa upp rörelsen ännu bättre. För tro det eller ej, jag tränar faktiskt på "uppvisningsridning" inför tävling för att kunna få till lite högre procent och komma lite högre i resultatlistan.

 

Som tävlingsmänniska är det inte kul att alltid hamna i den undre halvan i resultatlistan. Och som smålänning är det inte kul att känna att jag kastat pengarna i sjön. Särskilt inte när man tittar på sina medtävlande och inser att majoriteten rider ungefär lika bra som en själv på en lika begåvad häst.