Ni vet känslan efter en riktigt bra träning? När man känner att man kommer framåt med stormsteg och är totalt överväldigad över att du och din häst kunde göra de där sakerna? 

 

Just den hade jag igår. Efter att kört fast ett tag och fastnat i samma hjulspår där vi egentligen inte kommer framåt så fort som jag vill så kändes det så underbart att plötsligt känna att massor bara släppte och funkade. Igår tränade vi plötsligt skolor i trav. Något jag inte gjort sen jag red ponny (och då gick det sisådär med typ 5:or på slutorna - vilket helt var mitt fel...). Jag hade en häst som var med mig och ville göra det där och som helt plötsligt tyckte att arbetet var betydligt roligare än han brukar. Det är helt otroligt vad mycket bättre saker och ting går när det känns som att du och hästen pratar samma språk och är åtminstone på samma planet.

 

Just nu tackar jag mig själv för att jag vågade tänka utanför boxen och faktiskt vågade ta hjälp från en annan tränare än just den traditionella. Den där rädslan för att en annan sorts träning inte skulle ge samma resultat tävlingsmässigt som vid träning för en traditionell dressyrtränare försvann mer eller mindre fullständigt när Dilko plötsligt gick stadigt i form utan att tjaggla på bettet och slå med huvudet. En stadig form är ju trots allt alltid bättre premierad än en ostadig. När jag dessutom kan träna med min dressyrsadel och ett träns med vanligt tränsbett så känns just den rädslan totalt obefogad. Det går att nå samma mål på olika sätt men det gäller att hitta det sättet som passar dig, din häst och dina ambitioner bäst. Jag kommer aldrig kunna rida OS med min lipizzaner men jag kommer kunna rida lätta och medelsvåra klasser. Det viktigaste är att jag tar mig dit på ett sätt som passar oss som ekipage. Vilket jag känner att jag nu kan göra. Enbart tack vare att jag vågade tänka utanför boxen och ta kontakt med en tränare längre bort än grannkommunen och som inte tillhör SVRF:s registrerade tränade.

 

Jag tror att det viktigaste när det handlar om ridsport är att inte fastna i sitt "fack" utan hela tiden vara öppen för nya idéer, ifrågasätta och bilda sig en egen uppfattning. Detta innebär ju inte att jag kommer sluta träna för en dressyrtränare. Ska jag nu fortsätta kunna tävla i dressyr måste jag kunna rida programdelarna på ett bra sätt och sätta rörelserna vid exakta punkter, något som en dressyrtränare har lättare att lära mig. Det ena utesluter som sagt var inte det andra utan det viktiga är att få ihop det där "teamet" som kan utveckla dig och din häst på bästa sätt.

 

Nu håller jag tummar och tår för att fler tänker som mig och som i mitt närområde är intresserad av att testa nytt (och hålla fast vid det) så att Alexandra även i fortsättningen kan komma ner till oss! Är så egoistisk så att jag för min skull inte vill att typ världens bästa tränare inte kan komma ner hit p.g.a. att bara jag och Julia vill träna för henne (;

 

Inget jobb idag och underbart väder som också gjorde en väldigt bra dag :) Jag har till en stor del av dagen varit ute och självklart kunde jag inte låta bli att fota så några bilder från dagen skickar jag med. 

Ridning är givetvis något som gjorts under dagen men också en skidtur, man får passa på när det är snö ;)

 

Jag har tänkt på hur olika man väljer att behandla djur och djur. På ett sätt är ju ett djur ett djur oavsett om det är en katt eller fågel, häst eller ko. Ändå behandlas de oftast helt olika. Det som gäller generellt är väl att de alla nyttjas för människans skull, på ett eller annat sätt. Det kan vara som sällskapsdjur eller i livsmedelsproduktionen. Frågar du en stressad innekatt som inte vill annat än ut eller kalven som precis ska slaktas betvivlar jag att någon av dem är nöjda med sina liv. Skillnaden är att kalvens liv fram till slakten har varit så naturligt som möjligt.

 

Det jag reagerar på är vi vill att vår mat ska produceras bra, det ska vara ägg från ekologiska frigående höns och burhöns överlag är ett skällsord. I nästa sekund åker vi till hästen som står på en box 23 timmar om dygnet och rids den 24:e. Men det är ett sällskapsdjur och den får ju faktiskt motion en gång om dagen. Dessutom blir den stressad när den släpps ut i en hage, framförallt om den är stor. Ungefär lika stressad som när korna släpps ut på bete varje år. Men när det gäller korna är det faktiskt lite elakt attt bara låta dem vara ute under sommarhalvåret och resten av tiden stå inne i en ladugård. Hästen däremot kan få lite frisk luft i en grusruta ett par timmar om dagen.

 

Tittar du ut i en fårhage eller kohage på sommaren så går de inte ensamma instängslade med trippla trådar och en bit mellan hagarna för att se till att all kontakt hindras. De går ihop, flock, tillsammans. Men hästen har ett ekonomiskt värde, betydligt högre än en ko eller ett får så då kan de få gå själva i hagarna trots att det strider mot deras natur. Det är nämligen en ekonomisk förlust om hästen får gå i sjukhage för att den oturligt råkade bli sparkad. Att det är en större förlust för hästens hälsa att inte få utlopp för sina naturliga instinkter är en annan sak. Den får trots allt träffa sin människa ett par gånger om dagen. Vilket inte är riktigt samma sak eftersom vi människor överlag är rätt kassa på att läsa hästspråk. Men ändå, det räcker typ, den rids ju också och sådär.

 

Om vi nu ska utnyttja djuren som vi gör så är det inte mer än rätt att vi låter dem ha ett så bra liv som möjligt. Då tänker jag nog faktiskt mer på våra sällskapsdjur än på något annat. Framförallt tänker jag på våra hästar. Jag kan inte förstå hur man gå och lägga sig med gott samvete när man vet att ens häst knappt får vara ute, täckas så den svettas ihjäl och motioneras i ridhus någon gång om dagen. Det strider så mycket mot hästens natur som det bara går. Det går inte att försvara med att de är avlade så för den tror jag inte det minsta på faktiskt. Klart det går att avla bort vissa instinkter men när till och med min Ragdoll vill vara ute på sommaren så kan jag konstatera att det är skitsnack. En häst är en häst och de behöver vara ute, utan täcken och tillsammans med andra hästar för att må bra. Det lika logiskt som att en höna inte vill bo i en bur eller en gris inte enbart vill föda nya kultingar.

 

 

Och nu behöver jag skriva av mig igen. Det sker ju på lite ofrekvent basis. Den här gången efter att jag höll på att strypa en telefonförsäljare genom mobilen. Jag förstår att det bara gör sitt jobb men om jag nu ska "gå på" något av det de försöker sälja så har jag här några tips.

1. Kom till sak. Nej du behöver inte fråga hur jag mår osv, osv i all oändlighet.

2. Prata så jag förstår. Det är inte snabb, otydlig stockholmska på en kass telefonlinje.

3. Om du nu ska sälja in någonting kom då fram till vad det är inom de närmaste tio minuterna.

4. Om jag nu inte är intresserad ifrågasätt inte det.

Gör för guds skull inte som de två som har ringt till mig den här veckan. Prata på om din fruktansvärt ointressanta vara utan att jag får en syl i vädret, eller lyssnar på mitt "jag är inte intresserad" för att sedan bli arg när mitt frekventa "jag är inte intresserad" bryter igenom monologen under en snabb andningspaus. Ifrågasätt mig då inte, fråga inte vad jag inte är intresserad av och undra inte varför jag inte är intresserad av detta fantastiska erbjudande. OM det nu ändå måste ifrågasättas snälla sluta låt som en vit kränkt man. Och bli inte arg. Tack på förhand. Ett annat tips är att inte ringa mitt nummer något mer. Oavsett erbjudande så kommer jag tacka nej.

 

// Johanna

Tänkte skriva lite kort om varje tävling under året samt resultat. Resultaten har gått både upp och ner men det har varit ett lärorikt år och man lär sig av sina misstag.

 

Första tävlingen för året och här hade vi en ryttarmiss i varje klass, första enda felet så 4 fel. Andra klassen börjar vi med att riva 1:an och ett stopp resulterar i 8 fel. Tyckte dock det kändes bra förövrigt.

 

Första klassen red piloten med handbroms i och det resulterade i ett stopp så 4 fel.

Lagklassen var betydligt bättre men vi blev lite för "hastiga" och drog med oss två bommar, så 8 fel och inget starkt bidrag till laget.

 

 Första tävlingen utomhus och en sjukt taggad ponny! Förklassen resulterar i 0+4 fel men en väldigt bra känsla.

Lagklassen är den svåraste La-banan jag ridit med mycket tekniska delar och maxade hinder. Vi tar oss runt dock med 2 pet och 1 stopp men förövrigt fin ponny. De andra i laget gör bra prestationer vilket leder till en 2:a plats i div 1 :) En dag värd att minnas! :D