Bam! Där visade ridsporten återigen vilken kraft som kan åstadkommas när vi verkligen, verkligen vill något. Återigen när en ryttare är nominerad till Jerringpriset så resulterar det i en vinst. Varför? För att ingen förväntar sig att små hästtjejer med flätor ska kunna göra något av betydelse. För det verkar vara den generella bilden av ryttare, behöver jag säga hur fel den är? Tyvärr tas ridsporten fortfarande inte på allvar vilket innebär att den här händelsen får chockade sportjournalister att sätta i halsen. Vi har sett exempel på att människor som inte syns och hörs kan göra stor skillnad när Trump blev president och SD kom i riksdagen. Den lilla människan kan plötsligt göra skillnad. Något som vi nu kan se kan nyttjas både positivt och negativt men gemensamt är en önskan om en förändring. Det kan handla om att få se ridsport på TV lika mycket som "make America great again".

 

Det konstiga är att jag trodde att sportjournalister och sportintresserade hade lärt sig efter att RGB vann Jerringpriset. Men icke. Återigen samma gamla tjat om ovärdig vinnare, hästen har gjort jobbet, det är ingen sport, han vann inte ens guld. Det där hjälper inte. Att ännu en gång marginalisera ridsporten innebär enbart att föraktet växer sig allt större, vid nästa nominering kommer det bli en ännu större "kupp" och frustrationen ytterligare stiga. Se det hela som en väckarklocka istället för att häckla. Något som ridsporten har insett är att tillsammans är vi starka och i och med Internet finns det stora möjligheter att samlas och arbeta tillsammans. Något som har lyckats med två gånger nu, kommer möjligheten blir det med stor sannolikhet en tredje.

 

Vill nu ni sportintresserade människor faktiskt se "rätt vinnare" då krävs inget annat än ni går ihop, jobbar för det hela och tar fram den ni anser är bäst. Fram tills dess får ni vackert inse att ridsporten är en stor sport som glömts bort och vars utövare inte är intresserade av någon annan sport än ridsport. Vilket gör att vi kanske inte ser det stora i med en klubba slå på en boll, precis som att många inte förstår poängen med att sitta på 600 kg häst och hoppa över höga hinder. Vi har våra respektive intressen. Nu har dock Ridsportsverige vaknat och kräver förändring, visar att vi finns och då är det dags att lyssna istället för att dra lustiga skämt om att hästen borde vunnit priset. Med det resonemanget kan jag hädanefter enbart acceptera löpare och en enstaka längdhoppare som nominerade. Det är idrottsutövare som inte behöver något direkt hjälpmedel.

 

Framförallt, ett stort grattis till Peder Fredricsson! I mina ögon finns det ingen mer värdig vinnare av folkets pris än just han.

 

(Och tro det eller ej men jag röstade inte ens, vilket innebär att oavsett utgång hade jag varit nöjd. En eloge till DN också som rapporterade sakligt och bra och lät "båda sidor" komma till tals)

Nå, den här gången så tänkte jag snöa in på hästar. Fast kanske i ett litet annorlunda perspektiv. Jag läste nämligen en intressant kommentar där det stod ungefär "att en hästs miljöbelastning i form av ex täcken inte är relevant och något som inte ska diskuteras" som blivande miljönörd så reagerade jag direkt. Klart att vi ska diskutera och problematisera det hela! Tänk att vi har 360 000 hästar i Sverige och alla har kanske i snitt 5 täcken var. Finns det någon som ärligt kan räcka upp handen och säga "jag vet att mitt täcke inte gjordes av en barnarbetare i Bangladesh medan hen andades in giftigt impregneringsmedel"? Jag tror inte det? Det här är en aspekt som vi inte alls har tänkt på, rätt intressant ändå i vårt miljömedvetna samhälle. Alla textilprodukter vi köper till både oss själva och hästarna har vi ingen aning om hur de faktiskt produceras, rätt intressant med tanke på att hela vårt samhälle och även ridsporten bygger på konsumtion.

Nästa grej, alla våra läderprodukter! Inte klarar vi oss med några syntetiska halvkassa grejer utan äkta läder ska det vara. Sen ber vi om en vegetarisk hamburgare på tävlingsplatsen. Var kommer lädret från? Hur är djuret uppfött? Det är ju troligtvis inte en svensk ko som fått gå ute så mycket det bara går och inte sprutats med antibotika. Utöver det, hur är lädret behandlat? Har man använt sig av farliga kemikalier eller är det bra, fint och ekologiskt? Maten vi äter är viktig men inte det runt omkring.

Sen mockar vi, och mockar och mockar lite till. Vart tar gödslet vägen sen? Det är nog inte alla som sprider det på en åker och låter naturen ha sin gång direkt. Det är egentligen förbjudet att dumpa organiskt avfall på en soptipp så var låter vi det ta vägen? Att låta det ligga innebär kväveläckage med övergödning som påföljd, vilket på sikt skadar den redan skadade Östersjön.

Finns det någon som tänkt på det här aspekterna och som väljer att se saker ur ett större perspektiv? Det vore kanske bra att göra det ibland istället för att blunda, köpa ett nytt täcke till (det gamla matchade ju inte grimman, lindorna och den nya tröjan). Det här låter rätt absurt egentligen, eller hur? Och varför köpa en sprillans ny sadel hela tiden när det finns bra begagnade på marknaden? Kon/ kalven/ djuret hade säkert slaktats ändå men processen till en ny sadel hade inte behövts och processer innebär alltid energiåtgång.

Visst hade det varit intressant (och massor av sura miner) om man började göra en miljöanalys på vår hästhållning? Vi kan ändå inte bara förvänta oss vi ska kunna ha så stora djur enbart för vårt höga nöjes skull och dessutom vägra att minska på bekvämligheterna något. Som att köpa ett bra producerat täcke istället för 5 mindre bra producerade. Eller byta dragkedjan på ridstöveln innan man säger trasig och slänger. Eller kanske använda hästgödselns potential som energi istället för att deponera. Om vi började med att behandla en häst som en häst så skulle vi inte ens märka av att vi blivit av med våra "bekvämligheter". Men så länge hästen ska behandlas som en porslinsfigur känns det kanske hemskt att inte ha 20 matchande set med schabrak och lindor samt täcken för alla tänkbara och otänkbara väder utöver alla miljoner skydd och smågrejer.

// Johanna

* Jag råkade spontanköpa en häst helt osedd och lämnad på stallplan. Såhär i efterhand var det kanske lite dumt gjort men jag fick ju en mycket bra häst i lilla Chili.

* Dilko och jag startade vår första WE-tävling där vi även gick och blev placerade!

* Vi var i Norge och vandrade och bockade av en hel del stora turistmål i både bra och dåligt väder.

Och lite annat smått och gott. Nu ska det bli spännande att se vad som kommer att ske detta året.

// Johanna

Ännu ett år har gått och det här året har varit händelserikt, det hade ingen bra start då Isa skadade sig strax efter nyår och tyvärr fick vi ta bort henne i maj vilket var mitt svåraste beslut förra året. Samtidigt kom Milla in i mitt liv som en ljusglimt i det mörka. Och självklart har Quini och andra människor lyft upp dagarna, några höjdpunkter under 2016:

 

• Div 1 finalen där laget tog en andra plats och Quini var så sjukt fin! :) Vilket lag och en dag man verkligen minns.