Telefonförsäljare...
Och nu behöver jag skriva av mig igen. Det sker ju på lite ofrekvent basis. Den här gången efter att jag höll på att strypa en telefonförsäljare genom mobilen. Jag förstår att det bara gör sitt jobb men om jag nu ska "gå på" något av det de försöker sälja så har jag här några tips.
1. Kom till sak. Nej du behöver inte fråga hur jag mår osv, osv i all oändlighet.
2. Prata så jag förstår. Det är inte snabb, otydlig stockholmska på en kass telefonlinje.
3. Om du nu ska sälja in någonting kom då fram till vad det är inom de närmaste tio minuterna.
4. Om jag nu inte är intresserad ifrågasätt inte det.
Gör för guds skull inte som de två som har ringt till mig den här veckan. Prata på om din fruktansvärt ointressanta vara utan att jag får en syl i vädret, eller lyssnar på mitt "jag är inte intresserad" för att sedan bli arg när mitt frekventa "jag är inte intresserad" bryter igenom monologen under en snabb andningspaus. Ifrågasätt mig då inte, fråga inte vad jag inte är intresserad av och undra inte varför jag inte är intresserad av detta fantastiska erbjudande. OM det nu ändå måste ifrågasättas snälla sluta låt som en vit kränkt man. Och bli inte arg. Tack på förhand. Ett annat tips är att inte ringa mitt nummer något mer. Oavsett erbjudande så kommer jag tacka nej.
// Johanna
Jerringpriset 2017
Bam! Där visade ridsporten återigen vilken kraft som kan åstadkommas när vi verkligen, verkligen vill något. Återigen när en ryttare är nominerad till Jerringpriset så resulterar det i en vinst. Varför? För att ingen förväntar sig att små hästtjejer med flätor ska kunna göra något av betydelse. För det verkar vara den generella bilden av ryttare, behöver jag säga hur fel den är? Tyvärr tas ridsporten fortfarande inte på allvar vilket innebär att den här händelsen får chockade sportjournalister att sätta i halsen. Vi har sett exempel på att människor som inte syns och hörs kan göra stor skillnad när Trump blev president och SD kom i riksdagen. Den lilla människan kan plötsligt göra skillnad. Något som vi nu kan se kan nyttjas både positivt och negativt men gemensamt är en önskan om en förändring. Det kan handla om att få se ridsport på TV lika mycket som "make America great again".
Det konstiga är att jag trodde att sportjournalister och sportintresserade hade lärt sig efter att RGB vann Jerringpriset. Men icke. Återigen samma gamla tjat om ovärdig vinnare, hästen har gjort jobbet, det är ingen sport, han vann inte ens guld. Det där hjälper inte. Att ännu en gång marginalisera ridsporten innebär enbart att föraktet växer sig allt större, vid nästa nominering kommer det bli en ännu större "kupp" och frustrationen ytterligare stiga. Se det hela som en väckarklocka istället för att häckla. Något som ridsporten har insett är att tillsammans är vi starka och i och med Internet finns det stora möjligheter att samlas och arbeta tillsammans. Något som har lyckats med två gånger nu, kommer möjligheten blir det med stor sannolikhet en tredje.
Vill nu ni sportintresserade människor faktiskt se "rätt vinnare" då krävs inget annat än ni går ihop, jobbar för det hela och tar fram den ni anser är bäst. Fram tills dess får ni vackert inse att ridsporten är en stor sport som glömts bort och vars utövare inte är intresserade av någon annan sport än ridsport. Vilket gör att vi kanske inte ser det stora i med en klubba slå på en boll, precis som att många inte förstår poängen med att sitta på 600 kg häst och hoppa över höga hinder. Vi har våra respektive intressen. Nu har dock Ridsportsverige vaknat och kräver förändring, visar att vi finns och då är det dags att lyssna istället för att dra lustiga skämt om att hästen borde vunnit priset. Med det resonemanget kan jag hädanefter enbart acceptera löpare och en enstaka längdhoppare som nominerade. Det är idrottsutövare som inte behöver något direkt hjälpmedel.
Framförallt, ett stort grattis till Peder Fredricsson! I mina ögon finns det ingen mer värdig vinnare av folkets pris än just han.
(Och tro det eller ej men jag röstade inte ens, vilket innebär att oavsett utgång hade jag varit nöjd. En eloge till DN också som rapporterade sakligt och bra och lät "båda sidor" komma till tals)
Tankar en fredagskväll
Ibland har jag massor av tid över, ibland går dagarna i ett. Just nu har jag tid över och då är jag plötsligt fruktansvärt kreativ och kommer på massor av saker att skriva om. Det går i vågor det där kan man säga. Sen snöar jag gärna in på de ämnen jag är intresserad av. Men vem gör inte det?
Nå, den här gången så tänkte jag snöa in på hästar. Fast kanske i ett litet annorlunda perspektiv. Jag läste nämligen en intressant kommentar där det stod ungefär "att en hästs miljöbelastning i form av ex täcken inte är relevant och något som inte ska diskuteras" som blivande miljönörd så reagerade jag direkt. Klart att vi ska diskutera och problematisera det hela! Tänk att vi har 360 000 hästar i Sverige och alla har kanske i snitt 5 täcken var. Finns det någon som ärligt kan räcka upp handen och säga "jag vet att mitt täcke inte gjordes av en barnarbetare i Bangladesh medan hen andades in giftigt impregneringsmedel"? Jag tror inte det? Det här är en aspekt som vi inte alls har tänkt på, rätt intressant ändå i vårt miljömedvetna samhälle. Alla textilprodukter vi köper till både oss själva och hästarna har vi ingen aning om hur de faktiskt produceras, rätt intressant med tanke på att hela vårt samhälle och även ridsporten bygger på konsumtion.
Nästa grej, alla våra läderprodukter! Inte klarar vi oss med några syntetiska halvkassa grejer utan äkta läder ska det vara. Sen ber vi om en vegetarisk hamburgare på tävlingsplatsen. Var kommer lädret från? Hur är djuret uppfött? Det är ju troligtvis inte en svensk ko som fått gå ute så mycket det bara går och inte sprutats med antibotika. Utöver det, hur är lädret behandlat? Har man använt sig av farliga kemikalier eller är det bra, fint och ekologiskt? Maten vi äter är viktig men inte det runt omkring.
Sen mockar vi, och mockar och mockar lite till. Vart tar gödslet vägen sen? Det är nog inte alla som sprider det på en åker och låter naturen ha sin gång direkt. Det är egentligen förbjudet att dumpa organiskt avfall på en soptipp så var låter vi det ta vägen? Att låta det ligga innebär kväveläckage med övergödning som påföljd, vilket på sikt skadar den redan skadade Östersjön.
Finns det någon som tänkt på det här aspekterna och som väljer att se saker ur ett större perspektiv? Det vore kanske bra att göra det ibland istället för att blunda, köpa ett nytt täcke till (det gamla matchade ju inte grimman, lindorna och den nya tröjan). Det här låter rätt absurt egentligen, eller hur? Och varför köpa en sprillans ny sadel hela tiden när det finns bra begagnade på marknaden? Kon/ kalven/ djuret hade säkert slaktats ändå men processen till en ny sadel hade inte behövts och processer innebär alltid energiåtgång.
Visst hade det varit intressant (och massor av sura miner) om man började göra en miljöanalys på vår hästhållning? Vi kan ändå inte bara förvänta oss vi ska kunna ha så stora djur enbart för vårt höga nöjes skull och dessutom vägra att minska på bekvämligheterna något. Som att köpa ett bra producerat täcke istället för 5 mindre bra producerade. Eller byta dragkedjan på ridstöveln innan man säger trasig och slänger. Eller kanske använda hästgödselns potential som energi istället för att deponera. Om vi började med att behandla en häst som en häst så skulle vi inte ens märka av att vi blivit av med våra "bekvämligheter". Men så länge hästen ska behandlas som en porslinsfigur känns det kanske hemskt att inte ha 20 matchande set med schabrak och lindor samt täcken för alla tänkbara och otänkbara väder utöver alla miljoner skydd och smågrejer.
// Johanna
Årsresumé 2016
När jag ser tillbaka på året så känns det inte som att jag har hunnit med så mycket men det har det visst, några stora grejer är.
Och en liten bild på min lilla pålle som nyligen gick och blev 2 år gammal enligt regelboken.
Sommartjock häst och en mycket glad matte!
Vackert var det!
* Vi köpte hus, att skriva under papprena till ett alldeles eget (nåja, till 50 %) hus var både nervöst och roligt.
* Jag råkade spontanköpa en häst helt osedd och lämnad på stallplan. Såhär i efterhand var det kanske lite dumt gjort men jag fick ju en mycket bra häst i lilla Chili.
* Dilko och jag startade vår första WE-tävling där vi även gick och blev placerade!
* Vi var i Norge och vandrade och bockade av en hel del stora turistmål i både bra och dåligt väder.
Och lite annat smått och gott. Nu ska det bli spännande att se vad som kommer att ske detta året.
// Johanna
Gott Nytt År
Ännu ett år har gått och det här året har varit händelserikt, det hade ingen bra start då Isa skadade sig strax efter nyår och tyvärr fick vi ta bort henne i maj vilket var mitt svåraste beslut förra året. Samtidigt kom Milla in i mitt liv som en ljusglimt i det mörka. Och självklart har Quini och andra människor lyft upp dagarna, några höjdpunkter under 2016:
- Div 1 finalen där laget tog en andra plats och Quini var så sjukt fin! :) Vilket lag och en dag man verkligen minns.
- När vi tog bort Isa (ingen höjdpunkt direkt!) och samma dag kom Milla
- Studenten, Äntligen fri!!
- Meetinget i Kumla, en sån himla bra helg och en så duktig ponny
-
Och mycket, mycket mer såklart men ett Gott Nytt År på er allihopa!
Paradoxer
Lite paradoxer:
* Folk som är vegetarianer eller veganer, vägrar djurtestat smink och päls men samtidigt äger en katt eller hund. Vad tror de? Att bara för att hundens mat är rund, fyrkantig eller formad som en blomma så växer den på ett träd och är ingen animalisk produkt? Rovdjur kan tyvärr inte leva på soja och mandelmjölk...
* Folk som klagar på att kossor släpper ut en massa metangas och sedan lägger upp bilder på sitt julfirande. I Thailand. (Jag vet att metangas är en 25 ggr värre växthusgas än koldioxid men man kan ju sopa rent framför sin egen dörr först?)
* Folk som säger att deras hästar tappar skor, trasar upp hela hoven vid sömmarna, livet suger och de vet inte vad de ska göra så de slår på en ny sko och googlar febrilt sätt att få hoven att växa. Samtidigt som hovslagaren skor med 3 nummer för stora skor så hästen konstant trampar på, just det ja, skon. Ta av skon, låt hoven vila och byt hovslagare?
* Folk som klagar över fruktansvärd djurhållning och hur hemskt det är att föda upp djur för att sedan slakta dem och sen åker till sin sönderskyddade häst som står i en grushage på 3x3 meter iklädd 5 täcken när det är 20 plus ute och aldrig får ens nosa på en annan häst. (Klart det är viktigare att maten man äter har ett värdigt liv än att ens häst ska få tillgodose alla dess behov som ett flockdjur)
* Folk som tror att det är bättre att dricka soja- och mandelmjölk än komjölk med hänsyn till koldioxidutsläpp. Trots att sojan ökar skövling av regnskog (som tar upp koldioxid) och de stora mandelodlingarna i Kalifornien håller på att torka upp hela området med
sin konstbevattning. Utöver detta kommer bekämpningsmedel. Pest eller kolera?
// Johanna
Beta eller inte beta - det är frågan
Jag läser så mycket roliga grejer på internet alltså. Det finns fullt med naiva spännande människor som har en egen liten världsbild, det tycker jag kan vara roande. Bara att hämta en påse popcorn och sen har man liksom fredagsnöjet klart! Nu senast läste jag ungefär följande:
Här har vi ett tidigare bete som inte har hållits öppet av våra hästar utan tillåtits att växa igen (det planeras dock att restaureras). Här har vi ett förhållandevis högt tryck av vilda djur och jag räknar med 3 älgar, 5 rådjur och ett par harar. Här har vi alltså alla vilda djur i Småland som är växtätare (våra kära rävar förstår inte våra argument för en övergång till veganism tyvärr). De klarar inte av att hålla betet öppet utan det växer igen mer och mer. Nu bör också tilläggas att vi har ett lågt rovdjurstryck här nere, med varg minskar antalet djur ytterligare, och jakten är förhållandevis liten.
Här fick mina hästar under sommaren i år. På det här betet har skogen avverkats det är jag medveten om. Men detta är något som gör att sly växer nästan ännu mer och ännu fortare. Det är också sly som gör att du får en igenväxning i första skedet. Som information så måste det röjas årligen om du inte ska ha en igenväxning av marken.
Vi ska sluta äta djur för det är oetiskt (helt okej poäng, viss djurhållning är inte ok) men de öppna landskap som då kommer växa igen och orsaka en otrolig förlust i biologisk mångfald ska hållas öppna av: (tadaaa) vilda djur.
Jag vet inte var denna person är född, om hen har varit i en skog eller sätt hur odlad mark växer igen men jag tänkte att jag kunde visa det här och nu så alla får se.
Om man nu jämför de två bilderna så syns en rätt stor skillnad. Den ena, utan betestryck av domesticerade djur, är totalt igenväxt den andra där mina hästar fått gå under en sommar är så pass öppen att det nästan går att kalla betesmark. En sommar, betänk då om jag röjer lite av det som hästarna inte går på och lite björk tas ner då har vi plötsligt ett riktigt fint bete. Den andra "hagen" kommer aldrig bli bra om nu inte jag maskinellt röjer varje år eller vi släpper på djur där. Vilda djur kan inte hålla öppet på samma sätt, de har betydligt större ytor att gå på och det skulle behövas ett enormt antal djur för att betestrycket skulle bli tillräckligt hårt. Detta kommer naturen att reglera själva med ett ökat antal rovdjur eller olika sjukdomar.
Så vill vi ha kvar vårt odlingslandskap och vår biologiska mångfald så måste vi ha djur som sköter markerna. Mina hästar är inte ideala för uppgiften även om de är bra på att trampa ner och göra stigar så äter de betydligt hellre gräs än sly. Med andra ord så behöver vi ha djur, oavsett om vi vill eller inte, men som ni förstår måste vi också ha djuren på ett sånt sätt att djurhållningen måste förändras.
Och nej, vilda djur betar inte och håller markerna öppna. Åtminstone inte de vi har i Sverige.
// Johanna
Dagens Dilko
Här är min lilla pålle, utklädd och klar för en tur i skogen.
Vi har kommit ett par steg längre nu och är inte enbart skogsmulleryttare längre. Vi kan även titulera oss barfotaivrare och bett- och täckeshatare. Eller så är det bara så att jag väljer att ha min hästhållning efter vad som passar oss bäst för tillfället? Skor kan inte Dilko ha för tillfället, finns inget att spika i, så boots är ett mycket bra alternativ (dock fruktansvärt knöliga att ta på). Hackamoret är till för att få stopp på hästaset utan att dra sönder hela munnen på honom när han blir pigg och stark i skogen. Halsringen är inte för att kunna rida utan huvudlag utan för att kunna hålla när hästen studsar omkring som en gummiboll i skogen. Klippt är han bara på halsen av ren bekvämlighet så jag slipper böka med täcken.
Vi har kommit ett par steg längre nu och är inte enbart skogsmulleryttare längre. Vi kan även titulera oss barfotaivrare och bett- och täckeshatare. Eller så är det bara så att jag väljer att ha min hästhållning efter vad som passar oss bäst för tillfället? Skor kan inte Dilko ha för tillfället, finns inget att spika i, så boots är ett mycket bra alternativ (dock fruktansvärt knöliga att ta på). Hackamoret är till för att få stopp på hästaset utan att dra sönder hela munnen på honom när han blir pigg och stark i skogen. Halsringen är inte för att kunna rida utan huvudlag utan för att kunna hålla när hästen studsar omkring som en gummiboll i skogen. Klippt är han bara på halsen av ren bekvämlighet så jag slipper böka med täcken.
Så med detta sagt vill jag bara hälsa att man kan ha hästar på många sätt och framförallt kan man ta influenser från alla håll. Det finns så mycket man missar om man enbart fokuserar på hur eliten gör. Trots allt så är det väldigt, väldigt få som kommer dit och för oss som inte gör det så kan vi likaväl se till hästens bästa istället för att se på hur toppen gör.
Ja, det var väl det jag ville säga med mitt flummiga inlägg. I övrigt var Dilko pigg och glad, uppe i luften en hel del och tappade bara en boots (samma hov varenda gång också vet inte vad han gör med den...?) vilket är någon sorts form av rekord så fort galopp är inblandat!
// Johanna
Nya tips
Idag var det dax för mig och Quini att testa en annan dressyrtränare. Det gav mig väldigt mycket nya tips och tränaren lade ner mycket fokus på sitsen. Mitt och Quinis problem är just ställningen och det gick mycket bättre när jag tänkte på att försöka vrida mer på mina axlar och kropp samt träna ur öppna/sluta. Det hela slutade med att vi fick till en rund fin galopp i båda varven vilket vi hade mest fokus på0 nöjd med träningen :)
Lite tankar om utbildning
Jag tänkte att jag kanske skulle försöka att förklara mitt tidigare inlägg som skulle kunna upplevas som något raljant. Det jag egentligen ville få fram var att jag tror att många känner den där pressen på att de måste vara lyckade och måste göra vissa saker. Jag minns hur det var när jag gick sista året på gymnasiet och det generellt började tjatas om olika utbildningar, vilka universitet som var bäst och hur många sökte utbildningar som de kanske inte var så intresserade av men kände att plugga ska man göra direkt efter gymnasiet. Klart att även jag blev påverkad av allt det där men då jag inte visste vad jag ville plugga så valde jag att göra något annat. Detta innebär att jag har arbetat som soldat i 4 år. Under tiden har ett stort antal av mina gamla klasskompisar hunnit utbilda sig och har idag en färdig högskoleutbildning. Nu däremot så pluggar jag, jag har funderat på vad jag faktiskt är intresserad av och hittat en utbildning som passar både mina intressen och min livssituation.
Just det tror jag tyvärr inte att alla som söker högre utbildningar direkt efter gymnasiet faktiskt lyckas med. I en tid där vi måste vara lyckade och göra karriär hinner nog inte alla känna efter vad som faktiskt känns rätt. Däremot så vet de flesta vilka yrken som ses som "bättre" än alla andra - och lite viktigare. Jag tycker att det är så fel, det finns inget yrke som är bättre än något annat och alla som följer sin dröm är beundransvärda. I och med de krav som direkt, och indirekt, ställs på oss så tror jag att många väljer att följa drömmen som samhället i stort vill och inte sin egen. Du ses inte som lyckad om din dröm är att arbeta som undersköterska, fabriksarbetare eller vaktmästare. Väljer du däremot att ändra lite på din dröm och säger yrken som civilingenjör, läkare och jurist så nickas det glatt och medhållande. Det handlar om en individ som vill något med sitt liv som vill komma upp sig och bli något. Vilket ses som enormt viktigt i vårt samhälle.
Detta tycker jag är så enormt tråkigt, jag tror inte att människor blir gladare för att de följer samhällets dröm och utbildar sig till högskoleingenjörer när de egentligen skulle vilja vårda människor. Jag tror att vi måste våga tänka på att alla människor är individer och att alla människor har olika mål och olika förutsättningar. När vissas val ses som bättre än en annans så har vi skapat ett problem och klyftor mellan grupper. Jag tror inte heller att det är rätt att pressa unga människor till att vilja göra karriär och det direkt. Jag tror nämligen att vi alla måste sänka tempot lite och låta dessa unga människor få tänka lite innan de gör sina val. På det viset tror jag att valen de gör faktiskt är val som de själva vill, inte deras föräldrar, vänner eller samhället.
Men vad vet jag, jag sitter trots allt här omgivningen av kurslitteratur och studerar för att kunna få ett jobb som jag både är intresserad av men som är lite viktigare och lite bättre än att stå och byta bitar i en maskin på en fabrik. Frågan är om det beror på vad jag vill eller att omgivningen har påverkat mig i den riktningen. Ni vet "men du som har läshuvud ska ju plugga vidare...".
Här ekar det tomt!
Jag har visst så mycket annat att göra helt plötsligt. Vi har börjat röja i skogen, lagt nytt golv i källaren och så var det alla tusen små vardagsgrejer. De ljusa timmarna spenderas oftast i stallet och sen ska jag dessutom sköta mitt jobb de dagar då jag har pass och plugga. Får inte glömma det viktigaste! Har suttit och kollat lite föreläsningar nu så är plötsligt i fas. Eller alltså jag skämtar jag har gjort nästa veckas uppgifter också... Bara för att jag hade tid över. Herregud vad skönt det är! Nu kan jag utan stress och press boka in en träning med Dilko en hel helg utan att känna att jag missar pluggtid. Ah, älskar livet för tillfället! Och till er som pluggar och tycker det är jobbigt, läs på distans och välj utbildning efter intresse - inte vad man bör plugga för att kunna känna sig lyckad! Jag har inga problem att kombinera heltidsjobb med studier, hästar och gårdsarbete. Troligen hade jag inte klarat det om jag läst till ingenjör men kandidat som kandidat?
Chili får pryda dagens bild!
Chili får pryda dagens bild!
// Johanna
Dagens Cognac
Jag gick och la mig en stund i soffan när jag kom hem från jobbet. Det här är en livsfarlig aktivitet om man har katter. De ska vara med överallt och vägrar låta en komma upp.
De delar på bördan också:
Idag var det Cognacs tur och Whiskey blev förpassad till fötterna... Nu har jag kommit loss så nu blir det lite mer plugg!// Johanna
Dilkos nya skor
Låt mig presentera Dilkos nya skor!
Det är ett par Cavallo Trek Slim och Dilkos nya bästa kompisar. Jag vet inte vad det är som gör att hans hovar trasar sönder sig så fort han får på sig ett par skor men det är vad som händer. Så nu fanns det ingen möjlighet att spika fast något på hans fötter och då är det ju tur att det finns alternativ! Han var så glad och nöjd över dem, sprang med spetsade öron och trampade på som aldrig förr med sina korta bakben.
Den glädjen var dock kortvarig då han drog av sig en framsko under helgen (suckar tungt och länge). Eller drog, han slet av den tillsammans med halva hoven. Så nu inväntas hovslagaren så att andra skon kan plockas av innan det bli mätning och ett kortare funderande över vilka boots vi ska matcha med fram. Cavallo Trek Regular, eller Simple? Eller kommer det kanske att fungera med Sport eller Trek Slim även fram? Det återstår att se.
En sak är dock säker: Min häst vet hur kan ska ruinera mig. Jag har dock bestämt att efter inköp av 4 boots så får det lilla skrället se till att klara sig utan skor och enbart behöver verkas ibland. För att liksom tjäna in pengarna för bootsen (höll på att svimma av när jag såg priserna på de där små plastbitarna). Det är inte billigt att ha häst...
Dagens Whiskey
Idag är Whiskey en glad och nöjd katt:
Han tycker bestämt att matte ska sitta i soffan och plugga varje dag. Trots att min lilla katt anser att han är viktigast i världen så har jag hunnit bocka av massor med plugg. Fortsätter jag såhär så ligger jag snart i fas igen! Det blir några ryck nu under några dagar så kan jag med gott samvete ta ledigt över helgen.
Uppdatering
Oj, här ekar det tomt kan man säga. Jag har återigen hur mycket som helst som jag tänkt att skriva men saknar tiden. Ibland ångrar jag lite mitt val att plugga heltid, jobba heltid och ha ett par hästar. Men jag behöver inte ta några studielån, inte känna att sambon betalar allt och jag kan med gott samvete spendera pengar på mina hästar. Så det är ändå rätt värt det. Dessutom går tiden alldeles för fort! Jag har redan bockat av 1 år av mina 3 och är med raketfart på väg in på år 2. Fast just raketfarten kanske inte är så konstig om man tittar på schemat för mina senaste veckor. Nu har jag varit iväg på en veckas högvakt, hann hem och packa om väskan (och rida Dilko!) innan det blev att åka till Kalmar för träff med skolan. Pust. Nu slappnar jag av på hotellrummet och ska snart ta en dusch och gå och lägga mig för att sova bort en begynnande förkylning. Manligt virus troligtvis då den skaffades under högvakten där jag var enda tjej bland ett 30-tal killar... Hört att de är värre, åtminstone så länge de också drabbar en man. Tråkigt dock att min onda hals stoppade mig från att springa min klassiska runda här i Kalmar, det är så sjukt fint utmed havet!
Här har vi en liten obligatorisk bild också den här är på våra senaste tillskott. Vi råkade visst få ytterligare 7 små ankungar utöver de 4 som kom två veckor tidigare och var planerade. Så för den som vill köpa myskankor så har vi så att vi kan sälja så att säga. De äter mördarsniglar och allt annat som är ätbart, typ vinbär, körsbär och Julias sallad.
Tävlingsdags!
Dilko och jag dammade av tävlingskläderna idag och gav oss iväg på en liten dressyrtävling. Första inne på ett bra tag. Så första klassen gick typ katastrof. Jättespänd häst och jag visste inte hur jag skulle rida honom alls. Besviken som bara den efteråt. Andra klassen så beslutade jag mig för att trots att Dilko var spänd och taggad så skulle han fram och då lossnade allt. Var så himla nöjd efteråt! Första gången jag faktiskt kunde visa upp honom ordentligt och få fram en bra trav utan att det känns som att bensinen kan ta slut i nästa steg. Lite missar och en del ryttartekniska grejer som att kunna rida vägarna snyggt trots att jag har ridit fram traven på Dilko. Inte någon katastrof på något vis men det var ett par ställen som jag inte fick till det riktigt. Nåväl, jag var supernöjd. Så döm av min förvåning när jag fick resultatet 58 %. Förra gången jag red en LB:1 red jag den på 63 % och låg på placering ett bra tag. Då var det kanske inte sämre men åtminstone lika bra. Och dessutom på en häst som knappt gick framåt. Med tanke på att jag idag fick kommentarer som "mer energi önskas" och "tappar bjudning i övergång" så vill jag inte veta vad hade fått av dagens domare på den ritten.
Jag ska sluta tävla dressyr tror jag. Alternativt slita ihop min häst över vintern så att hans "höga nacke" hamnar nere vid knäna - sen kanske jag kan rida på typ 70 %? Spännande också att ponnyryttarna bedömdes heeelt olikt mot storhästarna. Nej, en ponnyryttare är inte lika erfaren men bedömningsgrunden är väl ändå densamma? Då kanske man inte kan ge en ponny typ 65-67 % på en ritt där ponnyn knappt går framåt eller slår med huvudet i varje steg medan jag får 58 % på en ritt där hästen går i en taktmässig trav och stundtals under korta perioder slår upp huvudet lite?
Dilko idag, dagen till ära fick han efter påtryckningar en knopp i pannluggen. Det blir det inget av igen. Vidskeplig som jag är så kan jag med facit i hand säga att de gånger det har gått sämst för mig så har jag knoppat pannluggen på min häst/ponny... Men ja, det blev faktiskt snyggt!
Grattis till syster iaf som slog till med en seger i sin klass! Kul att någon av oss kan visa framfötterna lite. Jag får helt enkelt träna på och i fortsättningen hålla mig till WE!
Vad är en piaff?
Nu är det väldigt svårt för mig att göra en korrekt bedömning av en piaff utifrån mina ögonblicksbilder. Men jag ska med TR som stöd göra ett tappert försök! För det första är det tyvärr lite svårt att säga utifrån mina bilder vad som är piaff och vad som är passage, eller annat studs. Till nästa år får jag nog filma... Låt oss då ta en titt på TR:s lista över allvarliga fel i en piaff:
- Överbelastning av frambenen (bakbenslyftet är högre än frambenslyftet)
- Oklar diagonal fotflyttning
- Breddade steg med fram- eller bakben
- Oklar diagonal fotflyttning
- Breddade steg med fram- eller bakben
- Oregelbundna eller konstlade steg med bak- eller framben (inte i jämnhöjd) eller dubbelsteg
- Överbelastning av frambenen (bakbenslyftet är högre än frambenslyftet)
Dessutom, vilket inte syns på bilden finns felet "svängande fram- eller bakdel" med. Domaren kanske skulle ha en kamera med slow motion-funktion inne i domarbåset? Att leta fel på stillbilder är ju lite lättare än i full rörelse. Sen är ju inte en piaff allt, det är mest jag som har snöat in på vissa utvalda delar. Exempelvis ökad trav och piaff. Men nog är det ändå lite intressant att se hur en piaff rids idag på ett stort halvblod med långa ben, lång rygg och stor gång i jämförelse med ett gammalt halvblod från tiden då kavalleriet fanns kvar. Då såg det ut lite mer såhär:
Korrekt eller inte, det är den stora frågan. Ryttaren håller dock inte i tyglarna, hästen har en naturlig resning av halsen, nacken är högsta punkt, lodlinjen går genom ögat till mungipan och den arbetar till synes med bakdelen. Just här har piaffen en tydlig diagonal fotflyttning och jag skulle vilja påstå att den också är regelbunden. Dock så ser man här att frambenet nästan är bakom sadelgjorden. Att göra den korrekta piaffen är inte så lätt som det låter. Så låt oss titta på en bild till.
Min favorit, helt beroende på rasen och dess extremt bra förutsättningar för samlade rörelser. Piaffen blir därmed mer korrekt, eller mer samlad. Här kan vi tala om vikten på på bakbenen, en regelbunden takt och inte ens ett framben bakom sadelgjorden. Frågan är om detta är fysiskt möjligt att uppnå med dagens halvblod? Deras förutsättningar för samling är inte alls bra och när man till och med skulle kunna kritisera den gamla typen av halvblod och dess piaff vad ska man då inte göra med dagens? Hur ska en domare kunna döma det här? "Mest korrekt piaff vinner"? Och vad ska den få för betyg? 10, för att den var den bästa ett halvblod idag kan lyckas med eller 5 för att den inte var korrekt men ett bra försök?
Allting är verkligen inte svart eller vitt, framförallt inte i en bedömningssport. Vilket gör hela frågan om dressyrsporten ytterst komplex.
Hoppet är det sista som lämnar människan?
Jag blev så glad när jag började läsa en av våra ridsporttidningar, de hade nämligen tagit upp den här fula ridning som man kan se på framridningar på dressyrbanor m.m. Äntligen tänkte jag glatt! Tills jag läste artikeln. Att dumförklara en stor del av Sveriges ridsportutövare och försöka att skrämma dem är kanske inte den smartaste taktiken när man försöker belysa ett problem. Att återigen stoppa huvudet i sanden och blunda för problemen är inte heller rätt sätt. Att med en nonchalant framtoning hävda att det gav en bitter eftersmak att titta på en massa ögonblicksbilder på en tävling där minsann skribenten inte hade sett en tillstymmelse till dålig ridning är inte ett sätt att förändra.
Gör om gör rätt! Jag har i 5 år tittat på framridningen till Falsterbo och fotat en hel del under åren. Jag älskar att framridningen till dressyren är öppen för alla. Jag betvivlar dessutom att det finns en enda ryttare som tycker att framridningen ska vara stängd. Så länge inte denne ryttare inte har rent mjöl i påsen förstås. Förra året som ni kanske minns delades mitt blogginlägg på Facebook och vår blogg blev under en kort period den mest besökta på blogg.se. Dock hände det ingenting. Det blev ingen debatt, inga artiklar i tidningar. Det var upp som en sol och ner som en pannkaka. Vet ni varför? Jag har alltid varit nog med att beskära mina bilder så att det inte går att direkt peka och säga "men det är ju hen!". När folk inte heller kunde säga att det var deras idoler och lugnt kunde låtsas som att det var ryttare från andra länder (alla vet ju att rollkuren har sitt ursprung i Holland) så behövdes inte skenet hållas uppe. Även om vi alla vet, innerst inne, att även vårt land är drabbat av denna typ av dressyr.
Jag personligen tycker inte heller att vi ska hänga ut ryttarna men om det är vad som krävs för en debatt så visst. Men en debatt blir det inte genom att skrika om civilkurage. Nästa år får jag väl helt enkelt gå till någon glad funktionär som håller koll på framridningen men jag betvivlar att det kommer spela någon roll. Problemet ligger ju i att denna typ av dressyr premieras av domare och så länge den gör det kommer den också att utövas. På bekostnad av hästen. Dock vore det väldigt häftigt om nästa års rubrik i våra ridsporttidningar är något i stil med "Arg smålänning stoppade 90 % av ryttarna i dagens Grand Prix från att starta".
Förresten så är det inga ögonblicksbilder i fel vinkel i ett nedåtgående moment som jag har tagit. De speglar verkligheten rätt bra. Det var inte direkt så att jag satt och siktade på en stackars ryttare hittade ett felsteg och klickade direkt. Jag tittade, insåg att här har vi ex. starka händer och klickade lite bilder på ett ställe där jag kunde zooma som jag ville och inte hade en massa andra hästar ivägen. Trots det så är majoriteten av mina bilder på hästar med öppen mun. sträckta stångtyglar och hårt åtdragna nosgrimmor med en häst med stressad blick. Det roliga, eller tragiska, i hela det här är jag har flest bilder på ett enda ekipage och det är Ulla Håkansson och hennes Richelle inte på en enda bild ser hennes häst stressad ut, munnen är aldrig öppen och stången aldrig horisontell. Hur kan man bortförklara att den ryttare som jag tog sekvenstagningar på åtskilliga gånger inte har en enda bild som ser "dålig" ut medan ryttare som jag lite "random klickade på" har flera dåliga bilder på sig?
Det beror helt och hållet på hur ryttaren rider, hur denne väljer att få fram en sak (minns att det finns många vägar till samma mål) och hur hästens respons blir på de olika typerna av ridning. Antingen rider du lätt och mjukt, vilket jag anser att man ska göra om man tävlar en Grand Prix då ska man vara en så fullfjädrad ryttare att hjälperna som används är minimala och korrigeringar är onödiga. Tyvärr är det svårt att se den typen av ridning på en dressyrbana idag och jag har tillsammans med en bred massa av glada amatörer konstaterat att dressyren har förändrat sig. Man ser inte längre avspända ritter i total harmoni med en ryttare som med osynliga hjälper lotsar sin häst genom programmet. Nu flashas det, dras i stångtygeln, sparkas med sporrarna för att nå månen med frambenen. Allting på bekostnad av en individ som aldrig har bett om den behandlingen som är totalt oskyldig i sammanhanget: hästen. Och jag bävar över att folk försvarar det här. För nej, en tävlingshäst ska man inte behöva hålla i stångtygeln som om den vore din sista livlina. Den hästen ska lita fullständigt på sin ryttare och känna sig avspänd och säker med sin uppgift. Det gör väldigt få dressyrhästar på hög nivå idag.
Lite tankar om hästsporten
Mycket ska man få höra innan öronen trillar av, eller läsa innan ögonen gör detsamma. Nåväl nu har jag kanske stött på lite för mycket idiotier på en dag för att kunna vara sådär fint nyanserad men jag ska försöka.
För det första så har jag aldrig någonsin tidigare hört talas om att en stam kan bli för gammal eller passé. Som att ens sto eller hingst är som en klädkollektion i dagens konsumtionssamhälle. "Nä men förra årets hingst kan jag inte tänka mig att avla på trots fina resultat på avkommorna jag tar istället något som är nytt för iår". Och ojsan hoppsan här har vi ett sto som är efter en hingst som är död?? Nej, nej bort med dig det går aldrig! Det spelar ingen roll om alla staplar på blup är gröna, att hingsten förärvt sig hur bra som helst eller har en 10 på typ/gångarter/hoppning. Han är död. En snabb koll av 5-6-åriga hästar som gick unghästprogrammen i Jönköping idag visar dock på morfäder som: Gauguin De Lully, Napoleon, Advokat, Warsteiner och Londonderry. Inte direkt något från 2000-talet...
För det andra så visste jag inte att det var förbud på att avla fram en hobbyhäst till sig själv efter sina ideal på ett sto som man tycker om men som saknar gröna staplar på blup, den finaste stammen och bästa poängen exteriört. Om man nu ska avla fram en häst till sig själv, som man vill ha kul med (typ rida i skogen och tävla lättare klasser) är det inte smartare att göra det på ett sto som inte har den där tävlingsstammen då? Vi vet ju alla att många tävlingshästar är på, heta och inte lämpar sig för "oss glada amatörer". Då är det väl ändå perfekt att avla på ett sto med lugn, gammal svensk stam och ta en hingst med lugnt temperament? Då är det betydligt högre sannolikhet att man får fram en avkomma som passar individen som ska ha den.
För det tredje: stammen spelar faktiskt roll när du ska köpa häst. Givetvis handlar väldigt mycket om hantering och hur stoet är men stammen spelar roll. Vissa hingstar ger hästar med mer temperament än andra och det ska man ha i åtanke. Vissa kombinationer och hingstar ska man som amatörryttare som regel välja bort. Det kan vara en fantastisk häst men temperamentet kommer ju därefter. Andra hingstar ger i huvudsak avkommor med ett fantastiskt temperament och det här är något man bör ha lite koll på när man ska köpa häst.
Dessutom tycker jag att vi en gång för alla ska sluta påstå att man som ryttare utan att ha ridit svår klass i dressyr själv inte får köpa en unghäst. Klart att man inte kan gå från ridskola till oinriden 3-åring men har man ridit hela livet, har lite unghästerfarenhet och har en tränare som stöttar så är det självklart att man kan köpa en unghäst. Man kanske inte får resultat lika fort som om ett proffs hade utbildat men vad gör det om man ska ha hästen hela livet? Det är nog tyvärr få som skulle kunna äga en häst idag om man skulle köpa den efter sina tävlingsambitioner. Utbildning kostar pengar och jag kan ärligt säga att jag aldrig hade haft råd att köpa en häst som nu tävlar med bra resultat i MSV-klasser. Det tror jag inte att jag är ensam om. Nog kan en glad amatör med hyfsad ridkunskap utbilda sin egen unghäst i sin takt. En häst måste ju inte gå Grand Prix när den är 8, eller hur? Kommer den dit som 15 år så har den ju fortfarande kommit dit och ekipaget har under den tiden utbildats ihop.
Dilkos nya leksak!
Givetvis blev det ju också alldeles för mycket shoppat i Falsterbo. Jag tänkte dock bara visa mitt favoritinköp:
En leksak till Dilko! Den stoppas med hö (rymmer max 3 kg) och sen får han pilla ut det genom hålen. Perfekt sysselsättning för min herre som dör av tristess i boxen. Han tycker dessutom att den var jätterolig och lyfte inte ens på huvudet när han blev ensam i stallet. Av Dilko får den nog 5 av 5 stjärnor. Matte håller med! Han har ju slitit och dragit så i sitt slowfeednät och det har inte riktigt känts bra för hans muskler i nacken. Dessutom blir det ju inte naturligt för honom att äta i den ställningen. Med sin boll så äter han med huvudet neråt, sliter och rycker inte men är fortfarande stimulerad!
// Johanna