En egenskap som hoppryttare är ingen ursäkt för dålig kontroll

Dressyren är grunden till all ridning. Det har jag fått lära mig redan när jag var liten. Vilket har för mig har betytt att jag redan när jag började rida fick en bra grund att stå på. Jag har en mamma som vet vad ridning är. Och för henne är inte det när man sliter, drar, bankar och slår på hästen. En häst ska ridas fram till bettet och det betyder att svetten rinner innan man får en tjurig, envis och lat ponny att arbeta ordentligt. När man sedan lyckats rida fram hästen fram till bettet och känner hur allting lossnar och funkar, då rider man de där sista minuterna med ett leende på läpparna och struntar i hur trött man är.

Eftersom det här nu har varit min grund kan jag inte låta bli att skratta åt vissa saker. Som när hoppryttare ska in på en dressyrbana, får en halvbra procent och sedan skyller den på just det faktum att de är hoppryttare. Jaha? Ska inte en hopphäst kunna springa runt ett LC program på godkänd procent med en ryttare som rider den sju dagar i veckan och trimmar den till en tävlingshäst? Jo, det anser jag.

Även om de båda grenarna är uppdelade och jag aldrig skulle kunna hoppa de där gigantiska hindren utan en lika gigantiskt stor dos av lugnande preparat först så är det en annan sak med dressyr. Hoppning är inget grundläggande, det är dressyren. Varför behöver ponnyer starka bett, martingal och ändå rusa runt i ett vansinnestempo? Antagligen för att varken ryttare eller häst lärt sig de mest grundläggande principer inom ridningen. En lokal ponnytävling är lika mycket självmord för alla runtomkring som att styra mot ett hinder på 150.

En ponny är inte obildbar. De kan mycket väl lära sig att hoppa en bana med den simplaste utrustning i form av träns med vanligt tränsbett och en sadel. Det finns nämligen ingenting som säger att hopphästar ska vara så otroligt mycket piggare än dressyrhästar. De är bara vana vid att använda energin till att rusa rakt fram och flyga över hinder istället för att samla sig och använda den till något nyttigt.

Det som behövs är träning och då inte bara hoppning, det behövs minst lika mycket dressyrträning innan ett ekipage är moget för att tävla. Jag tror att för att det ska kunna bli en bra hoppryttare av någon så krävs det även dressyr. Dressyr betyder inte det där markarbetet utan bommar när hästen studerar stjärnorna om inte händerna används som en såg. Det betyder att lära sig rida hästen fram till bettet. Då kommer även resultat att kunna ses i båda diciplinerna. Och alla funktionärer, domare, föräldrar, anhöriga och sjukvårdspersonal slipper sitta med hjärtat i halsgropen och vänta på olyckan när nästa ponnyryttare drar i väg i vansinnesfart mot hindren utan en tillstymmelse till kontroll.






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback