Idag kan jag stolt säga att Dilko höll på att hoppa mig ur sadeln. Sedan behöver jag inte nämna att det inte så mycket berodde på hans fantastiska teknik som på hans försök att forcera vissa hinder genom att lyfta från marken. Den här gången genom att sparka i från med bakbenen för att ta sig över vissa bäckar och en gran. Vi kom över, jag satt kvar och Dilko har nog inte haft så roligt på länge. Så, jag kan ärligt säga att jag har roat någon idag. Jag tror inte att han har galopperat så här mycket under någon runda innan men inte gick det att erkänna att man faktiskt började bli lite trött inte... Nu så får han vila ett par dagar, om inte annat så för att få bort träningsvärken efter allt galopperande och sin enorma hopprestation.