Ja, som ni ser på rubriken har jag tävlat idag men inte på någon av ponnyerna jag har här utan en annan som jag lånade som jag har ridit typ 3 gånger. Nu var det bara div 3 i dressyr så alltså ett Lc program vilket den här ponnyn har gått mycket högre än men han är nu lite äldre och går inte på den nivån. Jag är iaf nöjd, vi fick 64,074% och tyvärr blev han lite slöare på banan men tyckte det gick bra ändå! Och laget blev 2:a, härligt så en bra dag! :)

 

 

 

 

Nä men ska vi snacka lite materiell lycka nu kanske? Insåg typ efter två dagar på Eksjö stadsfest att min garderob består av jeans, bylsiga skjortor och två par utgångna conversekopior från Skopunkten. Classy...Eller tja, om jag typ skaffar mig ett styrkjärn så har jag en hel del kläder i garderoben som går att använda. Min hästgarderob är däremot välfylld med märkeskläder - prioriteringar? Jag har däremot inte ett enda par skor som faktiskt är hyfsat snygga. Jag kan inte gå i klackar så allt sånt har jag redan bortprioriterat. Så nu letar jag skor. Lite sådan där kvinnlig materiell lycka ni vet? Jag har ett par Dr Martens som jag älskar - världens snyggaste sko! Dock är de fodrade, alltså inga bra skor att använda nu... Däremot helt underbara på vintern! Så jag funderade på ett par till.

Holly & Dooleys.

 

Thunder Boy & Isa.

 

Nu har det varit lite fint väder igen och då passade jag självklart på att fota lite, några vackra motiv ställde gärna upp frivilligt vilket jag var väldigt glad för! Blanade smakprov, resten kommer ;)

 

Jag älskar unga, naiva, liberala människor. Vet ni varför? För att de säger emot sig själva så mycket att det blir synd om dem. Individen ska vara fri och det är fint snack. Men de glömmer fullständigt bort att göra den minsta lilla analys eller tänka på att alla är vi olika och har olika förutsättningar.

 

När jag gick på högstadiet fick vi information från alla riksdagspartier. I "skolvalet" la jag min röst på moderaterna. Vet ni varför? För att jag då tänkte att sänkt skatt är väl ändå bra. Nu inser jag att sänkt skatt är inte allt och även om nu den blå regeringen tagit oss genom en lågkonjunktur på ett föredömeligt sätt har de under tiden tappat bort individen. Klassklyftorna har ökat och många har det sämre.

 

Det tog mig inte allt för lång tid innan jag bildade mig en egen uppfattning om världen. Jag insåg då med ens att jag nog inte alls är moderat. Kanske för att min uppväxt har präglat mig, kanske för att det bara blev så. Att jag har fått en bra uppväxt är något som jag inte ens tvekar att säga. Men att påstå att skillnaden mellan att ha föräldrar som jobbar på industri, som undersköterskor eller liknande yrken och att ha föräldrar som är läkare, advokater, VD eller någon sorts form av konsult är marginell är att ljuga för sig själv. Skillnaden i lön är enorm! Vi vet alla att pengar spelar en alldeles för stor roll i vårt samhälle. Klart att de som tillhör den övre medeklassen har det betydligt bättre än majoriteten som befinner sig någonstans vid arbetar-/medelklass. Klart att de har bättre förutsättningar i livet.

 

Jag som har mitt läshuvud att luta mig emot skulle kunna söka mig till lite vad jag känner för. Att jag inte vill det är en annan sak. Alla vill inte sitta på ett kontor dagarna i ända och se pengarna rulla in på kontot. Jag lever hellre lite "fattigare" och är nöjd med både jobb och fritid. När det då står en naiv människa och pekar på mig med hela handen och säger "lågavlönad" blir jag givetvis sur. När samma person sedan hävdar att jag bara är lat och minsann skulle kunna bli jurist bara jag vill så vill jag bara skratta personen i ansiktet.

 

Klart att jag skulle kunna! Om jag ville. Om du inte ens lägger energi på att öppna böckerna till provet mer än kvällen innan och ändå går ut med betyg som många drömmer om kan du utan problem läsa till jurist. Att jag sedan inte vill är en annan sak.

 

Och det är det som stör mig med dessa naiva människor. Att man inte ska klaga på sin situation för att man minsann hade kunnat bli något bättre, fått högre lön, fått njuta av mer matriell lycka. Är man ung och redan framgångsrik har man kanske inte sett något annat. Har man tillhört en övre medelklass hela livet har man kanske inte ens brytt sig om att se hur andra har det. Så snälla tala inte om för mig och alla andra att vi är lata.

 

Det handlar inte om lathet. Det handlar om hur du vill leva ditt liv. Och man har rätt att klaga lite ibland. En sjuksköterska och undersköterska har rätt att klaga över sin låga lön, precis som lärarna och poliserna. Det är de som vi lutar oss mot när vi mår som sämst, det är de som utbildar vår nästa generation och det är de som ser till att brottslingen som förstörde ditt liv får sitt straff. Det är de som håller vårt samhälle uppe. Det är inte naiva bloggare som blivit framgångsrika som tonåringar. De har all rätt att klaga över att de tjänar mindre än en bloggare som lägger upp bilder på sina nya, dyra kläder. För det är de som vi stöttar oss mot den dagen när allt går åt skogen. Det är de som älskar sina arbeten och går dit trots att lönen är låg och de får konstant kritik för sitt arbete.

 

Pengar är inte allt i världen. Matriell lycka varar inte länge. Jag har min åsikt klar för mig och det är att man bör öppna ögonen och läsa på innan man uttalar sig om vissa saker.

 

Den består i stora drag av:

Jacka M90 lätt - Förrådet

Kroppsskydd 94 - Förrådet

Stridssele - Förrådet

Hjälm M90 - Förrådet

 

Accessoarer: Tall och ljung (Vilka är pricken över i)

Smink: Maskeringsfärg (Bättre än brun utan sol då den här knappt går bort i tvätten, finns dessutom i tre färger, grön, brun och svart!)

 

Jag blev väldigt nöjd med min outfit och kände att jag matchade skogen riktigt bra. Dessutom så fick jag verkligen in den där höstiga myskänslan med ljungen som dekoration.

 

Okej, vi övade strid. Fast det var kul. Varierande yrke man har liksom. För några dagar sedan var det övning med mathämtning som huvudsyssla. Idag var jag ungefär lika svart i ansiktet men det berodde på att jag först spolade och sedan smörjde en lastbil. Har dessutom grus i hela håret nu. Ja, jag behöver en dusch!

 

Vad säger ni, ser det inte gott ut? Karl-Johan och kantareller är så gott :)

 

Nu när hösten är på intågande är det viktigt att uppgradera sin garderob. Jag är givetvis som bloggare inte sen att haka på trenden. För även en smålänning uppgraderar sig ju lite ibland. Så nedan följer hur jag kommer gå klädd i höst. När jag är påväg till ett glittrig, peppigt möte med chefen klockan halv 7 en gråmulen och alldeles underbar tisdag.

90 lätt går fetbort! Så ute den 1 september! Inte kan jag komma indansandes med en latte från espresso house i den i höst!

Nej, det som gäller är 90 fält. Så inne i år och med sina gröna toner smälter man verkligen in i landskapet. Perfekt för dig som gillar att sticka ut sådär alldeles lagom. Den höga kragen och detaljerna såsom dragkedjor fram gör att det här är ett plagg som jag tror på i höst. Lätt att matcha med både 90 lätt- och 90 fältbyxor om man valt rätt nyans vid uthämtningen!

 

// Johanna

Nu helgen fotade jag lite och tänkte visa er dom bästa bilderna!

 

// Johanna

Fölungen har fått ett namn och det blev alltså Lady Sunshine och jag tänkte att ni skulle få några bilder på henne från heglen :)

 

Igår red jag båda hästarna och Isa fick börja med en skogstur med mamma. Hon tyckte det var kul och galopperade så gärna :)

Sen fick Ia ett dressyrpass på banan vilket gick jättebra! I början tyckte hon absolut det var onödig att få med vänster bogen men när hon fick med den kändes hon fin. Vi fick till en bra galoppfattning i ena varvet oxå (hon har lite problem med dom annars) så jag var nöjd med henne ;)

 

Idag har Ia fått en tur i skogen med mamma och hon var pigg o glad! Någon backe var superkul att galoppera uppför och man ville knappt skritta efteråt ;)

Isa fick bara en trevlig promenad och en rykt. Förövrigt har jag fotat en del idag som ni kommer få ta del av under veckan som kommer :)

 

 

Nu ska jag fortsätta att läsa Kristian Gidlunds bok. Väl värd att läsa men sorglig och hemsk och ännu mer sorglig samtidigt som den ger ett helt annorlunda perspektiv på livet. På något hemskt vis.

Nu så man börjat skolan och allt är som vanligt igen, haha känns lite så iaf ;) Annars så har hästarna blivit ridna även denna veckan och idag blev Isa riden på banan och det gick rätt så bra. Lite stelt och så hade jag lite problem att rida i dressyrsadel (vi har köpt en begangnad, likadan som jag hade innan!) så det var lite ovant kan man säga. Annars var sadeln väldigt skön men har ju inte ridit i dressyrsadel så mycket de senaste 2,5 åren :p Lite saker fick vi iaf till bra tycker jag :)

Ia blev longerad idag vilket gick bra!

 

 

Jag hann ju gå igenom världens alla problem under högvakten. Och trott att jag skulle avlida på plats men det behöver vi inte bry oss om. Och nu talar vi alltså om världsproblemen i den ordningen jag ser dem. För det första så funderade jag över paradoxen att en bild av en viking som började användas under nationalismens framväxt nu används för att locka folk till att lära sig något om Sveriges och Stockholms historia. Sidospår. Det jag funderade över mest var statyn på Gustav II Adolf vid operan. Och nu, en månad senare har jag finslipat klart på mitt inlägg!

 

Vad jag konstant möts av när jag kollar runt på diverse bloggar är den där "kan du - kan jag-mentaliteten". Kanonbra tänk, kanske. Men sluta få det att verka så enkelt. Ta ridsporten som exempel. Det är inte svårt att nå toppen, det ser ni ju! Säger bloggarna glatt och berättar att de minsann har fått jobba sig till toppen. I det sammanhanget glöms det bort att de har hästarna på den egna gården. För de ha alla haft helt gröna, billiga unghästar som de utbildat själva. Ja, låt gå då. Men på det viset så glöms en så stor del ryttare bort. Alla ridskoleryttare som kanske kan få lov att ha en medryttarponny och där en lokal tävling är ett SM för dem finns inte med på kartan. För bloggerskorna har minsann börjat nerifrån och jobbat sig uppåt. Fast de har inte börjat i botten. De har börjat i ett övre medelskikt och det glömmer de själva bort när de försöker peppa sina läsare till liknande stordåd.

 

Jag inser själv att jag har haft en himla tur som haft en egen ponny hela min uppväxt och haft möjlighet att tävla. Likväl var jag avundsjuk på de ryttarna som kom in på banan med sina märkeskläder - det hade jag aldrig haft råd med! Den kategorin av ryttare tillhör de flesta bloggare. Precis som jag var avundsjuk på de ryttare som fick fina, färdigutbildade ponnyer och lättare kunde skörda framgångar. De som bloggare tar avstånd ifrån och visar att de minsann inte var, eller är, sådana ponnyryttare.

 

För det är liksom grejen med ridsporten, den är inte rättvis någonstans. Ta fotboll som exempel, de flesta har ändå råd att köpa ett par fotbollsskor till ungen. Sedan var det klart och barnet har plötsligt fått ett intresse. I ridsport funkar det inte så. När väl ponnyn är köpt så ska den stå någonstans, den ska äta, skos, försäkringen ska betalas, nya grejer behöver köpas, det ska tävlas, en transport köps. Ja, ni ser det är inte riktigt en sport för alla. Tyvärr syns även det ofta i eliten - framförallt på ponny- och juniorryttarna.

 

Det kan inte "allt går-tänket" ändra på. Det handlar om ekonomiska förutsättningar och de föds man in i. Det handlar inte om kan jag - kan du. Utan helt enkelt om turen att hamna i en familj med pengar. Då handlar det även om att vara ödmjuk även om avundsjukan bränner inombords. Likaväl för en ridskoleryttare som en som fått en billig, outbildad ponny. Hur lätt är det när du samtidigt får ett slag i magen av ytterligare en glad predikan över att "jag har minsann inte fått allting serverat på silverfat". Nej, inte så som du ser det. Men att tillhöra medelklassen och tävla sin låt vara outbildade ponny iklädd märkeskläder från topp till tå är att vara priviligerad. Det går liksom inte att komma ifrån det faktumet. Den dagen en bloggare inser det istället för att tala om allt jobb hen har lagt ner, det är dagen då hen även vinner min respekt och jag kommer kanske äntligen bli peppad av allt "pepptalk" istället för att se det som ett slag i magen och en känsla av att "jag inte har kommit någonstans". Trots att jag vet att ha haft ett heltidsjobb i 2 år vid 21 års ålder och samtidigt ha behållit båda fötterna på jorden är att ha kommit en bit i livet. Fast utan att kunna skriva karriärist på mitt CV.

 

Har ju fullständigt glömt bort att visa min nya möbel! En kattlåde-låda.

 

Ja, som ni ser på rubriken börjar jag alltså skolan imon igen, sommarlovet går alltid för fort! Sommaren har iaf varit fylld med massa roliga saker. Så idag passade jag på att rida båda hästarna, Ia fick börja. Hon fick ett dressyrpass vilket gick ganska bra. Lite stelt var det i vänster sidan men fick loss henne där och då gick hon bra! Avslappnad och fin när jag travade av henne.

Isa fick en tur iskogen med mamma och det var en pigg o glad ponny jag satt på idag! Lite studs blev det i galoppen och galoppen tyckte hon självklart var roligast också! :)

 

Jahaja, var ska jag börja. Jo, Dilko går som en klocka nu och går verkligen från klarhet till klarhet. Just nu känns det som om det jag behöver mest är en tränare så jag vet hur jag ska gå vidare och arbeta bort lite olater. Nu får han däremot en välförtjänt vila. Även om han är kanonduktig börjar han kännas trött i kroppen och jag ska ändå på övning.

Annars så kan jag tala om att man inte bör springa 7,5 km och sedan lasta 300 minor. Varav 240 av dem var vägde 10 kg styck och i ren envishet bars 2 i varje näve. Min rygg är trött! Rättelse: Hela min kropp är trött! Du vet att du börjat jobba när...?

Dagens tabbe var annars när jag insåg att jag lyckats klicka hem ett skärmskydd av modell "privacy", alltså ett tonat. Det var inte alls tanken kan jag lova. Men. Det var lätt att sätta dit och jag fick inga bubblor! Ett plus, vi får se hur länge det stannar innan det byts mot ett helkroppsskydd istället. Men, nog var det lite snopet och surt trots allt. Ett tips: Vid all internethandel kontrollera en extra gång vad det är du köper!

 

Idag har endast Ia blivit riden och det blev en tur i skogen med mamma. Pigg och glad var hon, tyckte det var kul att få springa :) Vi red uppför en rätt brant backe som hon allt tyckte det var lite jobbigt att gå uppför!

Isa fick vila efter tävlingen, tog bara in henne och ryktade :)

 

 

Här kommer bildern när jag små skuttade lite med Isa ;)

 

Idag har jag och Isa varit på dressyrtävling, vilket har gått både bra och dlåigt. Red LB:1, LA:1 men jag fick rida LA:1 först då dom började med klasserna lite konstigt. Iaf precis när jag ska börja rida fram kommer det en störtskur med åska. Eftersom framridningen var utomhus så märkte man av regnet men det fanns ett "skjul" där man kunde stå under (var inte ensam!) och vänta på att regnet skulle sluta. Dock tog det lite tid innan det slutade och hela tiden hällde det ner. Det är inte så att jag inte kunde ridit i regnet men jag hade inte fått ut något av det då Isa hatar regn och går med rumpan åt och inget funkar... Så fick inte lång framridning innan klassen när regnet slutade och jag kan inte säga att klassen gick så bra, jag red inte, Isa var spänd innan start=dåligt resultat eller ja en del var bra. Slutade på 58,28%, var inte värd mer.

 

Sen var det dax för LB:1 och den gick mycket bättre! Fick en längre, bättre framridning där hon kändes fin och jobbade bra :) Även programmet gick mycket bättre, gick bra genom hela och galoppdelen var det som kändes bäst. Den hr gång red jag iaf bättre än i förra programmet så detta resultat är jag nöjd med, duktig ponny gick bra och vi fick 65,51% :)

Film från LB:1 och bilder från båda klasserna, ute=LA:1, LB:1=inne.

 

 

Idag kom min nya älskling hem till mig. Mitt ex börjar att bli lite slitet så jag ska sälja honom till mamma. Han är riktigt stilig må jag säga, blank, fin och pigg som attan. Motsatsen till hur min gamla var mot slutet. Han ska nu få njuta av den lantliga idyllen och få leva ett lyckligt pensionärsliv.

 

Smart som jag är hade jag säkerhetskopierat min gamla innan så när jag nu som den Applenörd jag är kopplade upp min nya mot iTunes så var det bara att vänta en stund och sedan var allt som vanligt igen. Bortsett från att jag nu hade fått det vackra iOS7 istället för iOS6 som jag dragits med ett tag för länge. Finns det någon som kan förstå glädjen över att varenda liten kontakt finns kvar i mina kontakter? Jag behöver alltså inte skriva "Ny mobil, smsa mig" på Facebook. Eller sitta i timmar och lägga över alla kontakter som man samlat på sig. Och vadå ladda ner alla appar? Det mest ansträngande jag fick göra var att uppdatera mina redan befintliga. Kan ni tänka er att mina bilder fanns kvar? Och skrattretande nog till och med mina alarm! Om jag inte var frälst innan så blev jag det nu. Prisa gudarna för Apple liksom!

 

Ja, alltså jag har ju inte direkt tyckt att den där föreningen Svensk Ponnysport har varit den vassaste kniven i lådan men nu har de väl ändå överträffat sig själva? De är extremt, extremt emot det där förslaget att man ska få tävla ponny tills man är 20 år.

 

 

1. Vem annan än de själva mobbar nu den här nya kategorin? Jag har inte hört någonting om att det ska vara som att känna sig utanför för att man inte gått upp på storhäst än. Det är med sådana argument som jag funderar på om det finns någon som tänker på de som inte har de ekonomiska förutsättningarna att köpa den där övergångshästen och bli en juniorstjärna?

2. I åldersgruppen 15-16 fanns det enligt TDBs ryttarranking 1975 ryttare, i åldersgruppen 17-18 1625 stycken. Ja, det är givetvis skillnad i siffrorna men så extremt mycket? Jag vet inte det. I den totala gruppen 8-16 fanns det drygt 5000 ekipage - vilka ska slås ut över 3 kategorier. Snittet blir inte så farligt mycket lägre om vi då adderar den nya gruppen ryttare, eller hur? Just det ja, det hela är givetvis uträknat på den enda gren som man kan tävla i Sverige - hoppning.

 

 

Den här dagen har det varit massor av saker att göra och har då bla. ridit Isa och longerat Ia. Isa fick ett pass på banan med dressyr och lite hoppning (5 språng på hinder som var ca 40 cm!). Började med att rida dressyr och hon gick bra, lite tjabbig ibland men annars fin och lyssnade bra. Som avsluting fick hon skutta lite, som hon tyckte var kul och hon drog gärna mot hindrena! Så jag har roat min ponny idag även om det knappt var hinder :p Kommer några bilder på skutten imon eller på torsdag.

Ia blev alltså longerad vilket gick jättebra, hon lyssnade jättebra på mej och gjorde allt som hon skulle! Märktes att hon hade gjort det några gånger innan ;)

 

 

 

Vad tycker ni om Isa nya sko? Något som ska satsa på framöver kanske? :p (obs dålig kvalite, mobilbild!).

 

Jag precis som många andra hästintresserad Vetlandabor var ju givetvis och kollade på ponny-SM under helgen. För min del blev det faktiskt bara finalerna. I vilket fall som så blev jag överraskad över hur många ponnyer det faktiskt var som rev och vägrade. I en SM-final. Det kan ju givetvis finnas en massa olika anledningar till det.

 

1. De nya kvalreglerna har gjort det enklare att kvala till SM. Förklarar inte resultaten på finalen men väl alla uteslutna ekipage i första kvalet. Många var antagligen inte alls mogna för att rida ett SM egentligen. Men klart att de anmälde sig ändå - det hade jag också gjort om jag hade kvalat när jag tävlade ponny.

 

2. Banorna var svårare än vanligt. Nu är inte jag ute på nationella hopptävlingar var och varannan helg. Det blir väl snarare lokala dressyrtävlingar... Men, jag tror att banorna var svårare än vad ryttarna var vana vid. Då kan vi direkt med det obefintliga laget i ponny-EM i åtanke dra en slutsats av det hela. Ryttarna klarar inte av den svårighetsgraden.

 

3. Dålig kondition på ponnyerna. Många såg trötta ut! Visst var det ett tufft meeting för dem men de ska vara matchade för det. Många av peten såg ut att komma av att ponnyerna inte orkade en så jobbig bana en dag till.

 

4. Nerver. Det gällde för mycket i finalen att en del ryttare i kombination med den svåra banan inte riktigt klarade av pressen. Enligt väldigt säkra källor hade nämligen en hel del ryttare ridit bättre under gårdagens kval 2.

 

Vad kan vi då dra för slutsats av det här? Att det blev ett uppvaknande för svensk ponnysport. Nog för att banorna var krävande men det SKA det vara under ett SM. Man ska inte kunna gå in på ett SM, styra ponnyn lite nonchalant mot icke maxade hinder på en bana svår nog att passa en lokal tävling. Det ska vara krävande för både ryttare och häst. Vilket det var idag. Nu hade jag för det första aldrig styrt mot de där hindrena med en liten ponny (så självmordsbenägen är jag inte) och för det andra aldrig klarat av den där banan så jag är väl säkerligen inte rätt person att dela ut kritik. Sådant är endast förbehållet proffsyttare och möjligtvis en och annan förälder (framförallt sådana som knappt vet vad som är fram och bak på en häst) i Sverige.

 

Men jag kritiserar ändå. För att jag vill. För att det behövs. För att inte hälften av alla ekipage ska gå ut från banan utan att ha korsat mållinjen. Då är något fel och det ska nog alla som håller på med hästar på tävlingsnivå ta och tänka på. Det var nämligen inte fel på banorna. Vi har redan visat att vi inte kan hävda oss internationellt, nu hade våra ryttare problem på SM. Det är inte hästarnas fel, många av dem hoppade som gudar och ställde upp till 100 % för sina ryttare. Det är nog ryttarna som får ta på sig det. Och bakom våra unga ryttare står det en förälder och en tränare, i vissa fall samma person. Det är de som måste inse att om barnen nu vill tävla på den här nivån så måste också de se till att de kan rida tillräckligt bra för att klara av det. Det räcker inte med en bra ponny, det behövs även någon som kan lotsa den igenom en bana på ett bra sätt när vi talar om den här nivån. Det ska vi ta med oss från det här SM:et. Att vi måste lära oss att träna våra unga ryttare bättre så att de är mogna för nivån. Vi måste lära oss att matcha ett ekipage så att de är klarar av en tuff bana både rid- och konditionsmässigt.

 

Grattis till alla placeringar och fina ritter under SM och framförallt ett extra stort grattis till de nykorade svenska mästarna!

 

Även idag har jag varit och kollat på ponny-sm i Vetlanda, tittade på finalerna för C-D och självklart prisutdelningen ;) Roligt att titta och som sagt mycket fina ponnyer och idag mycket glada sm-vinnare! Så här får ni en hel del bilder från dagen.

 

SM-final kat. C

 

Jag har länge efterlyst fler vetenskapliga studier på hästens form och hur hästarna reagerar på olika typer av ridning. Framförallt så har jag sökt efter fler studier i effekterna av att rida i rollkur. De jag hittills har hittat har mestadels sagt emot varandra. Antingen så är hästarna stressade, eller så är det verkligen inte det, eller så trivs de bättre med rollkur. Det enda resultat som är intressant är att när hästarna själva fick välja rollkur eller vanlig tävlingsform valde endast en häst rollkur (testet genomfördes i en y-formad ingång där hästarna åt ett håll reds i rollkur och det andra i vanlig tävlingsform).

 

Den nya studien som Tidningen Ridsport skriver om här är däremot intressant och jag hade gärna velat läsa den i sin helhet. Fast att den nu lär vara typ sådär 40 sidor lång på fackengelska... I vilket fall som så har Ridsport fått med en hel del intressanta punkter.

 

Tio hästar filmades och fick betygsättas av tolv stycken proffs i enlighet med FEI:s regler. Generellt sätt så kom man fram till följande.

 

 

Utöver proffsen fick nämligen även etologer genomföra studier på hästarna där man tittade på hästarnas beteende och även mätte mängden stresshormoner. Intressant att se att mycket av det som premieras idag och som ses som korrekt ridning är något som skapar obehag för hästen. Framförallt då alla näsor som ska gå bakom lod och all den långa, låga form som var och varannan häst tvingas ner i. Helst utan någon som helst tanke på hästens anatomi. När jag har tid ska jag läsa igenom hela studien, om jag hittar den.

 

Nu när sm:et går i Vetlanda har jag självklart varit och tittat på det, både lite i torsdags och idag. Mycket fina ponnyer att titta på, fast b-ponnyer slår ändå alla i söthet! Jag har iaf fotat en hel del under de dagarna så här kommer några av de bästa bilderna.

 

Har verkligen inga ideer vad jag kan skriva om, eller jo, egentligen men dom inläggen tar lite längre tid så ni får lite av det vanliga ist. Ponnyn som jag har nu kallas förresten Ia, så henne har jag iaf ridit på banan idag och det mesta funkade bra. Hon blev lite pigg efter galoppen och ville helst forsätta galoppera men fick henne att lugna sej sen och då var hon fin när jag travade av henne.

 

Isa vilade och endast en promenad som hon nog uppskattade. Såg däremot att hennes ena framsko hade gått av (hur man nu lyckas med det?) men hon hade fått den att böja sej så sen när den böjde tillbaka sej sprack den :p Måste verkligen ta en bild och visa er imon ;)

 

 

Dagarna rullar på och dålig uppdatering har det varit av mej! Iaf har jag en en annan ponny av samma ägare som hade Russin innan, hon kom i måndags och allt har funkat bra. Ska ha henne en månad till att börja med. Hon har iaf blivit riden en dag i skogen och en annan på banan och båda gånger har funkat bra :)

Sen har även Isa blivit riden, i måndags på banan och ons och torsdag i skogen. Passet på banan gick bra mot slutet när jag fick loss henne, hon var lite stel i början.

 

 

Givetvis så blev det lite bilder även på Cognac!

 

Kunde inte hålla mig borta från Svante när jag släppte katterna lösa så det blev en del bilderna på mina herrar! (:

Har väl inte jättemycket att skriva om men både fredag och lördag blev Isa riden iskogen vilket hon nog uppskattade tror jag allt, det var lite mer lagom varmt dom dagarna. Idag fick hon en rykt och en promenad på kvällen men trots det var kväll var det både varmt och massa flugor framme. Just idag har det faktiskt varit för varmt ute så det är tur vi har varit i stugan så man kan bada hela tiden!

 

 

Då så har jag passat på att ta lite semester såhär på helgen. Var ju ledig i fredags oxå och över helgen packade vi bilen full och åkte till sommarstugan. Whiskey och Cognac fick följa med på semester så nu ligger de och sover som två stockar bägge två. Jobbigt att vara på kollo - och framförallt att vara utekatt!

 

När vi kom hem så red jag Dilko. Gick sådär, han var rätt seg i den här värmen så jag fick inte riktigt fram honom. Galoppfattningarna satte han iaf klockrent mot slutet och då fick jag även till traven. Och till mig själv: Hur svårt kan det vara att titta uppåt? Så komplicerat är det ju liksom inte att lyfta upp blicken och se vart jag ska istället för att studera Dilkos man...

 

Som ni ser på rubriken har Russin flyttat, han är såld (han var ju inte min, jag lånade honom) så i tisdags flyttade han till sitt nya hem och familj.  Vet att han kommer få det kanonbra där, en trevlig familj som köpte honom och det är inte så långt härifrån heller! Fast det är klart jag saknar honom, han har ju varit hos mej i mer än ett år. Men alla sagor tar slut någon gång och här tog våran slut. Nu får Russin ist ut på nya spännade äventyr med sin nya ryttare ;)

 

Sista ridpasset var i söndags och då hade vi bara roligt, min saknade lilla nallebjörn <3

Facebook är tillsammans med Wikipedia vår tids källa till kunskap och nyheter. Min Facebook uppdateras konstant med föreslagna inlägg - speciellt rekommenderade för precis just mig. I 99 % av fallen är det sånt som jag inte är det minsta intresserad av. Idag t.ex. så hamnade jag på Gustav Kasselstrands Facebooksida. Han är ordförande för SDU. Hur jag kom dit är enkelt. Jag har alldeles för många vänner som inte kan se igenom deras välpolerade fasad utan faller för deras retorik. Det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Mer än att må illa och göra tafatta försök till att omvända dem. Oftast är det helt omöjligt. Av vad jag läste på Kasselstrands sida så känns SDU som en sekt med propaganda som hade passat i 30-talets Tyskland.

 

De har gjort en ny reklamfilm också. Väldigt välgjord med fina ord och formuleringar gjorda för att få just målgruppen att bli mycket intresserade. Målgruppen den här gången var unga tjejer, alltså som jag. Med inledningen "Många tror inte att vi finns, tjejer som älskar vårt land" får de direkt tittarens intresse. För det vet alla att i dagens Sverige får man inte vara patriot och definitivt inte vifta med vår blågula flagga och sjunga nationalsången. Äntligen ett parti som tar upp en viktig fråga. Nationalism som är roten till så mycket ont är viktigt att fokusera på.

 

Sen kommer klassikern: "I vårt land ska tjejer få vara tjejer och killar få vara killar" följt av en bild på en tjej som - gissa vad? - sminkar sig! För det är precis vad det innebär att få vara tjej. Att man har rätten att få sminka sig och göra sig snygg. Allt annat då? Som att få följa sina drömmar, göra vad man vill, njuta av livet och bara få vara den man är? Det är inte viktigt egentligen. Det viktigaste är att vara snygg, vilket var ett genomgående tema i filmen. Alla tjejer som syntes där var snygga, hade långt - blont eller ljusbrunt - hår, den idela kroppen, snygga kläder och var välsminkade. Inte ens de som gjorde något fysiskt ansträngande hade ett hårstrå som låg fel. Med andra ord precis samma skit som pumpas ut till alla tjejer från höger och vänster. Fixa lite där och lite där, banta lite, köp snyggare kläder, lär dig att sminka dig och glöm för i helvete inte att sola under sommaren! SD är inget kvinnovänligt parti, har aldrig varit och kommer inte heller att bli.

 

Det finns så många andra partier att välja på men de faller på eget bevåg. De gör inte reklamkampanjer som SD, de syns inte överallt. Framförallt så riktar de sig inte mot den stora gruppen av förstagångsväljare som dels är stor men framförallt lättare att få att lägga sin röst på just dem. Istället snurrar de gamla stora partierna in sig i fina ord och slåss mot varandra. Kvar står SD med ett leende och en tydlig inrikting på gemene man. Ett parti för alla. Vilket annat riksdagsparti kan skryta med något sådant när sossarna förtvivlat slåss med moderaterna om att vara vårt lands arbetarparti?