I helgens vackra väder så blev fotosuget lite väl stort så jag dammade av Svantes lilla objektiv, satte dit mitt makrofilter och gav mig ut på jakt efter vårtecken! Resultatet följer nedan (:

Här får ni äntligen resten av bilderna från dressyrtävlingen ;)

 

Här kommer bilderna på mej och Isa :) Förresten är det nästan 2 år sen vi hoppade senast och ni får ursäkta färgkombinationen!

 

 

 

Igår började jag med att rida Russin en tur i skogen och han verkade tycka det var kul och härligt att komma ut!

Sen red jag Isa en tur i skogen med mamma och Johanna, vilket hon tyckte var kul kan jag säga ;) Hoppade över två bäckar, för man kan ju inte gå över dom. Sen i sista galoppen låg vi sist (jag låg snett bakom Ballerina och Dilko först) då blev hon så satans pigg och säger "jag kan gå om dom matte, kom igen!". Däremot får hon ju inte det och jag håller igen henne, så då gör hon allt för att jag ska släppa henne alltså galopperar på sidan, försöker kasta sej frammåt mm. Haha, söta ponnyn och när vi stannade stog hon och studsade :)

 

Idag red jag Russin först igen i skogen med mamma. Vi tog en rundan som han tycker om och som det blir mycket galopp på. Så i galoppen på hemvägen ökade mamma lite och det tyckte han var jättekul och drar ett rätt stort bocksprång ;) Bara för att jag kommer lite i obalans någon sekund så ska han dra om Ballerina, haha (han fick det såklart inte). 

Isa fick ett pass på banan och hon gick bra. Lite stel ibörjan men släppte sen och lev fin mot slutet. Hon blev lite väl på i galoppen annars fin där med. Som avslutning fick hon hoppa lite, en linje en gång åt varje håll. Inte över några stora hinder, dom var typ 40 cm men hon tyckte det var så kul (jag med) :) Så idag gjorde jag min ponny glad! Och ni får några bilder också då min snälla syster fotade lite, kommer i ett enskilt inlägg.

 

 

 

 

Mina erfarenheter av TDB såhär långt.

 

1. Det är ett skitsystem punkt slut.

2. Ta inte ett uppehåll från det på 2 ½ år då har du hunnit glömma allting som du efter ett antal svordomar äntligen lyckats lära dig.

3. Det krävs att du har någon sorts erfarenhet av hästtävlingar för att överhuvudtaget få ihop allting som behövs.

4. Det passar inte en person som är lite spontan av sig.

 

Så nu håller jag tummarna för att jag inte glömt någonting och att allt fungerar som det ska så kanske jag och Dilko går att se på tävlingsbanorna snart! (Ibland tror jag att jag ska börja med typ fotboll istället så slipper jag hålla koll på medlemsavgifter, licenser, anmälningstider, betalningsdagar, vaccinationer och TR...)

 

Här kommer filmen från förklassen med Isa från förra helgen, alltså en LB:1 ;)

 

 

 

 

I onsdags var det hoppträning för mej och Russin, vilket gick superbra! ;-) Det blev en hel del galopparbete så han var nog lite trött efteråt. Annars tränade vi mycket på att få dom att hoppa uppåt och lyssna. Först hade vi en övning med tre cavaletti på en långsida, där vi skulle hålla samma tempo och samma galopp genom hela övningen. Den var väldigt bra och vi gjorde den en stund men Russin gjorde den riktigt bra de flesta gångerna!

Sen hade vi en övning med ett räcke i början, bommar för varje galoppsprång och ett räcke till (på långsidan). Den gick kanon och han kändes jättefin, hoppade bra :-)  Vi avslutade med en övning som skulle få dom att hoppa uppåt och den gick också bra, alltså en jättebra träning!

Film och filmbilder kommer, likaså film/bilder från tävlingen.

 

// Julia

 

// Johanna

Nej men det här fick mig verkligen inte att känna mig gammal eller så... 

Att få hem ett stort orangefärgat kuvert i brevlådan måste väl ändå vara det yttersta beviset på att man oåterkalleligt har klivit över gränsen in till vuxenlivet?

 

// Johanna

Idag har jag varit iväg hela dagen och tävlat, det var första omgången med laget :) I förklassen kändes hon riktigt fin både på framridningen och banan, mjuk och lyssnade kanon! Vi fick dock några missar såsom omslag i galoppen men det slutade på en tredje plats och 66,90%. I lag klassen kändes hon ännu mjukare och finare och vi hade inga missar däremot slutade procenten på 65,17%. Kom fyra och precis utanför placering men är supernöjd med Isa då hon verkligen kändes kanon ;) Roligaste tyckte hon prisutdelningen var, taggad ponny :P Och, laget vann lagklassen! :D Så roligt, alla var jätteduktiga (ponnyerna med såklart!). Kommer några bilder nu, resten kommer under veckan likaså filmen :)

 

Jag har överträffat mig själv! I ett svagt ögonblick och förledd av en plötslig impuls beslutade jag mig för att baka bröd. Ja, jag vet det låter fullständigt otroligt. Sagt och gjort för att inte detta beslut skulle kunna avfärdas som idiotier så gick jag till affären och köpte fil och rågsikt. Snål smålänning som jag är kan jag inte se fina varor förgås utan att jag ens tänker att jag ska göra något av dem. Alltså blev brödet bakat. Två fillimpor mäktade jag med, en med fikon, vetemjöl och rågsikt. Den andra med lingonsylt, havregryn, rågsikt och vetemjöl. Jag vet inte hur den sista smakade men den första var faktiskt riktigt god och inte alls så där sötsliskig som köpebrödet faktiskt är, egentligen. Men givetvis så har ju jag, lat som jag är, köpt mitt bröd i affären och tuggat mig igenom ett antal limpor Lingongrova och flertalet fruktkusar. Börjar dock bli trött på det och har faktiskt njutit av att äta mammas hembakade bröd emellanåt så vi får väl se hur länge min ambitösa sida har tänkt stanna...

Här kommer ridningen under veckan ;)

Måndag- Jag red Isa en tur iskogen med mamma, vilket gick bra. Tror båda tyckte det var lika skönt att komma ut iskogen.

Tisdag- Russin fick ett pass på banan med mamma och Johanna. Han gick jättebra, kändes mjuk och fin :)

Onsdag- Slutade tidigt och hann med att rida båda pållarna. Började med Russin som fick en galoppträningsrunda, vilket han tyckte var jättekul. Skulle smygöka hela tiden dock tyckte jag han skulle jobba i ett annat tempo, så det blev som jag ville sen :p Sen red jag Isa på banan och hon gick ganska bra. Hon var lite spänd då det blåst en del och lyssnade lite dåligt ibland men förövrigt kändes hon fin :)

Torsdag- Red jag Isa på banan med Johanna och så avslutade vi med en längre hemväg iskogen. Jobbet på banan gick bra, hon kändes fin. Tror hon uppskattade hemvägen också.

Idag- Russin fick ett pass på banan och han kändes riktigt fin igen, lyssnade och jobbade bra :) 

 

 

Jag lyssnade på P3 idag när jag var ute och körde på jobbet. De intervjuade en person från Svenskarnas Parti och där kom den självklara frågan om vem som är svensk upp. Jag står alldeles för långt till vänster i förhållande till detta parti för att hålla med dem i deras åsiket. Däremot kunde jag inte låta bli att fundera över deras resonemang.

 

För vem är svensk egentligen? Jag som ser ut som urtypen av en svensk med mina blåa ögon och mitt blonda hår? Är jag mer svensk än adopterade Anna bara pga hur jag ser? Det kan jag inte tänka mig. Jag som gärna hade viftat med en australiensisk flagga under Lag-VM i speedway som inte äter varken sill eller surströmming och för den delen håller tummarna stenhårt för att Fuego med sin spanska ryttare ska sopa mattan med alla konkurrenter, inklusvie svenskarna. Är jag då svensk, ger det mig större rättigheter än någon annan att rösta i ett val?

 

Mitt hjärta sväller inte av stolthet när jag hör vår nationalsång spelas men Zlatan som aldrig ställer upp på några PR-jippon citerar nationalsången i Volvos reklam med stolthet i rösten. Gör mitt blonda hår att jag är mer svensk och patriot än Zlatan? Zlatan som är vår nationalhjälte, vår lagkapten som i varje landslagsmatch ser till att den svenska flaggan inte svärtas ned, är han inte svensk nog för att hans namn inte klingar av samma svenskhet som mitt?

 

Det enkla svaret är nej, nej, nej! Jag är inte mer svensk än någon annan som gläds över att bo i landet Sverige. Jag är inte mer svensk än någon som är adopterad eller som tvingats att fly till Sverige. Det finns ingen definition för vem som är svensk, ingen punktlista du behöver bocka av för att få kalla dig svensk. Bor du i Sverige och vill kalla dig svensk då är du också svensk. I grund och botten är inte det här ens diskussion. För vad är inte vi alla om inte invandrare? Svenskarna placerades inte ut av Gud i landet Sverige, vi invandrade hit och ockuperade en bit land som vi i en period av enfald, antagligen under en sommarmånad, ansåg vara perfekt som boplats. Efter det har vi blandats ut hit och dit. Så nej, jag kan inte säga att jag är mer svensk än någon annan bara för att jag är frälst med blåga ögon. Däremot kan jag stolt säga att jag är svensk för att jag bor i Sverige. Precis som alla andra som bor i Sverige med stolthet har rätt att förkunna.

 

Det finns ett uttryck som heter att man ska sopa rent framför sin egen dörr först och nu har jag gjort det så jag känner mig fri att skriva det här inlägget. Den här gången tänkte jag avhandla det där med pigga hästar i alla dess former.

 

Jag tvivlar nämligen på att var och varannan häst kan klassas som pigg och galen. Vissa av dem, absolut men inte alls i den grad som många ger sken av. Jag är nämligen ganska säker på att det hela beror på vår hästhållning, delvis aveln men inte i den höga grad som man får känslan av när man läser varje hästblogg. Ta Dilko som exempel, nej han är inte pigg han är en levnadsglad unghäst som ännu inte förstått att det inte uppskattas av ryttaren att han hoppar runt som en gummiboll. Där är första problemet; det är någon sorts form av status att ha en pigg och galen häst - vilket givetvis leder till att ännu fler har pigga hästar även om de egentligen är ök.

 

Sedan har vi nästa problem: Dagens hästhållning. Som vi behandlar våra hästar idag gör vi dem pigga. För det första så daltas det mer med dem än ett barn. För det andra hur många hästar ser vi idag som faktiskt får vara hästar? Hur många är det egentligen som har sin häst tillsammans med en annan häst? Alldeles för få, skaderisken är ju så hög. Det hade kanske även jag känt om min häst var värd 1 miljon men har man en helt vanlig ponny eller häst så är frågan om inte värdet på den är så pass lågt att man hellre vill ge hästen ett värdigt liv? För mig är det en självklarhet att hästar går tillsammans då de är flockdjur och mår bra av att gå med andra hästar. Om nu hästen mot all förmodan faktiskt har en hagkompis så har vi nästa grej de går i små, små hagar. Helst helt plana grushagar där hästen inte kan ta mer än max två travsteg innan staketet är i vägen. Vad de får ut av det hela är möjligtvis frisk luft. Så då står hästen där och dör av tristess under de få timmarna denne är ute. En häst kan nämligen inte vara utomhus längre än en 8-timmars arbetsdag.

 

Sen ska hästen tas in, daltas och pysslas med och gå i paddock eller ridhus en timma varje dag. Det var dagens motionspass. På helgerna släpps häst och ryttare fria och tar en skrittur ute på grusvägarna - under förutsättning att det inte regnar för då håller man sig givetvis under tak. På detta äter hästarna en rejäl mängd med kraftfoder och helst en hel del tillskott för att de ska hålla hullet, vara pigga, glada och blanka i pälsen.

 

Sedan måste ryttarna betsla upp, slita och dra i hästarna och klaga över att de är så kopiöst pigga. Givetvis förstår ingen varför. Jag vet inte men kanske är det inte så att dagens hästar är så mycket piggare. Kanske är det så att de är så understimulerade att när de väl får röra på sig exploderar? Dessutom så har ridkonsten försvunnit och bytts ut mot en snabbkonsten till toppen.

 

Jag kommer aldrig att nå den där eftertraktade toppen men jag kan ärligt säga att Dilko får gå med andra hästar i stora hagar och vara ute så mycket som det bara är möjligt. Han får chans att galoppera av sig i skogen och slipper bli fyrkantig i huvudet av att bara gå på en bana. Jag kan inte säga att mitt sätt att sköta min häst är det bästa men jag gör allt för att han ska ha ett så bra hästliv som möjligt och jag slipper ha en häst med så mycket överenergi att jag behöver betsla upp och rida på graman i skogen.

 

Idag var det hopptävling för Russin och mej, vi hoppade en Lc och en Lc+5. Framridningen till första klassen (Lc:n), kändes han superfin i! Pigg och framåt, drog på som bara den på en långsida så jag knappt fick stopp på honom, haha ;) Annars hoppade han fint när vi hoppade fram och verkade verkligen gilla det. Väl inne på banan var han lika fin, hoppade kanon och hela rundan flöt på bra dock var han tvungen att peta sista hindret (det var inte mycket han var i men bommen var tvungen att ramla..). Jag är jättenöjd med rundan och eftersom denna klassen hade stilbedömning fick även avd. b ryttarna poäng, vi fick ihop 56 poäng med 8 rakt igenom, supernöjd med det! :)

 

Efter en lång väntan till andra klassen (drygt 3 timmar , var mycket starter och gick inte så snabbt..), så red jag fram Russin igen. Dock blev det för lång framridning då det tog längre tid än vi räknade med innan jag startade, så både han och jag blev tyckte det var lite segt och det blev en hel del skritt emellan. Han hoppade iaf bra när vi hoppade fram! Själva klassen gick sådär, han var lite trött och kom typ igång till dom sista hindrena. Vi fick 2 stopp, ett på trean och ett på femman drog även på oss tre tidsfel så 15 fel sammanlagt. Som sammanfattnig: Han var finare i första klassen och tröttare i andra men är nöjd då han hoppade bra! ;) 

 

Här under får ni några filmbilder och filmen från Lc:n.

 

 

 

Det har blivit en hel del skogsridning för mig och Dilko den här veckan något som jag tror att vi båda egentligen har uppskattat ganska mycket. Vi har ju haft lite problem med att rida i skogen då det mest har slutat med hopp, studs och flyga i luften den senaste tiden. Dessutom kom vi knappt ifrån stallplanen när vi skulle rida själva. Så, envis som jag är kan jag inte erkänna att jag egentligen skulle behöva en tuffare ryttare som självmordspilot utan har använt alla säkerhetsanordningar jag har kunnat komma på, bitit ihop och ridit ut i skogen. Nu verkar det äntligen som att det hela har gett resultat. Igår så var det bara lite studs och hopp som jag faktiskt löste ut och idag var han dösnäll när vi var ute. Han försökte vända en gång men det lyckades jag snabbt lösa och sedan så gick han rundan runt utan att bråka en gång.

 

Idag så tog vi nämligen en lugn runda, vi travade upp för favoritgaloppbacken och skrittade i kurvan där varenda häst laddar som sjutton för att kunna länga iväg i galopp i backen efter. Den backen travade vi i. Det var förvånansvärt nog inte några problem någon gång. Han accepterade väldigt bra att vi tog det lugnt idag. Nu hade jag ju som försiktighetsåtgärd tränsat med hans skarpaste bett - ett tredelat i metall - och drog åt snokremmen så hårt att den faktiskt satt fast. Dilko är nog ganska mjuk i munnen kan man säga. Tar man tag i tyglarna stannar han direkt. Jag rider honom nämligen nästan bara med sätet så jag kan sakta av honom endast genom att krama med låren och låta tyglarna vara halvlånga - även i skogen. Det är väl därför som jag inte har gett upp honom utan känt att nödbromsen iaf fungerar (;

 

Han lyssnar lika bra på det även när han blir pigg, egentligen, så när vi hoppade förra helgen red jag på en gummistång och lyckades hålla ett jämnt och fint tempo trots att han egentligen ville rusa mot hindrena. Personligen så måste jag säga att många hästar skulle kunna ridas på det här sättet och då skulle man slippa båda att betsla upp med diverse konstiga bett och ha missnöjda hästar som slänger med huvudena och gapar för att ryttaren håller för hårt i munnen.

 

Här får ni hur jag har ridit dom under veckan.

 

Måndag- Dressyrträning för Russin och mej. Han gick bra och har börjat fatta det mest från träningarna innan, denna gången blev det lite övergångar, började med litee skänkelvikningar mm. Han var iaf duktig!

 

Tisdag- Red jag Isa ett dressyrpass på banan med mamma och hon kändes riktigt fin :) Hon var mjuk, lyssnade bra och gjorde kanonfina skänkelvikningar! Kändes inte lika stel i vänster sidan utan var rätt loss i båda.

 

Onsdag- Hade jag studiedag vilket var väldigt skönt och det gjorde att jag hann rida båda också ;) Först red jag Isa iskogen med mamma, vilket hon verkade uppskatta och tyckte det var kul. Sen red jag Russin iskogen och då blev det galoppträning! Det tyckte han var jättekul och drog på lite väl bra ibland så jag fick säga till honom lite, ville ju att han skulle hålla ett bra tempo ;) 

 

Torsdag- Russin fick ett dressyrpass på banan med mamma, han kändes fin här också! Dock sprang han på lite väl bra i början men när jag fick han det tempot jag ville jobba han på bra och lyssnade.

 

Fredag- Red jag Isa iskogen med mamma, vilket gick bra och hon var pigg :)

 

Idag då, red jag först Russin i skogen med mamma och Johanna, han var pigg och verkade tycka det var jätteskoj att komma ut ;) Sen red jag Isa på banan och hon gick bra. Lite stel i vänster varvet men jobbade för övrigt på bra.

 

 

 

Kan någon tala om för mig varför det här 6 år gamla klippet fortfarande är aktuellt? Varför känns det som att absolut ingenting har förändrats? Och om ni nu byter ut Ebba von Sydow mot valfri modebloggare, eller "hästmodebloggare" så har vi fortfarande precis samma problematik. Om nu inte ännu värre, på sitt sätt då bloggarna är ännu yngre och på det viset är det lättare för läsarna att känna igen sig och så kryper de där idealen och kraven ännu längre ner i åldrarna. Du ska vara snygg, välklädd och väluppfostrad. Du ska vara en tjejig tjej som gillar skumbad, romantiska middagar, tjejserier och däremellan visa framfötterna i dina höga klackar. Tror ni att någon, någon gång har tackat mig på jobbet för att jag varit tyst, snäll och en väluppfostrad tjej? Nä, det är givetvis när jag tar i, vågar skita ner mig och syns som folk upptäcker att även jag är bra på mitt sätt. Det budskapet vill jag ska spridas över hela Internet. Att Girl Power inte är glitter, glamour och bubbel utan att det handlar om så mycket mer; att våga skita ner sig och ta för sig, våga sträcka på sig och våga vara stolt över att vara tjej.

 

Jag vill inte titta på det här klippet om ytterligare 6 år och tänka "varför har inget hänt?". Jag vill titta på det här klippet och se att vi har börjat uppfostra våra barn likadant och att modebloggarna inte längre spyr ut en massa skit som dagens outfit och tips på smink och kläder. Jag vill titta tillbaka på det här klippet och tänka: "vad skönt att det nu finns miljoner olika sätt att leva sitt liv som kvinna".

 

 

Jag tänkte visa en bild på Isa från i somras och nu. Syns det lite skillnad på magen kanske? Lite smalare nu? ;) Hade dock ingen jättebra bild från i somras, men försökte ta den bästa (även om inte hela hon är med!).

 

Russin tyckte det var så mysigt att rulla sej, han tog iaf inte det lerigaste stället vilket jag uppskattade ;) Här får ni några bilder på det!

 

Annars är den stora frågan: ser vi ett exempel på lite feministpropaganda? Med tanke på att George RR Martin är kung kan han inte heller ha fel så är det så att radikalfeministerna har rätt?

 

Nu ska jag fortsätta att längta ihjäl mig efter säsong 4 men främst efter bok nr. 6!

 

Här kommer bilderna från helgen på Isa och Russin :)

 

Vad tycker ni om Dilkos arbete? Riktigt snyggt va? ;) Jag är glad att jag inte ska rykta honom :p

 

Lite fler bilder från lördagens hoppning, dessa från när jag red fram honom. Jodå, jag är mer än väl medveten om att jag bör sträcka på mig. Problemet? Jag KAN inte, det är som om det är fysiskt omöjligt att rida med en rak rygg i hoppsadel och under lättridning. Som tur är har jag vett nog att sträcka på mig när jag sätter mig ner i min dressyrsadel, fram tills dess får jag se ut som Quasimodo.

 

Idag började jag att rida Isa iskogen med mamma och Johanna. Hon verkade tycka det var trevligt att komma ut i dag också och var pigg, hon var tvungen att takta lite ibland ;) 

Sen red jag en tur iskogen på Russin och vi tog en runda som vi inte har ridit själva innan men det brydde han sej inte om utan skötte sej kanon! :) Han gick så snällt förbi allt farligt och verkade tycka det var roligt att få komma ut, framförallt att få galoppera. Sen var det ju riktigt härligt väder med så både jag och hästarna njöt ;)

 

 

Kan ju faktiskt passa på att skriva om veckans ridning.

 

I måndags var det dressyrträning. Dilko töntade som bara den och betedde sig värre än någon gång tidigare bara för att det råkade blåsa i ett hörn i ridhuset. När det tillslut släppte så gick det riktigt bra och han kändes jättefin i både traven och galoppen.

I tisdags så tog vi en promenad på kvällen mest för att det skulle hända något i herrns liv och så tänkte jag passa på att träna lite på att möta trafik. Nu är han hyfsat trafiksäker och tur var väl det när det kom en idiot och körde om oss i betydligt högre hastighet än 50 km/h samtidigt som han tutade. Jag var något sur efteråt! Lite hänsyn önskas, tack! Dilko brydde sig inte nämnvärt om bilen iaf och det var väl lite synd för han hade jättegärna fått sätta en järnbeskodd hov i dörren på bilen...

I onsdags jobbade jag hela dagen så då fick Dilko vila helt och hållet.

I torsdags så gick vi ner på banan och tränade på att gå fram ordentligt och inte knäppa av i nacken utan arbeta på ordentligt med hela kroppen. Jag tyckte jag fick igenom det där riktigt bra tillslut och han kändes riktigt fin efter ett tag.

I fredags så kastade jag mig ut i stallet för att hinna rida innan det blev mörkt. Vi skulle nämligen träna på att lämna stallet och gå fram överallt där jag bad om det. Efter att ha vänt tillbaka hem och sedan bort igen två gånger där båda gångerna gick bra travade vi upp för en backe och gick hem. Dilko verkade återigen ha förstått att det inte var farligt att lämna stallet själv.

Igår hoppade vi ju.

Idag så red vi faktiskt ut i skogen i grupp, vilket var ett tag sedan sist. Det var en helt underbar tur i det vackra vårvädret och Dilko skötte sig exemplariskt. Vi testade att ha honom först den här gången och det fungerade hur bra som helst!

 

Det var veckan det!

 

Igår red jag Isa i skogen med mamma, vilket både hon och jag tyckte var kul :) Hon var pigg och uppskattade verkligen galopperna men skötte sej bra. Annars njut nog både hon och jag i vårsolen ;)

 

 

Tog lite bilder på Isa och Russin idag (det var ju för en gångs skull sol!). Så jag tänkte ni får en på varje nu, resten kommer nästa vecka ;)

 

Jag vet inte vem av oss som hade roligast idag, Dilko totalt älskar att hoppa även om han kanske inte är någon stjärna alltid. Jag är precis likadan. Försökte idag att ge Dilko mitt fulla stöd. Om det fungerade? Jodå, när vi samverkar och lyckas få ihop det där med avstånd, tempo och allt vad det nu är så hoppar han nästan bra! Resterande del av tiden så är ju inte han som vanliga hästar som försöker att ta sig över en bom på 50 cm även om han råkar komma lite fel för att piloten inte har en aning om vad hon håller på med. Nej, han river med sig hela bommen och fortsätter sedan lika glatt att galoppera mot nästa hinder med spetsade öron.

 

Min kära syster följde med och lyfte upp de bommar vi rev samt fotograferade lite. Hon gav även mig lite tips under tiden som jag red, Julia är ju trots allt hoppryttaren i den här familjen så det mottogs gladeligen (:

 

Solen skiner från en klarblå himmel och det kan verkligen inte bli finare väder en helgdag! Jag tänkte alldeles strax ge mig ut i solskenet och ta en promenad upp till stallet i det fina vädret, bygga upp till hinder till Dilko och bara ha kul nere på banan. Min syster lovade att hjälpa mig att plocka upp alla rivna bommar mot att jag tog med mig Svante - med andra ord så kommer jag för en gångs skull få bilder när det är fint väder ute! Kan vara trevligt att ha som omväxling till alla suddiga från mulna och gråa dagar (;

 

// Johanna

Igår var det det dressyrträning för Isa och mej och Isa kändes riktigt fin! :) Vi jobbade som vanligt mycket med vänster sidan då hon inte riktigt vill jobba där hela tiden. Sedan fick vi göra en del övergångar mellan trav-galopp vilket funkade efter ett tag, om jag red och såg till att hon inte smet undan. När jag väl fick igenom allt så jobbade hon riktigt bra i både traven och galoppen, fick riktigt fin gång ;) Sen tränade vi några skänkelvikningar också, de första blev inte så bra men när jag talade om för henne att hon var tvungen att flytta sej så gjorde hon det väldigt bra (även om damen har lite bestämda åsikter ibland, inte bara i skänkelvikningar utan när hon ska jobba också!). 

Som sammanfattning kan man säga att jag är supernöjd med min härliga ponny! :)

 

 

(Och tro nu inte att jag är så duktig att jag bakar eller sådär på helgerna. Nej, nej! Däremot har jag en väldigt snäll mamma som förse mig med diverse hemlagade godsaker ^^)

// Johanna

Dags för västhataren nummer 1 att utvärdera sin säkerhetsväst. Jag har provat det mesta tror jag och har alltid ridit med säkerhetsväst (nästan). Jag har väl ungefär lika länge hatat den. Det har varit den första som kom ut på marknaden, den där klumpiga man spände med kardborre över magen, en panelväst som var betydligt bekvämare än en Racesafe (vilken ska vara jätteskön, tyckte inte jag), jag har testat min systers som skulle ha någon sorts form av innovativ design. Jodå, den kan man iaf böja sig i, när den värmt upp sig. Så råkar man köpa sig en unghäst som studsar omkring som en gummiboll och känner att en säkerhetsväst vore kanske inte någon dum idé.

 

Promenerar runt lite planlöst på mässan på Gbg horse show och hittar ngt som ser väldigt böjligt ut. Pekar ut det för mamma och tänker att "jag kan ju alltid prova". Det var den skönaste västen jag har testat! Så den fick åka med hem och nu har jag ridit med den två gånger. Det märks inte att jag har den på mig överhuvudtaget! Egentligen känns det mest som vilket klädesplagg som helst. Igår testade jag den i skogen och idag nere på banan, skulle träna lite bommar men det blev en del ganska seriös dressyr ändå. Och i dressyr har jag hatat allt vad västar heter ännu mer än när jag tvingats använda dem i skogen eller på en hoppbana. Den märktes inte, jag var inte hämmad av den någonstans och Dilko gick bättre än någonsin (vilket kanske kan bero på att han fick testa sin nya gummistång).

 

Idag började jag med att rida Isa iskogen med mamma, då hon har haft lite vila den veckan så tyckte jag hon behövde komma ut i skogen. Pigg var hon såklart men skötte sej ändå bra, lite studsig i bland och så tyckte hon det var väldigt roligt i galoppen :) 

Sen red jag Russin på banan med Johanna och han kändes riktigt fin :) Han har börjat fatta det var började med på dressyrträningen nu och lyssnar bra. Gjorde en del bra övergångar, framförallt galoppfattningar! För övrigt mjuk och fin, väldigt avslappnad i avtravningen.

 

 

Igår var jag också på Göteborg horse show, vilket var väldigt kul! Tittade på hoppningen på kvällen, vilket var både spännade och roligt att se. Resten av tiden tillbringades på mässan, där det fanns mycket fina saker som jag gärna hade tagit med hem ;) Det blev såklart några av sakerna som kom med hem.

 

Idag har jag ridit Russin en tur i skogen med mamma och den uppskattades av både Russin och mej. Det blev mycket galopp och en lite längre runda så när vi kom var Russin allt lite trött ;)

 

 

Ta 13 minuter av er tid och kolla på det här klippet.

 

Sedan tar ni ytterligare några minuter av er dyrbara tid och kollar på det här klippet.

 

 

Efter det så svarar ni på frågan: Vad har hänt med dressyren? (Jag menar verkligen inte att på något sätt hänga ut Patrik. Jag hade likaväl kunnat ta ett klipp på Edward Gal (ja hör och häpna, Totilas var inte heller perfekt!), Adelinde Corneliussen, Anky van Grunsven, Isabelle Werth, Hans Peter Minderhoud eller nästan vem som helst bland världseliten. Anledningen till att jag valde Patrik är den enkla att han har varit ute i blåsväder pga diverse rollkursanklagningar.)

 

De flesta kan se att något har hänt med dressyren på 50 år. Den stora frågan är om förändringen är positiv eller negativ. Jag har min åsikt klar. Dressyrens utveckling är en katastrof för alla parter. För mig är det övre klippet en rättvis bild av vad dressyr är. Där ses en piaff där hästen faktiskt sätter sig på rumpan och tar fram näsan i samlingen, en passage som är taktmässig, ökningar med väl undersatta bakben och slutor där ställningen är i nacken och inte i halsen. Allt sker dessutom med fina, osynliga hjälper. Vad jag inte förstår är hur FEI har kunnat låta den här utvecklingen fortgå? För man får faktiskt inte komma ifrån det faktum att allt inte är ryttarnas fel. Felet ligger i organisationen bakom som låter den här flashiga dressyren bli en norm för hur hästar ska ridas. Det kan inte ryttarna skyllas för.

 

Det man kan kritisera dem för är att de inte är tillräckligt pålästa om hästens biomekanik för att förstå att den dressyr som de utövar inte alls lösgör och hjälper till att få en hållbar och stark häst utan istället är destruktiv. Men vad hade inte en själv gjort för att kunna nå den absoluta toppen? Hade det inte varit värt att blunda för några faktum och med FEI i ryggen säga: Jag rider bara den dressyr som domarkåren vill se?

 

Gårdagens inköp. Blev inte så mycket rent antalsmässigt men däremot tillräckligt dyrt för att min plånbok skulle börja klaga lite ;)

Ett vitt Mias schabrak har jag varit på jakt efter länge och hittade precis den modellen som jag ville ha!

Dilkos regntäcke läcker som ett såll så han behövde nytt, Horsewares täcken ska ju vara bra så nu hoppas jag att de håller vad de lovar!

Det börjar bli ohållbart att jag rider runt med Julias passande men dock obekväma säkerhetsväst så jag hittade faktiskt, otroligt nog, en som var bekväm och passade på att köpa den.

Sedan kunde jag inte låta bli att köpa Perfect Sits hästgodis utan konserveringsmedel ;)

Och så blev det en gummistång till Dilko, han biter sig gärna fast i de tredelade betten så jag hoppas att den kommer göra susen (särskilt med tanke på hur mycket jag letade innan jag hittade den rätta modellen)! :)

 

// Johanna