Nu så kommer inlägget om Km:et som alltså var i går. Jag red Quini först, i en LC:2 vilket gick kanon! Hon kändes fin redan på framridningen, lyssnade på mej och gick där jag ville ha henne. Lika fin kändes hon sedan genom hela programmet fast vi hade några missar, det blev lite tvära avbrott till skritten, ryggning i halten och byten i galoppavsaktningarna. Dessa tar jag på mej, hon lyssnar så bra på sätet och jag satt tillbaka lite för mycket. Som sagt gick hon så bra förövrigt och vi fick ihop 61,42 % vilket jag är jättenöjd med, jag menar det är ju första gången och hon är ju mer hopponny men med fina gångarter :)

Sen var det alltså Isas tur att gå en LA:1 vilket också gick så bra! Hon lyssnade väldigt bra och var mjuk i sidorna redan på framridningen. Jag kunde reglera henne i tempoväxlingar, samla henne lite i galoppen mm. Iaf så kändes hon lika fin i programmet, korta galoppen/traven när jag ville (oftast) och lyssnade. Lite små missar hade vi, det blev lite hackigt i övergångarna, dålig ryggning/ en skänkelvikning. Fast vi fick i hop 65,52% vilket är det högsta jag har ridit i LA med Isa, så nöjd med ponnyn :)  

Har film från båda, vill ni se?

Ja, vad säger man?

Det är ju liksom inte alla som vaknar upp en helgmorgon och möts av den här synen. Nja, han är inte riktigt som alla andra min kära Whiskey. Men underbar ändå. Och världens bästa innekatt. Lite speciell bara...

 

I dag så har även jag tävlat, alltså km:et i Vetlanda (dressyr) med bägge två! Kan säga att jag är nöjd med båda och de var så duktiga :) Mer om detta kommer i mon, samt film. Min säng ropar på mej nu , så det är bäst att lyda :p 

 

 

Idag så har jag och Dilko varit iväg och tävlat! Han var så duktig så! Lite (läs: rätt mycket) spänd inne på banan och sådär men troligtvis det bästa programmet vi har ridit. Speciellt med tanke på att det var inomhus och han har inte gått allt för mycket i ridhus. Det hela resulterade i 55,67 % i LB:2 och den där platsen precis utanför placering. Nu ska väl ärligt erkännas att vi hade några % upp till placering ändå... Men, men jag har massor att träna på nu under vintern. Vilket känns kanon såklart! Den här tävlingen var verkligen välbehövelig för framförallt mig. Vad man tappar efter att inte ha tävlat på några år!

 

Dilko blir ju gärna spänd inne på banan och då försöker jag korrigera det. Vilket resulterar i att jag sitter som om jag kör en cykel. Inte speciellt snyggt. Det må vara ändamålsenligt men det gjorde kanske ingenting om jag istället kunde hålla ihop mina händer, eventuellt korta upp tyglarna något och styra upp vingligheten lite snyggare. Det var en sak vi behöver träna på. Nästa är skritten. Han dör. Sedan var det halterna, han stannar för sätet så det blir typ tvärnit. Lite mer framåtbjudning och bättre mellangångarter. Generellt så måste jag få upp galoppen ordentligt. Han blir så satans markbunden! Så vi har lite att jobba på under vintern men med lite mer regelbunden träning så ska vi nog kunna vara mer än mogna för LB-program när säsongen kommer igång. Idag så orkade jag rida fram en bra och taktmässig trav på banan vilket jag med kommentaren "god takt" i protokollet hoppas att även domaren såg.

 

I vilket fall så väcktes tävlingsmänniskan i mig när jag insåg att vi dels har utvecklats sedan första gången och sen var det där med att faktiskt ligga på en placering efter ritten och spänt vänta på att ramla ner till precis utanför... Så jag längtar spänt på våren för att se vart vi har kommit då - jag och min vita springare.

 

 

Här kommer det fler bilder från igår när jag hoppade Quini :)

 

Den här helgen så har en hel del hunnits med, så igår började jag med att rida båda två i skogen. Först ut var Quini som gick en tur i skogen själv och hon skötte sej bra :) Tyckte det var kul och kom så gärna ut iskogen.

Sen var det Isas tur och då blev det en tur i skogen tillsammans med Johanna. Man kan säga att hon hade lite energi och tyckte det var något roligt. Så hon studsade runt, flög upp i luften från skritten och när vi träffade på några hästar i en hage så spänd hon bara upp sej lite :p Utöver det så klippte jag Quini igen då hon hade satt rätt mycket päls så nu är hon fin igen!

 

Idag så började jag att rida Quini vilket alltså blev hoppning vilket hon  tyckte var jättekul. Jag byggde upp en liten bana och hoppade lite lägre och avslutade med den på 90 cm. Tycker vi gjorde det rätt så bra, hon kunde iaf det här och hoppade bra språng :) Piloten får nog träna lite på styrning men det var bara andra gången jag hoppade henne och jag är nöjd med passet!

Sen så fick Isa komma ut en liten tur i skogen ensam och hon tyckte det var kul. Det blir att man får vända och efter det låg hon på något kan man säga! Piggt på hemvägen och det blev lite studs även idag och jag o min busponny busade lite oxå :)

 

 

 

 

Idag passade jag på att ta hand om och vårda min häst litegrann. Svansen blev tvättad och han blev klippt. Han skötte sig så himla bra så! Jag fick till och med klippa huvudet på honom idag, vilket jag måste säga är väldigt snällt av en unghäst. Men vad förväntar jag mig av en fruktansvärt matglad häst när han mutas med godis hela tiden? Han fick positiva minnen av det hela iaf och passade på att bli lite tiggig på köpet...

Här kommer det blider från när jag hoppade Quini idag, hon var så duktigt så men mer om det kommer i ett annat inlägg, samt mer bilder under veckan :)

 

Jag har börjat tänka till när det kommer till min ridning. Ja, jag är fullständigt medveten om att det bara tagit några år eller sådär... Men så fort jag ska gå ner på banan för att rida dressyr försöker jag nu ha en plan. Inte rida 100 varv på volten i ena varvet och 50 i andra för där är han mjukare för att sedan avsluta med galopp och gå hem. Är ju helt sjukt när jag tänker på det hur dåligt förberedd rent mentalt jag faktiskt varit för att träna de där passen. Nu försöker jag inse att det är just mentalt som styrkan sitter.

 

Alltså när jag skrittade ner till banan la jag upp planen i detalj för hur jag skulle genomföra mitt pass. Då hade jag redan när jag la upp veckoschemat beslutat mig för vad som bör vara fokus just nu. Vilket i sak inte är direkt komplicerat, vi måste träna övergångar, övergångar och mer övergångar. Det gjorde vi alltså med. Först genom att rida över ridbanan, sakta av på mitten, göra en igångsättning, ställa om och gå ut i andra varvet. När det satt som det skulle gick vi över till att träna det hela på halvt igenom istället för att öka svårighetsgraden för både mig och Dilko. Allt under tiden som jag koncentrerade mig på att ha en korrekt sits, få upp händerna och blicken samt sluta plocka så förbannat med honom när han går upp över tygeln. Istället tvingade jag mig själv att hålla handen stilla, driva på och få honom att återigen tänka framåt och själva söka stöd. Allt för att se till att kraften kommer bakifrån och få en ärlig framåtbjudning istället för en krök på nacken och bakben hemma i stallet.

 

Det blev ett bra pass och jag är supernöjd med Dilko. Jag börjar få fram en riktigt bra trav på honom, han börjar komma upp ordentligt i formen, är mjuk i munnen och lyhörd för mina hjälper. Med en ordentlig plan för passen så känns det också som att vår utvecklingskurva går uppåt igen. Ett tag kändes det som att vi satt fast på samma ställe men med lite utvärdering av min ridning och ordentlig struktur så verkar vi vara på gång igen. Nu längtar jag efter min julledighet så att jag kan träna för tränare några gånger. Har lite svårt att hinna trycka in det när jag jobbar tyvärr... Under ledigheten ska jag dock verkligen se till att passa på då det om något är välbehöveligt för vår del!

 

 

Idag så var det dressyrträning för mej och Isa och hon gick så himla bra! I början var det lite stelt och hon tjabbade lite men när jag fick lite tips och red så började hon jobba. Tränade bla. en hel del öppnor vilket vi fick till några bra i vänster varvet, någon i höger också men det var jobbigare där. Vi tränade även lite på att samla galoppen och det tyckte damen var lite jobbigt, annars fin. Sist så red jag igenom LA:1 och fick lite tips där och då jobbade hon så bra :)

 

 

Passade på att överträffa mig själv idag:

Nu i helgen har både Isa och Ouini blivit ridna båda dagarna i skogen. Quini fick komma ut med Johanna igår och själv idag, tror hon tyckte det var kul för hon sprang så gärna på men skötte sej bra även när hon gick själv :)

Isa har jag ridit tillsammans med mamma båda dagarna och jag började undra om hon verkligwn är 15? Pigg och glad var hon, så lite studs och annat och legat på i galoppen! ;)

 

 

Jag har flera gånger under den här övningen suttit och svurit över glättiga bloggare. Läst deras morgoninlägg om mysiga morgonar som startar klockan 8-9 eller hur de när det är mörkt och regnet slår mot fönsterrutan valt att vända sig om i sängen och somna om. Sett deras bilder på frukostar bestående av färsk frukt, rykande varmt te och knäckemackor. Allt medan jag suttit i min lastbil, i ett tält, eller ute i snålblåsten ätandes min frystorkade gröt för femte dagen i rad med morgontröttheten hängandes över mig efter ännu en morgon med uppstigning klockan 06:00. 

 

Trots att jag svurit över deras inlägg så känns det som att det är de och inte jag som dragit det kortaste strået. Det känns som att det är de som missat något i sina liv, inte jag. Jag må ha fastnat i min karriär och fortfarande efter 2 år på Ing 2 vara soldat. Men jag kan inte låta bli utan undra om det verkligen är allt. Den där karriären. Pengar i överflöd för att kunna konsumtionshetsa ännu mer. Krav på att prestera, vara lite bättre, klättra ett par steg till samtidigt som man målar upp en fasad om att allting är så fint uppe på toppen av berget.

 

Jag skulle vilja påstå att den här prestationshetsen är dålig. Framförallt för barn och unga - vilka är de som bloggarna faktiskt riktar sig mot. Jag kan inte på något vis hävda att Sverige går att jämföra med ett land som Sydkorea. För det har länderna på tok för stora kulturella skillnader. Men det är intressant att ett land där man så tydligt kräver av befolkningen att de ska prestera och vara bäst också har en stor andel invånare med dålig mental hälsa - samt en hög självmordsstatistik.

 

Tar man då och tittar på hur unga bloggare skriver om sina liv så pressar de sina läsare till att vilja prestera. Vara bäst överallt, vilja göra karriär, träna sig smal och hälsosam, köpa en massa nya saker. Lyckas du inte med det här betyder det bara att du inte har tillräckligt med vilja. För alla kan. Dra då parallellen till hur unga tjejer i ridsporten mår. Hästbloggarna har tagit överhanden och där om någonstans hetsas det. Alla ska vara bäst, snyggast och ha mest märkeskläder. Frågan är vad det här på sikt kommer att ge för konsekvenser i samhället. Kommer vi få en mer motiverad generation som vågar testa sina vingar eller kommer vi att få människor med presationsångest som känner att de inte lyckas med sina liv?

 

Ju mer jag tänkte på det här på övningen så kände jag bara en sak: vad skönt det är att ha stannat upp ett tag. Känna att man gör något vettigt som ger mig insikter som så många andra missar, lär mig att samarbeta även under jobbiga förhållanden, lär känna mig själv under alla omständigheter och lär mig att uppskatta enkla saker i livet. För att under tiden som jag växer i mig själv kunna komma på vad jag verkligen vill. Istället för att stirra in i någonting direkt efter gymnasiet utan att veta någonting om livet utanför skolan.

 

Så jag kunde inte låta bli utan ställa mig frågan. Är det jag som står här med min frystorkade frukost i duggregnet som ska känna att jag misslyckats eller bloggaren, som må ha sovit i säng och ätit god frukost, vilken stirrar vidare i livet för att nå nya mål i karriären?

 

 

Då har jag faktiskt klarat av höstens övningsserie. Den har varit hyfsat intensiv ett tag kan man väl snällt säga. Hade jag vetat att vi skulle ha så mycket övningar hade jag antagligen tänkt både en och två gånger extra om det är så smart att ha egen häst. Men eftersom Dilko är det bästa jag har så vet jag inte om jag hade klarat mig utan honom ändå. Eller för den delen utan en häst som alltid finns där för en.

 

Jag tror att Dilko saknat mig iaf, eller så är han nykär. Jag hoppas givetvis på det första alternativet. Igår tog han sig nämligen ut från hagen två gånger. Sista gången med ett rejält skrapsår som följd. Inget han hade ont av så vi skrittade en runda ändå. Idag får jag se hur det ser ut, eventuellt så joggar vi lite på banan. Annars så går vi ner på banan och tränar i skritt. Med fokus på skänkelvikningar, bakdelsvändningar, ryggningar och halter.

 

Ing 2:s officiella Facebooksida hade ju lagt ut bilder från vårt kompani. Och gissa vem som var med? Givetvis jag som dessutom alltid gör mig så fruktansvärt bra på bild!

 

Äntligen börjar jag se en ände på den längsta övning jag varit ute på - hittills är väl bäst att tillägga. Jag har nämligen haft turen att få vara med på JA14. En rätt hyfsat stor övning om man säger så. Idag är i vår sista dag i fält sen jobbar jag imorgon med innan jag får lite välförtjänt ledighet!

Men ja, alltså jag får väl ändå säga att vi har haft det rätt fint. Vissa dagar iaf, typ de som solen faktiskt skinit på. Kan väl säga att de dagarna när det regnat och på de platser där leran varit uppe vid stövelskaften så har det inte varit riktigt lika glamoröst. Inte heller den dagen när vi fick årets första snö var det speciellt trevligt ute vill jag lova... Bortsett från det har jag haft riktigt trevligt men nu ska det bli skönt att få komma hem, ta en dusch och sova i en riktig säng! :)

 

// Johanna

Igår red jag Quini på banan och hon gick så bra :) Gick verkligen där jag ville ha henne och hon var mjuk då! Lyssnade på mej och fick väldigt skön gång när jobbade! Så ett bra pass och en guldstjärna till ponnyn :)

 

//Julia

Igår så fick Isa en tur iskogen med mamma och hon var pigg kan man säga! Studsade nog runt mer än vad hon höll sej på marken :p Fick ett ryck när vi gick förbi Dilko och Thunder Boy i deras hage (dom följde efter oss, travade!) och Isa taktar, sparkar och studsar, knäppis ponny ;)

Idag så var en kompis här, mycket trevligt :) Självklart red vi och hon red Quini så tog jag Isa, det blev en härlig tur i skogen. Tror hästarna tyckte det var kul, sprang gjorde dom gärna iaf och båda var pigga. 

 

 

Fredag igen, skönt! Även den här veckan har rullat på och hästarna har blivit ridna. Dåligt väder i onsdags då jag och Quini tog oss ner till banan för att plaska runt och halvt blåsa bort, just i den stunden önskade jag mej ett ridhus :p Annars blev Isa riden riden på banan mån/torsdag vilket har varit helt okej pass, igår kändes hon fin :) Quini fick komma ut i skogen i tisdags och banan idag (även ons) passet idag tycker jag hon gick bra :) I skogen skötte hon sej också kanon, tyckte det var kul :)

 

 

Hööks hade föredömligt Rosa Bandet-kampanj när vi var där. Expediten ville givetvis sälja sina rosa saker och jag som envist hävdar att rosa må vara världens fulaste färg hade väl ingen tanke på att köpa typ en rosa grimma med volanger till Dilko. Däremot så sålde de Magic Brush-borstarna styckvis. Och där tog min småländska sida överhanden och en lila borste fick följa med hem.

 

Nåväl, det var faktiskt inte ett dåligt köp. Det kändes ändå bra att även om det bara är det lilla så faktiskt stödja Cancerfonden. Dessutom älskar både Dilko och jag borsten. Mr Lortgris är mer eller mindre alltid brun när jag hämtar honom i hagen så jag har vanligtvis ett helvete att få honom ren. Så den magiska borsten var ett rejält lyft för mig och rengöring av lortig häst gick betydligt fortare! Ett plus i kanten är ju att den river ordentligt i pälsen på hästen samtidigt. Har man då en häst som fortfarande fäller så kommer han att älska dig. Iaf om man heter Dilko och är en stor knähund med loppor i pälsen... Med andra ord, jag stämmer in i kören av lovord till de magiska borstarna. De ger en verkligen en ren häst snabbt och utan ansträngning!

 

När vi var i Växjö så passade jag givetvis på att köpa alldeles för mycke grejer som jag inte behövde egentligen. Som en massa saker till Dilko.

 

Jaha, så var det sista dagen på lovet, att en vecka kan gå så fort? Idag har jag iaf hunnit med att rida båda och Isa fick en tur i skogen med mamma och Johanna. Pigg dam som så gärna sprang fort fast annars var hon snäll :)

Quini fick ett dressyrpass och hon gick bra! Lite spänd i början och ville inte riktigt ställa sej men när jag fick igenom det mot slutet så var hon så fin :) Avslappnad och jobbade bra, dock tyckte hon det var lite jobbigare i galoppen men ett bra pass.

 

 

// Johanna

Och där damp jag äntligen ner i stolen! Den här dagen har verkligen gått i ett. Började med att frivilligt stiga upp klockan 06:45 för att bege mig ut på älgjakt. Dagens resultat för laget blev en kalv så nu har vi bara en vuxen kvar. Så den skulle tas om hand sen skyndade jag mig hem, käkade bytte om och åkte upp till stallet igen. Där blev det byte av däck fram på bilen, fixande av stallet och ridning av Dilko. Han gick för övrigt som en klocka! Tror inte att han har varit så underbar rida på typ ett halvår (;

 

Nu har jag kastat in lite rotfrukter i ugnen till middag och ska sedan inta soffläge och titta på några grymma serier. Med avbrott för att ta in hästarna. I morgon har jag lovat mig själv en lugn dag så att jag kan åka iväg på övning utvilad på måndag. Sista rycket innan julledigheten nu! (;