Ridsporten är nog den sport där man kan hitta absolut flest idéer av någon sport. Det finns egentligen ingen som sköter sin häst likadant och när man letar tränare tar man helt enkelt den som passar ens egna idéer bäst. Vilket betyder att vem som gillar vilken tränare är otroligt individuellt, dessutom ska personkemin stämma.

Sen när man väl är nöjd och glad så får man ändå veta att ens träning inte har varit tillräckligt bra eftersom det då sitter en dressyrdomare och kritiserar med ett helt annat sätt att se på saker. Det här är helt okej och något som man får räkna med när man tävlar dressyr, tävlingen är ändå bara som en sorts extra träning.

Däremot när bloggare använder sina stora bloggar till att kritisera andra och "dissa" utrustning börjar jag fundera. Visst, jag kan förstå att man inte gillar allt och det är deras bloggar så de får skriva precis vad de vill. Men det är en sak att kritisera för att det har varit dålig kvalitet eller att det var dålig passform mot att säga att man inte tycker det är snyggt. Egentligen ska man inte bry sig om det men visst känner mig sig ändå lite dum när någon dissar det pannband jag precis köpte?

Eller när bloggen används till ett indirekt personangrepp. Är det ändå inte meningen att man ska peppa andra, sprida sina åsikter men framförallt inte sänka andra? Jag vet inte, jag har bara fått för mig att kritik och halvmobbning som kommer av för stora krav redan finns i för stora mängder.

Nu läser jag inte så mycket hästbloggar men visst är skillnaden mellan Nellie Berntssons blogg och Dressyrmupparnas väldigt stor, bara av sättet att skriva. Tankegångar och budskap står på två helt olika plan och visst är det ändå trevligare att mötas av ett peppande inlägg än ännu en utrustningsdiss?