Nackdelen med långhåriga katter!

De fäller. Och när de fäller tovar pälsen ihop sig (på vissa då, Whiskey är hur fin som helst i pälsen året runt). Så då är det bara att borsta. Vilket Cognac tycker är jätteskönt så länge jag inte luggas. Men han blir även en smula överexalterad och då attackerar han, samtidigt som han spinner. Typ såhär:

 
Och då är han övertygad om att han är en jättelik tiger som fångat in dagens byte. Min arm håller i vanliga fall inte alls med om detta utan tycker att han kan vara en snäll katt som glädjs över att jag tar hand om hans tovor.
 
 
 
 
 
 

Några saker som hänt under april

Den 1 april började med en hoppträning för bägge ponnyerna och först ut var Milla. Träningen bestod till en hel del av vägar samt en linje med räcke 6 galoppsprång och kombination. Om man tar en grov sammanfattning behöver Milla bättre tempo vilket inte alltid är det lättaste då hon gärna "går in lite i sig själv" när hon kommer ut bland andra hästar och nya hinder. Vi kämpade på bra ändå och hon löste (efter typ två stopp) kombination galant vilket var första gången hon hoppade :) Och med fart under hovarna hoppar hon riktigt fint!
Quini var det alltså samma träning med fast lite högre och lite högre krav ;) Dock var det mest "mellanmjölkskänsla" med henne, vissa delar satte super och andra typ kombinationen var inte våran grej då. Eller först tog vi kombinationen fint men nästa gång höll jag på att få sätta mig i hindret då ponnyn beslutade sig för att stanna precis innan andra hindret. Bara att träna vidare och tänka på dom delarna som funkade :)
 
Helgen efter var det dax för tävling för min och Quinis del där vi där vi hoppade Lb, La. Lb:n gick bra trots att hon blev lite stark och framtung mellan hindrena, 0+4 fel. La:n var ingen höjdare och vi kom till hinder nummer 3 och tänker knappast skylla allt på Quini utan det var nog lika mycket bådas fel isf ;)
 
Sen har det hänt lite annat smått och gott men avslutar att skicka med några bilder så får vi se när nästa gång blir att jag kikar in här.
 
 
 

Här kan man va'

Nu är det såhär att jag sitter och skriver en tenta i Geografiska informationssystem. Säkert. Eller så övar jag på att prokrastinera. Lite oklart. Troligen det sistnämnda. Jag är ju ändå den okrönte drottningen över att göra saker i sista minuten så varför skriva på en tenta som ska in på tisdag redan nu? Dessutom har jag redan börjat och att bara fixa det sista brukar ju aldrig ta så lång tid. En timme kanske, eller 12 hetsiga timmar med en temugg bredvid sig svärandes över att man alltid skjuter upp saker. Det är också lite oklart. 
 
Jaja, jag har ju gått och blivit en WE-nörd så nu ser jag potientiella hinder överallt. Jag har ju inga att öva på hemma egentligen. Eller vi öppnar och stänger grinden till ridbanan typ. Nu så hittade jag och Dilko ett maskinflak i skogen som han var totalt livrädd för (trodde han). Vad gör man då?
Jo, man testar alternativa transportmöjligheter av häst. Lastbilsflak kan absolut fungera, vi funderar vidare över hur lastsäkringen ska gå till. På köpet tränade vi på att rida "bron". Som en bonus liksom. Vad gäller flaket så tror jag inte att det tog den minsta skada av att min bootsbeklädde herre klev lite på det. Det är ju liksom anpassat för en grävmaskin. Jag hade inte tänkt att vi skulle kliva upp till att börja med (mest komma fram till det, lukta på och lunka vidare) men när "rädd" häst självmant tog ett steg upp hindrade jag ju honom inte. Det skulle ju rent psykologiskt vara mördande. "Nej Dilko flaket är inte det minsta farligt men sätt inte foten på det för då kommer det äta upp dig!!". Hästlogik, eller Dilkologik, är ju inte riktigt som en människas. Så när han klivit upp med en hov, två hovar så var det bara framåt som gällde. Då kan det eventuellt vara så att jag såg flakets potential som en bro... Så vi kanske vände och gick över det åt andra hållet också innan vi gick hem utan att ens vinka på örat åt det hela. Så nu vet jag det, vet inte riktigt hur jag ska applicera det på farliga grävmaskiner, traktorer och fladdrande (upphängda) presenningar dock...
 
 
 
 

Utvärdering av boots

Nåväl, nu har jag haft boots till min häst i snart ett halvår och tänkte att det vore dags att utvärdera dem med en enkel + och - lista.
+ Dilko älskar dem, han är helnöjd över att det går att springa på vilket underlag som helst utan att han får ont i foten.
+ De är fantastiska på vintern! Med 4 broddar i varje boots och inbyggd sula så kunde jag galoppera på is om jag ville. Utan att få en enda klamp i snön.
+ Hittar man en storlek och modell som passar så sitter de där de ska (om man fått dit dem bra på hoven då vill säga).
+ Jag kan ha min häst barfota vilket han är mycket nöjd över. Skor är inte hans grej försöker han hävda. 
 
- De är inte smidiga att ta på, hur mycket tillverkaren än försöker hävda detta.
- De är svindyra med tanke på kvaliteten. Dilkos boots börjar bli riktigt slitna redan vilket är mindre roligt. Det betalar sig inte i minskade hovslagarkostnader. 4 boots med tillbehör gick på lika mycket som 4 helskoningar...
- De ramlar av. Nu hade jag en riktig problemboots men den höll jag på att bli tokig på. Satt inte kvar en galopp utan det slutade med att jag red hem med den i handen. Eller lät den ligga kvar på vägen. Men efter byte av den så sitter de faktiskt bra.
- Jag får inte tävla med dem. Eller det är faktiskt godkänt i WE men då får de inte överskrida en viss vikt och det gör de nog inte heller när de är torra men mina är konstant blöta i olika grad så de får absolut inte vägas efter ritt!
 
Dilko redo för uteritt. Numer skodd fram vilket funkar bra så länge det inte är stora stenar på vägen, vilket vi tyvärr har en hel del av. Men på bana, mjuka vägar osv går han lika bra som med boots. Så även om han saknar bootsen ibland så är skorna så pass bra att jag slipper böka med 4 boots varje ridpass, kan rida på bana helt utan boots och kan tävla och träna min häst efter gällande regler i TR.
 
 
 
 

En (o)trevlig överraskning

Efter tidigare års olika fadäser med TDB så har jag äntligen börjat lära mig av mina misstag och vilket ytterst speciellt system det handlar om. Dilkos licens betalades redan i mars så att allting skulle vara klart. Då jag kör på endagarslicens så brukar jag bara se till att det finns en "på lager" om jag vet att jag ska tävla snart. Men den fixades en vecka innan sista anmälan på årets första tävling. Jag var mycket nöjd med mig själv. Till andra tävligen gick det sämre. Jag kom inte in på banken från mobilen vilket gjorde att jag inte heller kunde sätta in pengar på kontot. Jag tänkte i min enfald att det var lugnt. Men nähä, SVRF verkade tycka att det var relevant med en höjning av licensavgiften igen. Kan någon svara på vad jag får ut för de helt sanslösa summor jag lägger enbart på licensavgifter? Nåväl, jag saknade 10 kr på kontot men satte in pengar så fort jag kunde. Nej, jag nyttjade inte expressbetalningen. Vilket det där systemet verkade känna av och tyckte att det vore kul att jävlas lite med mig. Så dagen D kom, dagen då anmälan går ut och du får skrämselhicka bara av att titta på kostnaderna det innebär att anmäla kl. 18:01. Problemet? Det här:
Samma dag som anmälan gick ut fick jag det här med posten. Skrämselhickan över efteranmälningskostnaderna höll istället på att bli en hjärtattack för att jag skulle betala 1500 kr för att någon annan startat min häst och inte haft licens. Jag var dock väldigt övertygad om att jag hade suttit på ryggen på Dilko den tävlingen. I båda klasserna. När jag for omkring som en vettvilling i huset och försökte förklara livets orättvisor för min sambo så hann klockan bli 18:00, 19:00, 19:41 anmälde jag. Jag tackade min lyckliga stjärna för att det var hemmaklubben som arrangerade vilket innebar rabatt för mig.
 
Dagen efter ringde den ansvariga för fakturan till mig. Det hade blivit fel sa hen. Nähä, sa jag det menar du inte? Jag kunde visst riva lappen. Men nä det tror jag inte. Jag tänker rama in den och påminna mig själv om att är det något SVRF är bra så är det att ockra och dra in extra pengar från hederligt folk som håller på med hästar för att det är roligt.
 
Det vore även trevligt om jag slapp en sådan här faktura igen för att någon annan gjort fel. Bättre att kolla upp sånt här en gång för mycket än en gång för lite känner jag? Nu konstaterade de att de gjort fel men jag anser inte att det skulle behövts utan det skulle de ha insett redan innan de skickade ut pappret. Dessutom får de gärna betala min efteranmälningsavgift som plåster på såren typ. Eller kanske inse att 18:00 är en idiotisk tid att stänga anmälan på och förlänga den till 24:00? Men då skulle väl en säker inkomstkälla försvinna och det vore ju tråkigt. Vi som tävlar betalar ju ingenting ändå eller så. Särskilt inte med tanke på vilka hutlösa startavgifter det har börjat bli. De pengarna går förhoppningsvis till klubbarna men jag som en vanlig Svensson hickar ju till lite när jag inser vad priset för en tävling blir. Men det är ju upp till mig. Jag måste inte tävla. Däremot tycker jag det är kul att tävla och då är det väl bara att stå sitt kast och hosta upp pengarna.
 
(Som en parentes, det står fortfarande inte att jag tävlade Dilko i LBn - trots att jag sa till när jag förbundet ringde mig. Jag vet inte heller hur mycket jag ska böka för att någon annan gjort fel?)
 
 
 
 
 

Pris till årets farligaste sport

Jag har enväldigt utsett en vinnare i kategorin "årets farligaste sport". Nu tänker ju givetvis alla som läser det här att jaha, det är ju ridsport. Tillåt mig att skratta. Nej, nej verkligen inte. Den absolut farligaste sporten det är orientering.

 
Jag har i år varit ute två gånger och orienterat, efteråt ser jag värre ut om benen än när hästen råkat sparka till mig. Jag har hållit på att slå ihjäl mig på is, gjorde årets kullerbytta i en brant redan mellan kontroll 1 och 2, slagit sly mot iskalla lår, fått stryk av x antal pinnar, gått i ett hål och slagit omkull och utöver det skaffat mig rivmärken av diverse grenar och skit.
 
Så det må vara betydligt roligare att orientera än att springa km efter km på spår men jag borde minsann ha risktillägg när jag gör sånt här på arbetstid. Vad gäller mina stackars ben så är de aningen ömma av alla blåmärken, speciellt av de orsakade av årets kullerbytta. Jag imponerades dock av mig själv då jag rullade över fint på axeln istället för att stå på huvudet. Tur är väl det annars kommer jag väl snart vara den första orienterare som bär hjälm...
 
 
// Johanna
 

Fällningstider...

Inte nog med att hästarna fäller, mina långhåriga katter gör detsamma. Innekatten Whiskey med sin ragdoll-semilånghårigapäls untan underull klarar sig mer eller mindre själv. Pälsen är lika fin som resten av året. Utekatten Cognac som fått mamma Hollys rejäla päls med ordentlig udnerull anpassad för extrem kyla i Norge är inte lika fin i pälsen. Särskilt eftersom han kommer in med en hel skog i pälsen var och varannan dag.
Dagens skörd... Minst ett rejält rivmärke, en halv katt i pälsform och världens bästa verktyg bredvid. Finns nog ingen borste som kan reda ut tovorna lika bra så nu är Cognac riktigt fin i pälsen (idag åtminstone). Vad gäller rivmärket så har jag en katt som älskar att bli borstad, så pass mycket att han får totalt överslag attackerar min hand för att fånga in den så att han kan slicka den ren sen. Som tack för att jag putsar hans päls. I övrigt ligger han och spinner och vet inte vart han ska ta vägen. Vilket innebär att jag alldeles strax ska attackera soffan med dammsugaren, ska bara överväga om även Whiskey ska få genomgå samma behandling nu när hela soffan och halva huset är fullt med katthår...
 
 
 
 

Mandelmjölk!

Nu är jag inget sånt där hälsofreak överhuvudtaget. Givetvis så har ju mina studier på Miljöanalytikerprogrammet gjort att jag plötsligt blivit lite mer medveten. Så idag tänkte jag det var dags att göra en sån där riktigt bra frukost som tänker på moder jord. Dessutom ska den vara smidig att ha med sig till jobbet. Så jag tänkte Chiapudding gjord på mandelmjölk istället för komjölk som jag brukar. Osockrad, ekologisk mandelmjölk.
Fint ska det vara, tänkte jag! Om det var gott? Kan inte riktigt bestämma mig. En sak är dock säker, jag hade helt fel i mitt antagande att mandlar var naturligt söta. Det smakade mest vatten, kanske en aning papper också. Ihop med chiafrön? Som att tugga på granbark. Men, jag ska inte vara så negativ för när jag sötade det hela med en banan blev det helt okej. Hade jag haft i lite bär och sötat till det med honung hade det blivit helt okej. Men jag kan konstatera att osockrad mandelmjölk är nog inget jag kan dricka ett glas rakt upp och ned av.
 
Dessutom är jag faktiskt lite skeptisk till dessa mandelodlingar och allt vatten de kräver. Men det sägs ju att det är kornas vattenåtgång för mjölkproduktion ihop med deras fisar som är det stora problemet. Min komjölk kommer dock inte från andra sidan jordklotet skeppad med fossildrivna fordon... Men det var smidigt med mandelmjölken då jag slapp kyla, den har lång hållbarhet och funkade nästan bättre ihop med chiafröna. Men bara nästan. Så jag tänker fortsätta vara konservativ. Så det så. För den smakade inte sött och jag som är förstörd och sockerberoende osv, osv måste få i mig min dagliga dos av helst vitt socker för att jag ska klara dagen. Eller hur det nu var...
 
// Johanna

Det är inte lätt ibland...

Tänker att nu när jag sitter här på jobbet så ska jag passa på att göra en övning i en av kurserna. En räkneövning. Men det borde ju inte vara några problem för mig som gått matte E på gymnasiet. Borde vara rätt lätt faktiskt, matte C var ju kravet på programmet. Klarar 1/3 av första uppgiften galant. Vem kan inte räkna ut ett medelvärde liksom?! Går på nästa grej, standardavvikelse. Går det ens att räkna ut på annat sätt än genom typ excel (som löser det hela själv). Googlar, jadå det ska gå. Kliar mig i skallen, så här svårt ska det väl inte vara. Fattar den pedagogiska beskrivningen när jag svalt stoltheten, lugnat ner mig och räknat till tio. Läser på lite till. Det här ingår i matte 2b/2c. Ridå. Hm, okej jag erkänner då gymnasiet har kanske blivit svårare. Kanske. Eller så kanske det kan vara så att jag glömt bort matte C efter 6 år.  Jag är dock övertygad om att jag inte räknade annat än derivator. Vilket måste vara det mest onödiga någonsin. Nåja imorgon blir det percentiler och konfidensintervall. Ingår troligen numer i matte 1a...
Avslutar med en bild på familjen rådjur som jag och Dilko mötte i veckan. Och med det säger jag god natt!

// Johanna

Unghästarna

Chili har fått nya hagkompisar nu så nu har vi en enda stor unghästhage med Dilko som the big boss, trodde han iaf tills vårt gamla russ kom hem och läxade upp honom. Nåja, de är riktigt mysiga i den där flocken och trivs utmärkt ihop. När vårsolen stack fram och det var sånt underbart väder så hittade jag flocken solandes när jag släppte in Dilko i hagen igen.
Det gäller ju att njuta av livet så mycket man bara kan! Jag betvivlar inte att Dilko svår över livets orättvisor när han hade fått gå ett jobbigt dressyrpass istället!

// Johanna

Det går bra nu...

Körde hem efter en jobbhelg i detta skitväder, kommer då på att jag ska upp till stallet en snabb sväng så att jag med gott samvete kan sitta inne resten av dagen. Sagt och gjort kommer till vår stora backe och tänker "våga satsa - vinn". Jag vann inte. Äsch då, kavlar upp armarna och skottar fram fäste åt bilen. Nu ska du minsann upp. 2-0 till backen. Muttrar ett antal svordomar, får tag på fadern, inser då att det inte är några snökedjor på traktorn. Muttrar ännu surare, går ner och tänker börja lägga på dem enbart för att jag inte vill ha ett matchande märke på andra sidan på motorhuven när traktor glider in i bil (nej, jag var inte inblandad i detta). Hittar inte nyckeln till traktorn, två manliga medlemmar i släkten hjälper till att leta. Nyckeln hittas direkt när någon högre än en tvärhand letar lite. Svär inombords. Kompenserar detta genom att utbilda dessa i påläggning av snökedjor på traktor. Åker ner till bilen, inser att vi inte har någon stjärnskruvmejsel med oss och kommer då inte åt bogserkroken. Fader hämtar, jag fryser. Bilen kommer äntligen upp för backen, jag fixar grejerna i stallet. Nu är jag äntligen hemma och myser med en kopp te under en filt och tittar ut på snön och blåsten.
 
Dagens lärdom: Passat med framhjulsdrift och odubbade däck ska inte röra sig utanför 50-skyltarna om vägarna är osaltade...
 
 
 

Att göra lumpen

Givetvis har jag tankar och åsikter kring det här med införande av allmän värnplikt igen. Jag jobbar trots allt i Försvarsmakten som soldat och givetvis är mina åsikter färgade av just det. När jag gjorde min grundutbildning så var det dock helt frivilligt, trots det så är jag 4 ½ år senare fortfarande kvar. Med tanke på problemet med personalförsörjningen är jag även en av dem som jublar över beslutet. Jag anser helt enkelt att vi ska ha ett försvar i Sverige och att det är vår plikt som medborgare att säkerställa att det upprätthålls.
 
Jag tänker då på den "kränkta generationen" (vilken även jag nog faktiskt tillhör) som anser att de vuxna har bestämt något över deras huvuden. Att de minsann har rätt att bestämma själva vad de vill och inte vill göra. Det kan jag hålla med om, det är inte roligt att tvingas göra något som man absolut inte vill. Men när jag då läser debattartiklar där 16-åriga ungdomar anser att värnplikten skulle förstöra deras sommarlov så tänker jag mest att det är synd att den försvann. Jag tänker förklara det hela lite nu.
 
1. Ditt sommarlov kommer med största sannolikhet inte att förstöras. För det första vill även befälen ha semester och umgås med sina familjer istället för att lära hopplösa ungdomar att använda ett vapen. För det andra så är det inget sommarlov. Du har tagit studenten.
2. Eftersom du har tagit studenten så är det dags för dig att visa att du är en vuxen människa och jobba under sommaren. Låta alla de som arbetar inom vård och omsorg m.m, m.m. få en väldigt välförtjänt semester - samtidigt som de där viktiga pengarna tjänas in och ges tillbaka till samhället i form av skatt. Så nej, du kommer inte ha så många lata dagar på stranden oavsett om du gör lumpen eller ej.
3. Värnplikten gäller för 4-5000 människor och jag betvivlar skarpt att den mest omotiverade vapenvägraren väljs så att denne sedan på pin kiv kan slängas i fängelse ett par månader.
4. Jag gissar att jag knappast var ensam om att inte ha den minsta aning om vad jag ville göra när jag tagit studenten. Jag skulle tro att det handlar om minst 4-5000 som har samma problem som jag hade. För deras del kan det knappast skada att göra lumpen istället för att sitta hemma och bekosta samhället även då. Och vem vet kanske gör det här att de får upp ögonen för att yrke de kan tänka sig eller så hinner de bestämma sig för vad de vill bli?
5. Du får pengar för det, du får mat, bostad och fria hemresor + en liten peng (typ sådär 4 gånger mer än studiebidraget). Du kommer alltså leva bättre än vad du gjorde under din gymnasietid och generellt bättre än på länge. Du har inga utgifter utan pengarna ramlar bara in på kontot varje månad. Skattefritt.
6. Du belastar inte dina föräldrar under den perioden utan är på väg mot att bli en vuxen människa som klarar sig själv och inte längre är beroende av att någon försörjer dig. Hemskt och tråkigt jag vet men tyvärr är det så livet fungerar.
7. Du får vänner för livet. Det är absolut ingen lögn utan så sant som det är sagt. Under tiden som du kryper i leran, sover i tält som läcker in och är blöt ändå in på skinnet så skaffar du dig vänner på ett sätt som du aldrig gjort tidigare.
8. Och klassikerna; Du lär dig att samarbeta med alla (även de du inte tycker om), du lär dig att ta ansvar, tänka på någon mer än dig själv (du är inte klar förrän gruppen är klar), du lär dig vikten av ordning och reda och utmanar dig och dina gränser längre än du trodde var fysiskt möjligt (när du inte tror att du orkar mer orkar du lika mycket till). Dessutom: Du ger aldrig upp utan du försöker igen, och igen tills det går.
9. Det är kul. Du kanske inte tycker det då (mer än det fåtal gånger då solen skiner) men när du tänker tillbaka på det så har du skaffat dig minnen för livet och ler glatt över vissa händelser varje gång du tänker på dem.
 
Så, är det fortfarande någon som tycker att värnplikt för 4-5000 ungdomar per år är kasst? Räck upp handen isåfall! Nä, jag tänkte väl det. Det är ju faktiskt rätt bra egentligen.
 
 
 

Bästa träningen på länge!

Ni vet känslan efter en riktigt bra träning? När man känner att man kommer framåt med stormsteg och är totalt överväldigad över att du och din häst kunde göra de där sakerna? 
 
Just den hade jag igår. Efter att kört fast ett tag och fastnat i samma hjulspår där vi egentligen inte kommer framåt så fort som jag vill så kändes det så underbart att plötsligt känna att massor bara släppte och funkade. Igår tränade vi plötsligt skolor i trav. Något jag inte gjort sen jag red ponny (och då gick det sisådär med typ 5:or på slutorna - vilket helt var mitt fel...). Jag hade en häst som var med mig och ville göra det där och som helt plötsligt tyckte att arbetet var betydligt roligare än han brukar. Det är helt otroligt vad mycket bättre saker och ting går när det känns som att du och hästen pratar samma språk och är åtminstone på samma planet.
 
Just nu tackar jag mig själv för att jag vågade tänka utanför boxen och faktiskt vågade ta hjälp från en annan tränare än just den traditionella. Den där rädslan för att en annan sorts träning inte skulle ge samma resultat tävlingsmässigt som vid träning för en traditionell dressyrtränare försvann mer eller mindre fullständigt när Dilko plötsligt gick stadigt i form utan att tjaggla på bettet och slå med huvudet. En stadig form är ju trots allt alltid bättre premierad än en ostadig. När jag dessutom kan träna med min dressyrsadel och ett träns med vanligt tränsbett så känns just den rädslan totalt obefogad. Det går att nå samma mål på olika sätt men det gäller att hitta det sättet som passar dig, din häst och dina ambitioner bäst. Jag kommer aldrig kunna rida OS med min lipizzaner men jag kommer kunna rida lätta och medelsvåra klasser. Det viktigaste är att jag tar mig dit på ett sätt som passar oss som ekipage. Vilket jag känner att jag nu kan göra. Enbart tack vare att jag vågade tänka utanför boxen och ta kontakt med en tränare längre bort än grannkommunen och som inte tillhör SVRF:s registrerade tränade.
 
Jag tror att det viktigaste när det handlar om ridsport är att inte fastna i sitt "fack" utan hela tiden vara öppen för nya idéer, ifrågasätta och bilda sig en egen uppfattning. Detta innebär ju inte att jag kommer sluta träna för en dressyrtränare. Ska jag nu fortsätta kunna tävla i dressyr måste jag kunna rida programdelarna på ett bra sätt och sätta rörelserna vid exakta punkter, något som en dressyrtränare har lättare att lära mig. Det ena utesluter som sagt var inte det andra utan det viktiga är att få ihop det där "teamet" som kan utveckla dig och din häst på bästa sätt.
 
Nu håller jag tummar och tår för att fler tänker som mig och som i mitt närområde är intresserad av att testa nytt (och hålla fast vid det) så att Alexandra även i fortsättningen kan komma ner till oss! Är så egoistisk så att jag för min skull inte vill att typ världens bästa tränare inte kan komma ner hit p.g.a. att bara jag och Julia vill träna för henne (;
 
 
 

Att skilja på djur och djur

Jag har tänkt på hur olika man väljer att behandla djur och djur. På ett sätt är ju ett djur ett djur oavsett om det är en katt eller fågel, häst eller ko. Ändå behandlas de oftast helt olika. Det som gäller generellt är väl att de alla nyttjas för människans skull, på ett eller annat sätt. Det kan vara som sällskapsdjur eller i livsmedelsproduktionen. Frågar du en stressad innekatt som inte vill annat än ut eller kalven som precis ska slaktas betvivlar jag att någon av dem är nöjda med sina liv. Skillnaden är att kalvens liv fram till slakten har varit så naturligt som möjligt.
 
Det jag reagerar på är vi vill att vår mat ska produceras bra, det ska vara ägg från ekologiska frigående höns och burhöns överlag är ett skällsord. I nästa sekund åker vi till hästen som står på en box 23 timmar om dygnet och rids den 24:e. Men det är ett sällskapsdjur och den får ju faktiskt motion en gång om dagen. Dessutom blir den stressad när den släpps ut i en hage, framförallt om den är stor. Ungefär lika stressad som när korna släpps ut på bete varje år. Men när det gäller korna är det faktiskt lite elakt attt bara låta dem vara ute under sommarhalvåret och resten av tiden stå inne i en ladugård. Hästen däremot kan få lite frisk luft i en grusruta ett par timmar om dagen.
 
Tittar du ut i en fårhage eller kohage på sommaren så går de inte ensamma instängslade med trippla trådar och en bit mellan hagarna för att se till att all kontakt hindras. De går ihop, flock, tillsammans. Men hästen har ett ekonomiskt värde, betydligt högre än en ko eller ett får så då kan de få gå själva i hagarna trots att det strider mot deras natur. Det är nämligen en ekonomisk förlust om hästen får gå i sjukhage för att den oturligt råkade bli sparkad. Att det är en större förlust för hästens hälsa att inte få utlopp för sina naturliga instinkter är en annan sak. Den får trots allt träffa sin människa ett par gånger om dagen. Vilket inte är riktigt samma sak eftersom vi människor överlag är rätt kassa på att läsa hästspråk. Men ändå, det räcker typ, den rids ju också och sådär.
 
Om vi nu ska utnyttja djuren som vi gör så är det inte mer än rätt att vi låter dem ha ett så bra liv som möjligt. Då tänker jag nog faktiskt mer på våra sällskapsdjur än på något annat. Framförallt tänker jag på våra hästar. Jag kan inte förstå hur man gå och lägga sig med gott samvete när man vet att ens häst knappt får vara ute, täckas så den svettas ihjäl och motioneras i ridhus någon gång om dagen. Det strider så mycket mot hästens natur som det bara går. Det går inte att försvara med att de är avlade så för den tror jag inte det minsta på faktiskt. Klart det går att avla bort vissa instinkter men när till och med min Ragdoll vill vara ute på sommaren så kan jag konstatera att det är skitsnack. En häst är en häst och de behöver vara ute, utan täcken och tillsammans med andra hästar för att må bra. Det lika logiskt som att en höna inte vill bo i en bur eller en gris inte enbart vill föda nya kultingar.
 
 
 
 

Telefonförsäljare...

Och nu behöver jag skriva av mig igen. Det sker ju på lite ofrekvent basis. Den här gången efter att jag höll på att strypa en telefonförsäljare genom mobilen. Jag förstår att det bara gör sitt jobb men om jag nu ska "gå på" något av det de försöker sälja så har jag här några tips.
1. Kom till sak. Nej du behöver inte fråga hur jag mår osv, osv i all oändlighet.
2. Prata så jag förstår. Det är inte snabb, otydlig stockholmska på en kass telefonlinje.
3. Om du nu ska sälja in någonting kom då fram till vad det är inom de närmaste tio minuterna.
4. Om jag nu inte är intresserad ifrågasätt inte det.
Gör för guds skull inte som de två som har ringt till mig den här veckan. Prata på om din fruktansvärt ointressanta vara utan att jag får en syl i vädret, eller lyssnar på mitt "jag är inte intresserad" för att sedan bli arg när mitt frekventa "jag är inte intresserad" bryter igenom monologen under en snabb andningspaus. Ifrågasätt mig då inte, fråga inte vad jag inte är intresserad av och undra inte varför jag inte är intresserad av detta fantastiska erbjudande. OM det nu ändå måste ifrågasättas snälla sluta låt som en vit kränkt man. Och bli inte arg. Tack på förhand. Ett annat tips är att inte ringa mitt nummer något mer. Oavsett erbjudande så kommer jag tacka nej.
 
// Johanna

Jerringpriset 2017

Bam! Där visade ridsporten återigen vilken kraft som kan åstadkommas när vi verkligen, verkligen vill något. Återigen när en ryttare är nominerad till Jerringpriset så resulterar det i en vinst. Varför? För att ingen förväntar sig att små hästtjejer med flätor ska kunna göra något av betydelse. För det verkar vara den generella bilden av ryttare, behöver jag säga hur fel den är? Tyvärr tas ridsporten fortfarande inte på allvar vilket innebär att den här händelsen får chockade sportjournalister att sätta i halsen. Vi har sett exempel på att människor som inte syns och hörs kan göra stor skillnad när Trump blev president och SD kom i riksdagen. Den lilla människan kan plötsligt göra skillnad. Något som vi nu kan se kan nyttjas både positivt och negativt men gemensamt är en önskan om en förändring. Det kan handla om att få se ridsport på TV lika mycket som "make America great again".
 
Det konstiga är att jag trodde att sportjournalister och sportintresserade hade lärt sig efter att RGB vann Jerringpriset. Men icke. Återigen samma gamla tjat om ovärdig vinnare, hästen har gjort jobbet, det är ingen sport, han vann inte ens guld. Det där hjälper inte. Att ännu en gång marginalisera ridsporten innebär enbart att föraktet växer sig allt större, vid nästa nominering kommer det bli en ännu större "kupp" och frustrationen ytterligare stiga. Se det hela som en väckarklocka istället för att häckla. Något som ridsporten har insett är att tillsammans är vi starka och i och med Internet finns det stora möjligheter att samlas och arbeta tillsammans. Något som har lyckats med två gånger nu, kommer möjligheten blir det med stor sannolikhet en tredje.
 
Vill nu ni sportintresserade människor faktiskt se "rätt vinnare" då krävs inget annat än ni går ihop, jobbar för det hela och tar fram den ni anser är bäst. Fram tills dess får ni vackert inse att ridsporten är en stor sport som glömts bort och vars utövare inte är intresserade av någon annan sport än ridsport. Vilket gör att vi kanske inte ser det stora i med en klubba slå på en boll, precis som att många inte förstår poängen med att sitta på 600 kg häst och hoppa över höga hinder. Vi har våra respektive intressen. Nu har dock Ridsportsverige vaknat och kräver förändring, visar att vi finns och då är det dags att lyssna istället för att dra lustiga skämt om att hästen borde vunnit priset. Med det resonemanget kan jag hädanefter enbart acceptera löpare och en enstaka längdhoppare som nominerade. Det är idrottsutövare som inte behöver något direkt hjälpmedel.
 
Framförallt, ett stort grattis till Peder Fredricsson! I mina ögon finns det ingen mer värdig vinnare av folkets pris än just han.
 
(Och tro det eller ej men jag röstade inte ens, vilket innebär att oavsett utgång hade jag varit nöjd. En eloge till DN också som rapporterade sakligt och bra och lät "båda sidor" komma till tals)
 
 

Tankar en fredagskväll

Ibland har jag massor av tid över, ibland går dagarna i ett. Just nu har jag tid över och då är jag plötsligt fruktansvärt kreativ och kommer på massor av saker att skriva om. Det går i vågor det där kan man säga. Sen snöar jag gärna in på de ämnen jag är intresserad av. Men vem gör inte det?

Nå, den här gången så tänkte jag snöa in på hästar. Fast kanske i ett litet annorlunda perspektiv. Jag läste nämligen en intressant kommentar där det stod ungefär "att en hästs miljöbelastning i form av ex täcken inte är relevant och något som inte ska diskuteras" som blivande miljönörd så reagerade jag direkt. Klart att vi ska diskutera och problematisera det hela! Tänk att vi har 360 000 hästar i Sverige och alla har kanske i snitt 5 täcken var. Finns det någon som ärligt kan räcka upp handen och säga "jag vet att mitt täcke inte gjordes av en barnarbetare i Bangladesh medan hen andades in giftigt impregneringsmedel"? Jag tror inte det? Det här är en aspekt som vi inte alls har tänkt på, rätt intressant ändå i vårt miljömedvetna samhälle. Alla textilprodukter vi köper till både oss själva och hästarna har vi ingen aning om hur de faktiskt produceras, rätt intressant med tanke på att hela vårt samhälle och även ridsporten bygger på konsumtion.

Nästa grej, alla våra läderprodukter! Inte klarar vi oss med några syntetiska halvkassa grejer utan äkta läder ska det vara. Sen ber vi om en vegetarisk hamburgare på tävlingsplatsen. Var kommer lädret från? Hur är djuret uppfött? Det är ju troligtvis inte en svensk ko som fått gå ute så mycket det bara går och inte sprutats med antibotika. Utöver det, hur är lädret behandlat? Har man använt sig av farliga kemikalier eller är det bra, fint och ekologiskt? Maten vi äter är viktig men inte det runt omkring.

Sen mockar vi, och mockar och mockar lite till. Vart tar gödslet vägen sen? Det är nog inte alla som sprider det på en åker och låter naturen ha sin gång direkt. Det är egentligen förbjudet att dumpa organiskt avfall på en soptipp så var låter vi det ta vägen? Att låta det ligga innebär kväveläckage med övergödning som påföljd, vilket på sikt skadar den redan skadade Östersjön.

Finns det någon som tänkt på det här aspekterna och som väljer att se saker ur ett större perspektiv? Det vore kanske bra att göra det ibland istället för att blunda, köpa ett nytt täcke till (det gamla matchade ju inte grimman, lindorna och den nya tröjan). Det här låter rätt absurt egentligen, eller hur? Och varför köpa en sprillans ny sadel hela tiden när det finns bra begagnade på marknaden? Kon/ kalven/ djuret hade säkert slaktats ändå men processen till en ny sadel hade inte behövts och processer innebär alltid energiåtgång.

Visst hade det varit intressant (och massor av sura miner) om man började göra en miljöanalys på vår hästhållning? Vi kan ändå inte bara förvänta oss vi ska kunna ha så stora djur enbart för vårt höga nöjes skull och dessutom vägra att minska på bekvämligheterna något. Som att köpa ett bra producerat täcke istället för 5 mindre bra producerade. Eller byta dragkedjan på ridstöveln innan man säger trasig och slänger. Eller kanske använda hästgödselns potential som energi istället för att deponera. Om vi började med att behandla en häst som en häst så skulle vi inte ens märka av att vi blivit av med våra "bekvämligheter". Men så länge hästen ska behandlas som en porslinsfigur känns det kanske hemskt att inte ha 20 matchande set med schabrak och lindor samt täcken för alla tänkbara och otänkbara väder utöver alla miljoner skydd och smågrejer.

// Johanna

Årsresumé 2016

När jag ser tillbaka på året så känns det inte som att jag har hunnit med så mycket men det har det visst, några stora grejer är.

* Vi köpte hus, att skriva under papprena till ett alldeles eget (nåja, till 50 %) hus var både nervöst och roligt.
* Jag råkade spontanköpa en häst helt osedd och lämnad på stallplan. Såhär i efterhand var det kanske lite dumt gjort men jag fick ju en mycket bra häst i lilla Chili.
Och en liten bild på min lilla pålle som nyligen gick och blev 2 år gammal enligt regelboken.

* Dilko och jag startade vår första WE-tävling där vi även gick och blev placerade!
Sommartjock häst och en mycket glad matte!

* Vi var i Norge och vandrade och bockade av en hel del stora turistmål i både bra och dåligt väder.
Vackert var det!

Och lite annat smått och gott. Nu ska det bli spännande att se vad som kommer att ske detta året.

// Johanna

Gott Nytt År

Ännu ett år har gått och det här året har varit händelserikt, det hade ingen bra start då Isa skadade sig strax efter nyår och tyvärr fick vi ta bort henne i maj vilket var mitt svåraste beslut förra året. Samtidigt kom Milla in i mitt liv som en ljusglimt i det mörka. Och självklart har Quini och andra människor lyft upp dagarna, några höjdpunkter under 2016:
 
  • Div 1 finalen där laget tog en andra plats och Quini var så sjukt fin! :) Vilket lag och en dag man verkligen minns.
  • När vi tog bort Isa (ingen höjdpunkt direkt!) och samma dag kom Milla
  • Studenten, Äntligen fri!!
  • Meetinget i Kumla, en sån himla bra helg och en så duktig ponny 
  • Och mycket, mycket mer såklart men ett Gott Nytt År på er allihopa!

Paradoxer

Lite paradoxer:

* Folk som är vegetarianer eller veganer, vägrar djurtestat smink och päls men samtidigt äger en katt eller hund. Vad tror de? Att bara för att hundens mat är rund, fyrkantig eller formad som en blomma så växer den på ett träd och är ingen animalisk produkt? Rovdjur kan tyvärr inte leva på soja och mandelmjölk...

* Folk som klagar på att kossor släpper ut en massa metangas och sedan lägger upp bilder på sitt julfirande. I Thailand. (Jag vet att metangas är en 25 ggr värre växthusgas än koldioxid men man kan ju sopa rent framför sin egen dörr först?)

* Folk som säger att deras hästar tappar skor, trasar upp hela hoven vid sömmarna, livet suger och de vet inte vad de ska göra så de slår på en ny sko och googlar febrilt sätt att få hoven att växa. Samtidigt som hovslagaren skor med 3 nummer för stora skor så hästen konstant trampar på, just det ja, skon. Ta av skon, låt hoven vila och byt hovslagare?

* Folk som klagar över fruktansvärd djurhållning och hur hemskt det är att föda upp djur för att sedan slakta dem och sen åker till sin sönderskyddade häst som står i en grushage på 3x3 meter iklädd 5 täcken när det är 20 plus ute och aldrig får ens nosa på en annan häst. (Klart det är viktigare att maten man äter har ett värdigt liv än att ens häst ska få tillgodose alla dess behov som ett flockdjur)

* Folk som tror att det är bättre att dricka soja- och mandelmjölk än komjölk med hänsyn till koldioxidutsläpp. Trots att sojan ökar skövling av regnskog (som tar upp koldioxid) och de stora mandelodlingarna i Kalifornien håller på att torka upp hela området med
sin konstbevattning. Utöver detta kommer bekämpningsmedel. Pest eller kolera?

// Johanna

Tidigare inlägg