Igår släppte en spärr för oss båda och vi slapp ha dragkamp i en halvtimma innan vi fann att vi båda ville samma sak. Istället var det bara att plocka lite med honom när han försökte dra iväg och han kom aldrig till den punkten när han kan springa helt okontaktbar. Likaså behövde man inte plocka och plocka och plocka lite till i tyglarna för att han skulle gå kvar i form i skritten. Han slängde inte upp huvudet i galoppfattningar från skritt och kändes helt enkelt som en mycket nöjdare häst.

En nöjd häst är dessutom detsamma som en nöjd ryttare och vi gick hem båda två med ett leende på läpparna. Det här bettet hade jag gärna velat hitta lite tidigare! Jag har nog förstått att det var något som inte stämde och jag har bytt bett flera gånger men det var först med det tvådelade som jag hittade något som verkligen fungerade.

Lite synd att jag inte kom fram till det här lite tidigare men det viktigaste är ändå att jag tillslut kom på vad som inte stämde.