Jodå man kan ju säga att vintern varit på besök på riktigt ett tag. Jag, frusen som jag väl är, uppskattade inte riktigt dagens snöstorm. Men nu ligger det ett fint snötäcke över allting när jag tittar ut genom fönstret. Men det skulle väl smälta igen... Då hinner jag kanske utnyttja banan och rida igenom Dilko ordentligt och inte bara stappla omkring i något som skulle kunna liknas vid dressyr.

 

Idag blev det en tur i skog med mamma och Julia. Efter alla nödvändiga säkerhetsförberedelser så som longering, lån av systers säkerhetsväst (mina axlar får inte längre plats i min egna...), halsring och löst spända inspänningstyglar (eftersom han alltid flyger i luften och då måste dra upp huvudet var tanken att synden straffar sig själv. Jag som hjälplöst klamrar mig fast på ryggen lär ju inte av honom med några ovanor) så var det dags att ta ut min kära unghäst som under de senaste rundorna varit alldeles för mycket ovan mark. Detta för att rida en runda med en dösnäll Dilko som knappt planerade att göra någonting ens när det kom två hästar galopperande mot honom. Jodå, jag älskar hästars logik. Men, idag var det de stirriga gammeltanterna Ballerina och Iza som agerade sällskap. Inte coola Russin som inte vrider på öronen åt något. Ännu en gång: Jag förundras över hästars logik!