Tog mig ner på banan och red lite dressyr med Dilko idag. Tror att jag äntligen har riktigt förstått hur han vill bli riden. Det kändes iaf som om vi tog ett steg fram (och fem bakåt...) idag. Han var nämligen riktigt, riktigt fin när jag inte höll så hårt i honom utan red mer eller mindre endast med sätet och benen. Problemet, hela skritten! Han bara tjafsar emot, drar med huvudet, gapar, vägrar att ställa sig och struntar mer eller mindre i vad jag har att säga. Resultatet av det? Tja, våra igångsättningar i trav är av varierad kvalitet. När han väl är mjuk och fin och inte gapar och drar tyglarna ur händerna på mig sitter igångsättningarna kanon! Annars så studerar han stjärnorna, sänker ryggen, blir okontaktbar och fruktansvärt obekväm att sitta på. Suck. Men däremellan, när vi travade var han kanonfin! Riktigt trevlig i galoppen också så länge vi inte försökte oss på någon diagonal, då tappade jag honom och han blev stark i munnen (egentligen halsen). Så vi har nog lite att jobba på. Men får vi bara skritten att fungera som den ska så är det bara att finslipa grunderna innan vi vågar börja på med ngt mer komplicerat.

Avslutar med en bild på kattungarna som börjar bli ganska stora nu! :)

 

// Johanna