Att ha en plan

Jag har börjat tänka till när det kommer till min ridning. Ja, jag är fullständigt medveten om att det bara tagit några år eller sådär... Men så fort jag ska gå ner på banan för att rida dressyr försöker jag nu ha en plan. Inte rida 100 varv på volten i ena varvet och 50 i andra för där är han mjukare för att sedan avsluta med galopp och gå hem. Är ju helt sjukt när jag tänker på det hur dåligt förberedd rent mentalt jag faktiskt varit för att träna de där passen. Nu försöker jag inse att det är just mentalt som styrkan sitter.
 
Alltså när jag skrittade ner till banan la jag upp planen i detalj för hur jag skulle genomföra mitt pass. Då hade jag redan när jag la upp veckoschemat beslutat mig för vad som bör vara fokus just nu. Vilket i sak inte är direkt komplicerat, vi måste träna övergångar, övergångar och mer övergångar. Det gjorde vi alltså med. Först genom att rida över ridbanan, sakta av på mitten, göra en igångsättning, ställa om och gå ut i andra varvet. När det satt som det skulle gick vi över till att träna det hela på halvt igenom istället för att öka svårighetsgraden för både mig och Dilko. Allt under tiden som jag koncentrerade mig på att ha en korrekt sits, få upp händerna och blicken samt sluta plocka så förbannat med honom när han går upp över tygeln. Istället tvingade jag mig själv att hålla handen stilla, driva på och få honom att återigen tänka framåt och själva söka stöd. Allt för att se till att kraften kommer bakifrån och få en ärlig framåtbjudning istället för en krök på nacken och bakben hemma i stallet.
 
Det blev ett bra pass och jag är supernöjd med Dilko. Jag börjar få fram en riktigt bra trav på honom, han börjar komma upp ordentligt i formen, är mjuk i munnen och lyhörd för mina hjälper. Med en ordentlig plan för passen så känns det också som att vår utvecklingskurva går uppåt igen. Ett tag kändes det som att vi satt fast på samma ställe men med lite utvärdering av min ridning och ordentlig struktur så verkar vi vara på gång igen. Nu längtar jag efter min julledighet så att jag kan träna för tränare några gånger. Har lite svårt att hinna trycka in det när jag jobbar tyvärr... Under ledigheten ska jag dock verkligen se till att passa på då det om något är välbehöveligt för vår del!
 
Alltså jag behöver verkligen nya bilder! Av två anledningar, dels för att det är kul med nya bilder men framförallt så att jag ser hur och om vi faktiskt har utvecklats någonting eller fortfarande är kvar på samma nivå. Den här är från slutet av juni och de senaste jag har är ifrån mitten av september. Men den gör ju inte att jag längtar mindre efter att tävla - och framförallt utomhus! Fram tills dess blir det att träna, träna, träna! (:
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback