Tog en kort liten kvällstur med Dilko igår. Han känns fräsch nu och studsar runt som en idiot emellanåt. Så jag har börjat sätta igång honom. Givetvis enbart på raka spår i skogen. Allt för att det inte ska bli någon mer skada. Så jag har ridit ute på varierande underlag och blandat plant med backar för att försöka sätta igång på ett hållbart sätt. Det sista jag vill är ju att han ska bli skadad igen. Både för mig och hästen!
Från gårdagen! Halvskymning och massor av djur ute. Som exempelvis vildsvin. Träffade på ett antal men Dilko brydde sig inte nämnvärt. Drog en djup suck och stövlade vidare ungefär "men ge er jag vill hem nu så då får ni allt flytta på er!". Han är rätt trygg så, reagerar inte på några stora vilda djur och kan utan problem ridas själv i skogen. Älskar det! Givetvis får folk tycka att det är trevligare med en häst som ger en enorm ridkänsla men inte är kul alls i hanteringen eller inte "går" att rida i skogen. Själv skulle jag aldrig vilja byta mina underbara, avkopplande turer i skogen mot att kunna flascha fram mer gång och kunna ta mig högre i klasserna. Det är ju inte enbart för att tävla och klättra i klasserna jag har häst utan lika mycket för allt det underbara som det är med att ha häst.