Sprang på den här bilden och kände bara. Ja, precis just så är det!
För tillfället stämmer det här tråkigt nog ypperligt. Hjärtat sitter uppe i halsgropen så fort Dilko snubblar det minsta lilla när vi är ute och går... Inte lätt när det bästa man har är en klumpig fyrbent sak som gör allt för att tära på mattes nerver. Känslan kommer troligtvis att försvinna när jag har fått en friskförklaring på papper. Hoppas jag!