Då är jag hemma igen efter en kortare sejour i Kalmar denna gång med en massa exkursioner. Vilket jag tyckte var jättetrevligt, ut i skogen och faktiskt ha tid att titta på saker istället för att leta efter bästa träd/hål/sten att slänga sig i. Dock hade vi inte det bästa vädret men så är det ju tyvärr i Sverige. Men det är inte så att man skrattar av glädje när det börjar hällregna. Mantrat "det måste regna annars växer inget" går genom skallen ett antal gånger. Tillsammans med "det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder". Så frusit har jag faktiskt knappt gjort. Inte mer än om tårna (alltså gummistövlar kan vara döden för mina känsliga små tår) men eftersom valet stod emellan att vara varm och sedan blöt och kall eller vara torr och kall så var det inte så himla svårt.

 

Nu vill jag ju inte vara elak eller så men ibland är jag glad över att vara uppväxt på landet med hästar och dessutom spenderat några år i Försvarsmakten. Jag har liksom sett till att komma välklädd med extra ombyte och mycket extra kläder anpassade för alla väder som det svenska klimatet kan bjuda på. Något som alla verkligen inte har gjort. Gummistövlar, jeans och jacka är liksom inte sådär jättebra klädsel om man ska vara ute en hel dag, särskilt om man inte har med sig varken mössa eller vantar. Det är ungefär lika dåligt som att försöka gå i en mosse med finskinnskorna... Och efter detta klaga över att man fryser.

 

Men vad ska man kräva av stadsbor egentligen? När frågan kom om man får jaga vildsvin och det största problemet var att man frös och såg ful ut i alla kläder så får man väl vara glad över att nästan alla hade gummistövlar på fötterna när vi skulle vara i blöta områden. Konstaterade krasst att det inte var så många som varit ute på övning i en vecka och tyckt att man må vara skitig men åkt hem i samma skitiga uniform och på vägen tagit ett stopp i matbutiken för att det var tomt i kylskåpet. Eller för den delen haft turen att pricka in världens regnväder när man ska rida så man har sett ut så här hela tiden: