Jag tänkte att jag kanske skulle försöka att förklara mitt tidigare inlägg som skulle kunna upplevas som något raljant. Det jag egentligen ville få fram var att jag tror att många känner den där pressen på att de måste vara lyckade och måste göra vissa saker. Jag minns hur det var när jag gick sista året på gymnasiet och det generellt började tjatas om olika utbildningar, vilka universitet som var bäst och hur många sökte utbildningar som de kanske inte var så intresserade av men kände att plugga ska man göra direkt efter gymnasiet. Klart att även jag blev påverkad av allt det där men då jag inte visste vad jag ville plugga så valde jag att göra något annat. Detta innebär att jag har arbetat som soldat i 4 år. Under tiden har ett stort antal av mina gamla klasskompisar hunnit utbilda sig och har idag en färdig högskoleutbildning. Nu däremot så pluggar jag, jag har funderat på vad jag faktiskt är intresserad av och hittat en utbildning som passar både mina intressen och min livssituation. 

 

Just det tror jag tyvärr inte att alla som söker högre utbildningar direkt efter gymnasiet faktiskt lyckas med. I en tid där vi måste vara lyckade och göra karriär hinner nog inte alla känna efter vad som faktiskt känns rätt. Däremot så vet de flesta vilka yrken som ses som "bättre" än alla andra - och lite viktigare. Jag tycker att det är så fel, det finns inget yrke som är bättre än något annat och alla som följer sin dröm är beundransvärda. I och med de krav som direkt, och indirekt, ställs på oss så tror jag att många väljer att följa drömmen som samhället i stort vill och inte sin egen. Du ses inte som lyckad om din dröm är att arbeta som undersköterska, fabriksarbetare eller vaktmästare. Väljer du däremot att ändra lite på din dröm och säger yrken som civilingenjör, läkare och jurist så nickas det glatt och medhållande. Det handlar om en individ som vill något med sitt liv som vill komma upp sig och bli något. Vilket ses som enormt viktigt i vårt samhälle.

 

Detta tycker jag är så enormt tråkigt, jag tror inte att människor blir gladare för att de följer samhällets dröm och utbildar sig till högskoleingenjörer när de egentligen skulle vilja vårda människor. Jag tror att vi måste våga tänka på att alla människor är individer och att alla människor har olika mål och olika förutsättningar. När vissas val ses som bättre än en annans så har vi skapat ett problem och klyftor mellan grupper. Jag tror inte heller att det är rätt att pressa unga människor till att vilja göra karriär och det direkt. Jag tror nämligen att vi alla måste sänka tempot lite och låta dessa unga människor få tänka lite innan de gör sina val. På det viset tror jag att valen de gör faktiskt är val som de själva vill, inte deras föräldrar, vänner eller samhället.

 

Men vad vet jag, jag sitter trots allt här omgivningen av kurslitteratur och studerar för att kunna få ett jobb som jag både är intresserad av men som är lite viktigare och lite bättre än att stå och byta bitar i en maskin på en fabrik. Frågan är om det beror på vad jag vill eller att omgivningen har påverkat mig i den riktningen. Ni vet "men du som har läshuvud ska ju plugga vidare...".

 

.