Hon kan ju trots allt!

Glömde/hann/orkade inte skriva om ridningen i måndags så de kommer nu.
Måndagens ridning: Bytte tillbaka till de vanliga bettet dvs de tredlade med d-ringar. Vi red i skogen allihopa (johanna, julia och lotta (deras mamma)) Hon kändes jätte konstig, inte alls bra faktiskt! Hon brukar trivas jätte bra på de bettet så jag blev förvånad. Hon bara kastade upp huvudet hela tiden och drog och blev sådär jobbigt stark. Även försökte jag hålla i tyglarna så lite som möljigt och jobba ordentligt med benen men icke sa nicke, de gick inte bra. Så försökte att inte bry mig och bara rida. Hon var pigg också, de blir ju gärna de när man rider många och sen är Diza så trög att innan hon fattar galopp så halvt stannar hon till och då kommer hon på sen att hon är mycket efter dom andra och måste rysa allt hon kan för att komma ifatt, busponnii!
Onsdagens ridning: Gick ner på banan med henne, gulliga johanna följde med ner och tätt efter kom julia med kameran i högsta hugg. Kände att diza behövde de och sen vill jag rida på de tredelade bettet igen och se om de bara va en tillfällighet så som hon va i måndags. Johanna va nere för att hjälpa mig, vi har haft mycket problem med galoppfattningar och Johanna är väldigt duktig på sånt. Och jag blev väldigt överraskad när hon kändes kanon på de bettet nu igen :) Va nog bara någon dålig dag i måndags eller något liknande. Vi tränade på att korta och långa traven samt göra över gångar från trav- skritt och skritt-trav och de satt kanon! Sen va de de där äckliga galoppfattningarna. Johanna hoppade upp bara för att känna hur hon kändes. Hon behöver spöt på bogen ibland som en hjälp att fatta vad hon ska göra utan att springa in i galoppen. De blev riktigt bra på slutet måste jag säga. Hon kan ju faktiskt min lilla stjärna ♥.


Bjuder på en bild på min förra låneponny.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback