Det hela började en helt vanlig sommardag i juni/juli. Vi hade lite halvt börjat titta på d-ponnyer då jag bara skulle ha min låne b-ponny till oktober+att jag var för stor för b-ponny. Så när mamma satt och tittade en dag sa hon, kom och kolla på den här ponnyn! Alltså Isa, både mamma och jag tyckte det lät som en bra ponny så mamma ringde till ägaren vilket slutade med en bestämd provridnig. Eftersom hon stog nere i Skåne så provred jag henne samtidigt som Falsterbo var (då vi ändå skulle ner dit, annars hade vi inte åkt!).

 Redan när jag såg henne i stallet så smälte jag lite och i ridningen gjorde jag det ännu mer. Jag tyckte helt klart hon var helt underbar att rida även om jag verkligen inte red henne perfekt. Denna gången testade även min syster henne och det bättre än för mej. Jag provade henne dagen efter med då vi var där nere några dagar och denna gången tyckte jag också det kändes bra, gick bättre än dagen innan! Vi bestämde oss för henne och besiktingen gick hon igenom så den 21 juli 2009 hämtade vi Isa i Osby på Lars Duwfa. Behöver jag säga att jag var lycklig? Då hon stog rätt långt ner i Skåne så körde vi halva biten var, hon var i alla fall jättesnäll och det var inga problem att lasta om henne.

Bilder från provridningen.

 

Dressyren var helt klart inte den bästa i början och jag kunde inte riktigt rida henne ordentligt vilket gjorde att min syster red henne någon gång på banan då och då för att rida igenom henne ordentligt och hjälpa mig. Det gick bättre med dressyren under hösten även om jag inte red henne perfekt men det gick åt rätt håll. Däremot när jag skulle ner med henne till banan och red själv ville hon inte alltid gå ner utan tyckte minsann att vi kunde vända halvvägs ner... Inte riktigt min åsikt och det slutade nästan alltid med att jag fick gå ner med henne de gångerna, då hon visade sina åsikter lite väl tydligt men så fort jag kom ner på marken gick hon ner så snällt.

Hoppningen gick ändå helt okej, framför allt om vi hoppade nere på våran banan. Då kom vi över i ganska lagom tempo utan att dra järnet runt. Kommer fortfarande ihåg min glädje när vi första gången hoppade ett hinder på 90 cm, inte högt men för mig var det då likaså när vi ett litet tag efter kom över ett hinder på 100 cm (på våran bana!). Första ”tävlingen” på våran banan, en clear round och sen startade jag km-dressyren (tror den gick i en LC). Jag tror vi hoppade 60 cm meter, Isa tyckte knappt det var hinder, haha! Vi tog oss runt och nollade även om det inte var vackert, dressyren däremot såg nog ännu värre ut men vi tog oss igenom programmet och det var mest som en träning.

Isa och jag någon veckan efter att jag hade fått hem henne.

Hoppning på hösten.

 

På hösten fick jag även förfrågan om att träna i en hoppgrupp (1-2 gånger då ordinarie inte kunde) och vad som man säga om träningen? Som framridningen skulle vi bl.a galoppera runt ridhuset och det tyckte Isa var stenkul så jag vet inte hur många volter jag lade för att inte rida in den framför. När vi började hoppa hade tyckte Isa det var lika kul så hon drog runt med mig på ryggen men hoppade det gjorde hon! Jag kommer ihåg att vi hade en kombination och den drar Isa in i vilket gör att vi kommer helt fel men hoppar gör hon ändå (var inte så högt) och vi tar oss igenom. Förutom det så går träningen faktiskt bra, vad jag kommer ihåg i alla fall och jag hade också kul även om Isa hade roligare ;)

 

Hoppas ni tyckte det var kul att läsa! :)