Skrutten han går inte ihop med skogen, stackars häst uppfödd i Småland och allt. Hans absolut största skräck är stenar... Och allt annat som nu kan tänkas finnas i skogen. Spänd som en fiolsträng blir han så fort han rör sig utanför stallområdet åt ett annat håll än banan.

Kan någon tala om för mig hur man ska få hästen att förstå att han inte dör ute i skogen? Annat än trötta ut honom och vara där varje dag.

Det blev ju inte bättre efter att jag och Julia mötte Hälga, eller vem av dem det nu var ^^, heller. Han får helt enkelt bli stadshäst, gå på banan och i ridhus. En sån där tönt som inte vågar gå utanför fyrkanten annat än för att ta sig dit. Vilket på sitt sätt faktiskt skulle kunna räknas som en långtur i skogen. Iaf med tanke på vårt avstånd till banan.