Vet ni vad? Jag tycker det är dags att vi slutar blunda för vad som faktiskt händer på framridningsbanorna. På elitnivå, i dressyr. Därför så hade jag tänkt visa en del bilder som jag tog. Inte bara det urvalet jag gjorde i förra inlägget utan visa att det inte var en engångsgrej som en eller två ryttare gjorde. Det var svårare att hitta någon som inte drog sin häst i munnen, sparkade med sporrarna eller drog ihop den i rollkur.

De bilder jag har tagit står jag för och tycker ska visas. Tänk på hästarna. De har inte valt det här. Tror ni att de gillar den här behandlingen? Titta noga på ögon och öron så ska ni få se. Givetvis gillar de det inte. Det hade inte jag heller gjort.


Börjar lätt, en piaff som likaväl kunde ha gått lite fel även om jag inte gillar den.


Ngt som jag inte trodde jag skulle behöva se. Som jag inte trodde fanns. Inte på världsnivå.

Ett mer förfinat sätt men fortfarande inte den dressyr som jag vill se. Skulle kunna misstolkas som att hästen inte orkar bära sig (med god vilja och svaga ögon). Hur nu det går att få ihop om man rider på Grand Prix-nivå.

Här slår vi två flugor i en smäll och ser dessutom resultatet av behandlingen. Tappade bakben, spänd hals och sänkt rygg.

Lite mer rollkur á la Sverige.

Och här en typisk bestraffning när hästen inte lydde.

Det var küren det. Vänta så kommer det mer.