Skogen = underskattad?

Jag tänkte bara på en sak. När man läser olika bloggar så står det ibland "åh, vi red ute i skogen och blablabla var såååå pigg" eller "idag blir det skogen efter en vecka på banan".

Jaha, är det konstigt om hästarna är pigga? Ja försöker i möjligaste mån att minst rida i skogen varannan dag. Det är ganska lagom. Då ingår klättring (dvs. jag travar uppför backar vänder och upp igen totalt 9 ggr) och galoppträning (rider runt milen och i varierad terräng där det både går uppför och nerför, han får givetvis skrittpauser). På det viset tränar vi både kondition och styrka. Utöver det brukar det bli en vanlig tur i skogen.

På det viset slipper jag få en hyperpigg ponny som bockar så fort han kommer utanför fyrkanten. Samtidigt som jag själv tjänar på det då han tränar upp kondition och styrka på ett helt annat sätt än vad han gör på en bana. Där sätter han inga muskler. Och muskler, speciellt i bakbenen, behöver en häst om den ska orka samla sig. Vilket Index nu behöver göra allt mer.

Fördelen för mig är att samlingen inte blir lika jobbig för honom som om han aldrig tränas i skogen och fått möjlighet att sätta muskler.

Jag skulle vilja säga att i dagens Hästsverige är vi mer inriktade på att få fram en bra tävlingsponny/häst utan tanke på att den ska hålla ett helt liv. De muskler och den styrka och uthållighet som hästarna tränar upp i skogen kommer på något sätt i skymundan.

Jag vågar påstå att en häst som regelbundet rids i skogen, då räknar jag även med långa skrittturer, är en tåligare häst med betydligt mindre risk för skador än en som bara har sett en fyrkant hela livet.






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback