Där konsten tar slut tar våldet vid

Jag hittade den intressanta artikeln Sluta skyll på hästen - och se din egen roll på Hippson skriven av Ida Röök efter en intervju med Kajsa Boström. Vill ni läsa hela kan ni trycka här.

Jag måste säga att den tar upp ett ganska intressant problem. För visst är det väl så att man hellre skyller på hästen än ser sina egna fel? Jag vet själv med mig att jag skyller på min häst ibland. Även om jag är medveten om att felet är helt igenom mitt.

Däremot rycker, sliter och bankar jag inte på min ponny för att han inte gör som jag vill. Efter drygt 5 år med en envis ponny har jag insett att det går inte att med övervåld tvinga honom till någonting. Det är bättre att lirka med honom, inte be men säga till utan att slita, rycka, sparka och slå honom.

Kanske skulle ridningen bli bättre om man slutade skylla på hästen. Frågan är om du skyller på cykeln när den inte stannade i korsningen? Om ryttaren började se sina egna brister kanske inte hästarna skulle springa runt i 150 km/h på hoppbanan och debatten om stilhoppning skulle vara död för den behövdes inte.

I 99 % av fallen är det ryttarens fel, vad gäller den sista procenten skulle jag tro att det handlar om en kombination. Din häst gör inget fel egentligen, den gör precis det du ber om. Tänk på det nästa gång din häst har gjort fel...







Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback