Jag har en dröm. Egentligen har jag flera drömmar men just nu drömmer jag om något annat, något som jag vet kommer att vara en dröm i många år. Om den ens blir verklighet någon gång. Det är att vi alla människor i Sverige ska kunna leva tillsammans utan att allt man gör eller säger tolkas som rasism. Att man inte stirrar ner på någon i slöja och tänker tankar om kvinnoförtryck. Utan att vi ser alla som människor med olika historia och traditioner, traditioner som givetvis ska bevaras för alla människor skull. Börjar man att ändra, göra om och riva upp traditioner förstörs även vår kultur. En kultur är inte som ett sätt att vårda en häst - något man ändrar efter nya vetenskapliga rön. Det är något som vi länge har levt efter och något som har blivit oss. Jag kan tänka mig att vi blir skrattade åt när vi hoppar runt träd och fallossymboler och föreställer grodor eller går sjungade i ett ljusprytt "ku-klux-klan-tåg". Men vi skakar samtidigt på huvudet åt idéen med att fasta och bära slöja.

 

Om vi ska kunna acceptera varandra måste vi sluta att ändra och ta bort saker som skulle kunna uppfattas som fel. För vad är fel egentligen? Är det fel av oss i Sverige att äta pepparkakor? Dvs, att göra något som vi har haft som tradition under lång tid. Det skadar inte någon att jag äter en pepparkaka, trots allt ska den ju göra mig snäll. För mig är det något harmlöst som hör julen till inte precis någon form av apartheid.

 

Kanske ska vi lägga fokus på rätt saker, samtidigt som vi har diskuterat pepparkakornas vara eller inte vara har Musikhjälpen samlat in pengar för att barn ska få rätt till rent vatten oavsett var de bor. Vi kanske ska börja där och hjälpa de som behöver vår hjälp istället för att diskutera bagateller som inte skadar någon? Jag tycker att Sverige ska öppna sina gränser för flyktingar. Men jag tycker det är fel när vi ser på invandrare som något konstigt och exotiskt som vi måste ta hänsyn till. Hade jag flytt till ett annat land hade jag hellre velat komma in i det samhället så fort som möjligt och lära mig kulturen i det landet samtidigt som jag behöll mina egna traditioner. Det kanske bara är jag men jag skulle skämmas om någon var tvungen att ändra sig för min skull. För mig är alla människor fria att tycka, göra och vara precis som de vill inom ramarna för en demokratisk värdegrund och de gällande lagarna. Men att alla människor ska kunna leva, vara och göra som de vill i ett land det är en dröm jag har. 

 

// Johanna